Årets första liveblogg – direkt från Maine

LEWISTON, MAINE. Ojvoj, väntan är över!

Efter nästan fem månaders bitvis påtvingad paus blir det äntligen liveshow i NHL-bloggen igen.

Jag sitter av kända skäl inte i Madison Square Garden, Staples Center eller Joe Louis Arena, utan…ja, få se vad den här iskalla plåtlådan heter nu…Andrescoggin Bank Colisée.

Hm.

Nå, av samma kända skäl är det inte Vancouver Canucks eller Chicago Blackhawks som spelar heller.

Det är Portland Pirates och Binghamton Senators.

Men för att travestera Ulf Lundell:

En säsongspremiär i AHL är också en säsongspremiär

Mycket nöje.

* * *

Oliver Ekman-Larsson, David Rundblad och de andra  i Pirates har en egen, ”riktig” arena nere i Portland också, men de gör en Rangers och får inleda med ständiga bortamatcher medan renovering pågår i hemmaladan.

Så nu sitter vi här i… Andrescoggin Bank Colisée.

Den överträffar mina grövsta  fördomar om hur det ser ut på NHL:s bakgård. Vilken TV-pucksspelare som helst skulle rynka på sin unga näsa åt standarden. Det finns läktarplats för högst tre tusen pers, väggar och tak ser ut att vara från tiden när Gordie Howe fortfarande gick i blöjor, det är isande kallt och ”jumbotronen”, placerad i ett hörn bakom ena läktaren,  har mindre mått än min egen tv hemma på Manhattan.

– Men det här är extremt, så här brukar det inte se ut. Det är ju deras ersättningshall, påpekar Robin Lehner efter förmiddagens värmning

Okej då – och de har faktiskt en liten provisorisk pressläktare, upphöjd på något slags ställningar som i bästa fall håller för en tungviktsbloggare från Borlänge, och till och med nät.

Så jag ska inte klaga.

* * *

Det här har jag velat skriva ända sedan jag landade i Portland igår förmiddags:

Om man startar ett slagsmål här, är man då en Maine offender?

Otroligt rolig fråga, tycker vi i Arne Hegerfors-klubben.

* * *

Sitter alltså igenom Binghamtons morgonvärmning och let me tell you, även om det nu inte går att jämföra med att glida runt i Air Canada Center är det en direkt extatiskt känsla bara att få vara i hockeymiljö igen.

Bara att höra ljudet när materialarna slänger ut puckarna på nyspolad is, se fladdret i tröjan på den första spelaren som kommer ut på och kör en rusch över hela banan, att känna doftblandningen  av fukt, is, svett, zamboni-avgaser och gammalt ishallsmögel…

Det var alldeles för länge sen, kung hockey.

* * *

Att resurserna inte är riktigt desamma som uppe i den stora ligan förstår man också när man hämtar ut sin ackrediteringsbricka och ombeds lämna tillbaka den efteråt.

* * *

Jag har aldrig sett en AHL-match live tidigare och vet inte riktigt vad jag ska vänta mig, men på Jacke Silfverberg låter det som det kan bli åka av.

– Det har tagit ett tag att vänja sig vid den här hockeyn och förstå att man till exempel inte kan vända hem. Det är bara att köra framåt hela tiden, säger han och drar handen genom en eftersvettig kalufs.

För en som förra säsongen i första hand fick nöja sig med Tortorella-hockey ungefär lika lössläppt som en moderat riksdagsmans slipsknut låter det rätt aptitligt.

* * *

Kalla mig dubbelstrumpa.

Det är så kallt under värmningen att jag åker hem till hotellet och drar på mig ett extra par sockor

Så nu sitter jag här som en annan skogsmulle med två par i promenadskorna.

That’s a first.

* * *

Den hemliga drömmen för aftonen är förstås att få se Robin Lehner slåss igen; inget är festligare än målvakstsfajter.

Men det verkar det tyvärr som att han själv helst undviker.

– Det är sånt som händer ibland, men jag ska försöka tygla mitt humör bättre, säger han.

Äh, just ikväll, när det är saturday night och allt, ska väl inte det vara så nödvändigt.

* * *

Tycker redan det gungar betänkligt i den här pressläktaren, men å andra sidan sitter man så nära isen att Nassau Coliseum framstår som Nou Camp i jämförelse.

Det är ju nästa så jag kan böja mig ner och klappa Oliver på axeln och berömma honom för den där hypnotiska skridskoåkningen.

* * *

Binghamton åker ut på morgonvärmningen till Bob Marleys ”Could You Be Loved”.

Det går framåt med ungdomen.

* * *

Däremot verkar de inte ha något kaffe här uppe.

Hur ska det gå?

* * *

När jag först kollar laguppställningen tror jag Pirates utfört årets kupp mot Senators, men sen ser jag att nummer 3 inte heter Gonchar.

Han heter Goncharov.

Med rov på slutet alltså.

Synd, det hade varit lite kul annars.

* * *

Mika Zibanejad såg laddad ut i förmiddags och verkar het nu på matchvärmningen också.

Räkna med att han skjuter skarpt i den här matchen.

* * *

Av någon anledning tycker jag att Pirates-centern Brendan Shinnimin har ett väldigt roligt namn också.

Säg det fort tjugo gånger, liksom.

* * *

Det här är som sagt den första livebloggen sedan i juni, och dessutom den första i det nya formatet, så ni får ursäkta om jag är lika rostig som en gammal spelare under första försäsongsmatchen och inte lyckas hamra ihop lika långa inlägg som vanligt.

Men kul ska vi ha, fanimig.

Och på traditionellt sätt återkommer jag i periodpauserna.

Nu släpper vi pucken!