Hoppet har tänts

Prisa gud, det börjar ljusna.

Ligan har alltså lagt ett nytt bud och med det börjat gå spelarna till mötes.

Enligt det budet splittas de omdiskuterade intäkterna 50-50, entry level-kontrakten löper på tre år, möjligheten till medling vid enskilda förhandlingar bibehålls, man blir UFA vid 28 års ålder eller efter åtta år och redan skrivna kontrakt fuckas INTE upp.

Om motparten – alltså NHLPA – går med på denna kompromiss börjar grundserien 2 november och ska,  är det tänkt, omfattasamtliga 82 omgångar; varje lag får ytterligare en match inklämd i schemat var femte vecka.

Det låter hoppfullt, ja, till och med så hoppfullt att jag reste mig upp ur den nersuttna skrivbordsfåtöljen och sträckte armarna i luften som en annan Erik Hamrén i Berlin när jag först hörde om det.

Jag vill dock med några timmars perspektiv mana till viss besinning.

Det här är inte klart ännu, jag kan i princip garantera att spelarna inte kommer att tacka ja på stående fot. Ja, in the end lär de nöja sig med en 50-50-deal, men de vill ta sig ner till den nivån i faser för att inte behöva känna sig robbade på för mycket pengar den kommande säsongen.
De är också oroliga över hur det förhatliga escrow-systemet kommer att fungera – och jag misstänker att de inte gillar att kontraktslängden begränsas till fem år, även om det bara gäller nya kontrakt och alltså inte påverkar de avtal såna som Zäta, Kovaltjuk och Parise redan signat.

Dock:

Med den nya given  borde förhandlingarna komma igång på allvar – och den borde leda till en överenskommelse vad det lider.

Om inte vet vi två saker:

Säsongen är körd – och världen kommer att vända sig mot spelarna.

Big time.

Hur de än vänder på det, hur orättvist behandlade de än i historiskt perspektiv lyckas känna sig,  anser en förkrossande majoritet  i omvärlden att en 50-50-deal är rättvis och måste accepteras.

Jag instämmer.

* * *

Eftersom informationen på hemsidan lämnar en del i övrigt att önska, och det etermediala utbudet får beskrivas som rent undermåligt, är det något krångligare att rapportera om svenskarna när de lirar i AHL än på den stora scenen.

Men samtidigt är det en rätt rolig utmaning att krångla fram informationen – och inågot i mitt amerikavänliga väsen roas av att skriva om hockeylag från platser som San Antonio, Oklahoma City, Portland och Albany.

Snart ska jag åka och titta också – om det nu kommer att behövas…

* * *

Intressant perspektiv i NHL-förslaget  som framkommit under natten:

Lönetaket skulle första säsongen sänkas till 59.9 miljoner dollar – men vara tillåtet att stiga till 70.2 miljoner som del av anpassning till det nya avtalet.

Det borde ingen kunna fnysa åt.

* * *

Här är min kvällslektyr för närvarande.

Det är en färsk Bettman-biografi skriven av kanadensiska journalisten Jonathon Gatehouse och trots att han inte direkt tillämpar det oförsonliga anslag de mest rabiata hatarna skulle vilja se framstår kommissionären som någon jag skulle undvika att mucka med i onödan, om man säger så.

Jag är bara i början ännu och har inte lärt sig så mycket mer nytt än att Gary bara sover fyra timmar på natt.

Varför känns det så väntat?

* * *

Ett orosmoln just nu är förstås att Don Fehr och spelare som betraktar förhandlingar som något som vinns eller förloras, snarare än instrument för att kompromissa sig fram till en överenskommelse, minns att Bettman i september förkunnade att den deal ligan hade lagt då var det bästa motparten nånsin skulle få se och tror att han är beredd att böja sig ännu mer.

Den taktiken kommer att leda åt helvete.

* * *

För er som hoppas på ett bra VM i Stockholm till våren vore det bäst om de börjar lira i Nordamerika ASAP – eller ställer in hela säsongen.

Om grundserien kommer igång först i december lär den dra ut på tiden och tillgängliga spelare till Globen bli exakt noll.

Inte så kul att tänka på, right?

* * *

Det är nåt mer än själva konflikten som känts fel de senaste veckorna och Bäckis påminde under en telefonintervju idag om vad.

– Du börjar tröttna på att göra ditt eget kaffe. Det ska ju Eken hämta åt dig den här tiden på året.

Ha ha, exakt! Att jag inte förstått att det var där 45:orna klämde!

* * *

Ett givet drag för att hinna klämma in 82 omgångar även om säsongen börjar 2 november är förstås att steka All Star-jippot.

Vad Zäta ska vara ledsen där borta i Alperna…

* * *

Om de nu lyckas starta 2 november – och enligt Bettman har parterna nio-tio dagar på sig för att nå det målet – börjar säsongen med de matcher som redan var planerade då och schemat förblir sedan intakt, fast med fler matcher inskjutna här och där.

Det skulle innebära att vi den nådens fredagkväll började med följande fajter:

Washington-Boston, Carolina-NY Islanders, Columbus-Pittsburgh, Ottawa-Phoenix och Chicago-Nashville.

Men blir ju febrig bara av tanken!

* * *

Här är dagens låt.

Smeksamma ”Fifty-Fifty” med Al Wilson.

Den bör spelarna lyssna på intensivt, så de förstår att de ska lägga ett seriöst motbud nu, ett som ligan kan ta på allvar och börja förhandla kring.

* * *

Den pågår fortfarande, så avslutningen blir densamma idag:

Jag hatar den här lockouten!