Välkommen tillbaka, Alfie

Morsning, old amigos..
Semestern i regnets rike är över och papa bloggbiff tillbaka i New York City.
Så nu ska vi se till att det blir lite mer frekvens på inläggen här.
Och vi kan ju börja med en hyggligt färsk nyhet jag skulle vilja kalla en av sommarens godaste:
Alfie fortsätter.
Det var jag långt ifrån säker på när han efter förlusten i den sjunde avgörande konferenskvarten mot Rangers i april stod i omklädningsrummet på Garden och pratade om sin karriär. De blanka ögonen och den lågmälda rösten indikerad snarast att en fortsättning var högst tveksam. Aningen mer hoppfullt kändes det när han någon månad senare dök upp på Awards-showen i Vegas. Då hade gnistan återkommit i blicken och leendet var brett. Och när den störste idrottsstjärna Ottawa nånsin haft nu bestämt sig för att köra åtminstone ett år till framstår allt annat bara som dumt.
Den gånga säsongen var ju hans bästa på flera år, slutspelet var – trots hjärnskakning – ytterligare en stegring och Senators har chansen att göra nåt riktigt häftigt framöver.
Nu väntar vi bara på ett likadant besked från Homer i Detroit.
Där känns utsikterna dock tyvärr mörkare. Piteåbjässen har slitit ut både knän och rygg och höfter och allt annat man kan slita ut under femton långa år – och fick dessutom se sin bäste polare gå i pension just som sommaren skulle börja.
Men man kan ju hoppas.
Den karaktären, den offerviljan och, inte minst, de intervjusvaren skulle komma att saknas.
* * *
Sommaren blev, i alla fall ur ren semestersynpunkt, så värdelös att den borde ställas inför rätta.
I Borlänge kunde vi bara sitta och titta medan sjok efter sjok av regnsjuka, blågrå moln pumpade in från både norr och söder – och helt blå himmel såg jag bara en gång, i Göteborg förra helgen.
Så chockas om tonen blir grinig framöver. Man behöver RIKTIG svensk sommar för att kunna fungera normalt nu när isarna ska spolas upp igen.
* * *
Ser att många vill ha kommentarer om att Rangers till sist lyckades Blockbuster-trejda till sig Rick Nash.
Nå, jag säger:
We’ll see.
Nash är onekligen en väldigt begåvad hockeyspelare och det finns behov av hans sort här i Gotham City, särskilt som nyopererade Gaborik inte ser ut att kunna spela förrän i december, men han har spelat hela sin karriär i Columbus och ingen vet hur han kommer att reagera på det obarmhärtiga strålkastarskenet i The Big City.
Blue Jackets fick inte lika absurt mycket som de hade hoppats i utbyte, men priset – Dubinsky, Anisimov och Erixon – blev ändå högt.
Jag menar, Duby. Han var inte bara en hockeyspelare här. Han var en karaktär, en folkhjälte, en publikfavorit.
Och visst är det trist för lill-X:et att han tvingas lämna New York och farsans gamla klubb, men i gengäld  får han chansen att spela mer, rentav etablera sig i ligan, när han slipper en Tårtan som uppenbarligen inte trodde särskilt mycket på honom.
* * *
Vet inte om ni såg det, men sista veckan i regnriket åkte jag till Sandviken – av alla ställen – och kollade när Bäckis, tillsammans med bland andra Jacob Markström, körde specialdesignad redcord-träning med den förträfflige Sebastian Falk.
Bortsett från  att en plufselufsbloggare inte känner sig helt bekväm med att stå och titta när elitidrottsmän pressar sig till det yttersta i övningar han själv skulle avlidit av efter två minuter, var det givande och intressant.
Intrycket är att Valbo’s finest, som under Falks ledning utvecklat ett helt nytt sätt att åka skridskor, går mot rena rama monstersäsongen.
* * *
Läget i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal är oförändrat. Ligan presenterade sitt första, rätt så chockerande skambud redan för tre veckor sedan, men spelarfacket har fortfarande inte kommit med något motbud.
Men parterna överlägger här i New York den här veckan och framåt helgen har de europeiska proffsen stort möte i Barcelona, så snart lär den NHLPA-basen Fehr replikera.
Då, men först då, vet vi hur stor eller liten risken för konflikt är.
Jag är fortfarande försiktig optimist, det vore så oerhört destruktivt med lockout/strejk igen, men efter Bettmans inledande utspel har klumpen av oro i mellangärdet blivit lite större.
* * *
Lycka kan se ut på så många sätt. Ibland består den bara av att komma hem från lång resa och hitta en hel bunt nya, olästa nummer av The Hockey News i postfacket.
* * *
Ekvationen går egentligen inte ihop, men likafullt: Jag tror att Semin kan bli en succé i Carolina – samtidigt som Washington tjänar på att han försvinner.
* * *
Ja, Bikinipop. Ullevi 28/7 var en för historieböckerna. Men det ska vi inte orera om för mycket här, det finns hockeyfans med så konstig smak…
* * *
Trodde verkligen inte att Nashville hade råd att matcha Flyers makalösa bud på Weber, men när de nu hade det var det alldeles oerhört givet att hissa lädret. Om de tappar både Suter och Weber hade Preds varit ett bottenlag i väst, helt plötsligt.
* * *
Shane Doan ska skriva nytt jättekontrakt, Luongo försöker hitta ny klubb, Hasek vill göra comeback, Detroit saknar fortfarande acceptabel backbesättning…jo, det lär finnas många skäl att återkomma här inom kort.
Nu ska jag njuta av att det är varmt och uppehåll i världens bästa stad…