Den genetiska fullträffen från Sollentuna

LOS ANGELES. Fantastisk att Sudden nu officiellt är en Hall of Famer.

Men väldigt välförtjänt också.

Mats Johan Sundin från Sollentuna är tveklöst en av de allra största som utövat den här idrotten – en genetisk fullträff as far as hockey goes; stor och stark och intelligent och fullsprängd av rödglödgad vinnarinstinkt.

Ja, jag behöver egentligen säga så mycket mer.

Ni har sett honom.

Ni vet vilken nationalklenod han tack vare all den där talangen och all den där oböjliga mentaliteten blev.

Det enda trista är att han aldrig spelade i ett tillräckligt bra NHL-lag – vad hade hänt om han stannat i Quebec och sedermera blivit lagkompis med Foppa i Colorado, undrar jag ibland – och således aldrig fick vinna det ultimata priset.

Men förhoppningsvis är den magnifika utmärkelsen han förärades ”hemma” i Toronto i natt en liten kompensation

* * *.

Den ende svensk som ingår i Hall Of Fame-skaran sedan tidigare är Börje Salming.

Det säger något om vilken ära Sudden blivit föremål för.

Men vi lär få vänja oss vid såna här ceremonier,  fler blågula medlemmar är under insegling.

Foppa och Lidas kommer definitivt att få ”the nod” inom de närmaste åren, och när han väl lägger av lär guden i Ottawa – Alfie –

Det är den gyllene generationen som gör det slutliga avtrycket i evigheten nu.

* * *

Är på ett eget litet äventyr i La La Land och åkte igår förbi Staples Center och det bara slog mig hur oerhört pinsamt det är att Kings fortfarande inte kunnat fira triumfen de fullbordade i den fina hallen för ganska exakt fem månader sedan.

Shit, det kokade av hockeyfeber här bland palmerna då och hockey höll på att bli riktigt hett på den här jättemarknaden.

Nu är södra Kalifornien istället på väg att glömma att den här sporten ens existerar.

Bra jobbat, NHL.

* * *

Mitt starkaste Sudden-minne?

Tja, det finns ju några att välja bland. OS-guldet, vändningarna mot Finland, showen med Foppa i World Cup, återkomsten till Toronto efter combacken med Canucks och några gloriösa kvällar på Garden i slutet av karriären comes to mind.

Men för min personliga del kan det allra mest minnesvärda ögonblicket vara höstkvällen 1994 när Gary Bettman firade sin första lockout och Sudden kom hem till Globen för comeback med Djurgården i ett derby mot AIK.

Jag är inget djurgårdsfan, men stämningen den aftonen…fan vet om det någonsin varit lika elektriskt inne i Globen.

* * *

NHL-konflikten har nu pågått i två månader och uppgivenheten bland fans och mediarepresentanter är total.

Ingen tror längre att det blir någon säsong.

Men det blir det.

Den här teaterpjäsen måste få spelas klart bara, all propaganda och allt skitprat måste luftas och mig förvånar det inte alls om förhandlingarna strandar ytterligare en gång.

Men sen kommer de plötsligt överens och därefter kommer det gå snabbt.

Pucken släpps i december.

* * *

Tills dess (jag glömde ju detta…):

Jag hatar den här lockouten.