Kung Lehner
Robin Lehner alltså.
Där har vi något så ovanligt som en svensk showman i hockeyvärlden.
Jaja, våld är förfärligt och det var kanske inte helt lyckat att hans Binghamton sumpade en 5-0-ledning efter matchstraffet han fick för sin lilla svängom med Riku Helenius, men jag ber om ursäkt, jag tycker det är rätt festligt när just målvakter fajtas – och han replikerade ju med en prickfri insats dagen därpå.
Det kallar jag stil.
Vi lär få se Lehner involverad i fler spektakulära framträdande de kommande åren. Han är den sortens karaktär bara, det märks tydligt även utanför isen.
Jag har aldrig träffat den 21-årige supertalangen face to face, men talat honom på telefon ett par gånger och alltid slagits av den osvenska rockstjärneattityden. Kaxig kanske inte är rätt ord, men han har ett solitt självförtroende, ber aldrig om ursäkt för sig själv och säger precis vad han tycker,.
Det är härligt, vi har alldeles för få såna i svensk hockey.
Må inga mediakonsulter nånsin förstöra honom.
* * *
På konfliktfronten intet nytt.
Inga möten är planerade och om inget avtal hamrats ihop på torsdag kan vi enligt Bettman glömma full säsong a’ 82 omgångar.
Under tiden ligger de stridande i varsin skyttegrav och pepprar varandra – med allt tyngre ammunition för var dag som går.
Exakt hur det ska tolkas är up for debate. Somliga menar att det vi ser nu bara är vapenskrammel och propaganda och att säsongen alldeles garanterat börjar under andra halvan av november. Andra är övertygade om att hela säsongen snart ställs in.
Själv konstaterar jag att såväl ägarnas som spelarnas försäkringar om att de känner ”urgency” är lika ihåliga som fotbollslandslagets försvar under första halvlek mot Tyskland förra veckan.
Om det vore sant skulle de låsa in sig nånstans och inte komma ut förrän ett avtal var skrivet, punkt och slut.
* * *
Är det vågat av Bäckis att spela i tröja nummer 99 i Dynamo Moskva?
Svårt att säga, men absolut.
Men samtidigt är det också lite skön…t.
* * *
Här är det idag liv om att NHL under helgen gav klubbarnas general managers tillstånd att i 48 timmar ha kontakt med sina spelare – men underlät att upplysa NHLPA om saken, varmed få eller inga kontakter alls togs.
Nu överväger facket tydligen att stämma ligan inför arbetsdomstol för brott mot de lagar som gäller under en dylik konflikt.
Distraktioner, distraktioner…
* * *
Rastlösheten börjar bli påfrestande nu.
Utan NHL-hockey är jag ute och dricker för mycket, ligger för ofta i korresoffan och tittar på gamla tv-serier på dvd hela nätterna, sover för länge om dagarna och får ingen struktur alls på tillvaron.
AHL, visst, det är ett litet surrogat – men eftersom ligan inte går att följa ens på tv när man bor här nere på Manhattan blir det inte samma sak.
Nordamerikanska kollegor som är gifta har det ännu tyngre. Det sliter på äktenskapen när beat-reportrar som i vanliga fall befinner sig on the road hela vintrarna plötsligt är hemma hela tiden…
Och plötsligt slår det mig:
Hur ska inte Gris-Olles familj ha det, när han inte får gå på Garden och leva ut sina aggressioner ett par gånger i veckan?
Ojvoj, konflikten borde avlysas enkom med hänvisning till omsorg om Gris-Olle-släktingarnas välbefinnande…
* * *
Det finns snart inte en rysk NHL-spelare som inte hotat med att stanna kvar i KHL om de inte garanteras varje cent i redan skrivna kontrakt.
Garanterat mest propaganda – som dom dock kostar Ovetjkin, Kovaltjuk och de andra mycket goodwill hos fansen.
Varje artikel på exempelvis TSN om att Ovie ska försöka annullera sitt kontrakt med Capitals följs av drösvis med kommentarer om att han är en girig skitstövel som ingen vill se i Nordamerika i alla fall.
Och nu får the ruskies plötsligt oväntat mothugg av självaste Jarmoir Jagr
I den här intervjun uttrycker #68 så frapperande mycket stöd för ligan att Bettman förmodligen börjar dansa lambada på sitt kontor borta på sjätte avenyn.
Men som Puck Daddy skriver, man ska kanske inte glömma att Jags själv äger ett lag – HC Kladno – hemma i Tjeckien…
* * *
Från det vackra Salzburg kom Mozart, så det passar ju alldeles utmärkt att Toby Orr Enström ska spela där.
Han är ju Manitoba-präriens egen Wolfgang Amadeus – fast med klubba istället för dirigentpinne.
* * *
Ångrar bittert att jag under en av de här sysslolösa eftermiddagarna när det inte fanns något att göra fastnade i det här Lundqvist-klippet.
Magiskt, ja – men framförallt en påminnelse om vad det är vi blir bestulna på.
Jag skulle ge precis hur mycket som helst för att nu, just nu, få sitta i ett fullsatt Garden och höra de där HEN-RIK-ramsorna….
* * *
Jag hatar den här lockouten.
