Live från Atlantic City, del 2

ATLANTIC CITY. Det är inte på riktigt.

Det betyder inget i idrottslig mening.
Det känns inte på minst vis som inför en vanlig match.

Men likafullt:

Jag är så glad att jag vill dansa båda lambada och fågeldansen över att få sitta i en ishall, med kollegor och uppspelta fans, och titta när NHL-stjärnor spelar hockey.

Det är ett helt,  evighetslångt, smärtsamt halvår sedan sist.

Så strunt samma att det bara är en vänskapsmatch som ska avgöras i klassiska gamla Boardwalk Hall denna blåsiga och kalla lördagkväll i Atlantic City.

Jag tänker liveblogga med samma lust som vore det en Stanley Cup-final (om än inte lika långt…jag känner redan att jag är ringrostig som en 42-årig Maple Leafs-veteranen på 70-talet efter fyra månaders sommarsemester…).

* * *

För den som till äventyrs inte vet vad det här handlar om är det alltså ”Operation Hat Trick” – en välgörenhetsmatch till förmån för de som drabbades av stormen Sandy för en knapp månad sedan; otaliga inte minst i de här trakterna.

På plats för att stödja offren finns nästan all NHL-adel som fortfarande inte flytt till Europa: Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Brad Richards, Scott Hartnell, Steven Stamkos, Martin Brodeur, Kimmo Timonen, PK Subban, Ville Leino, Marian Gaborik, James Neal, Andreas Lilja, Simon Gagne – med flera.

Och ja – jag är helt upphetsas över att få se dem med skridskor på tassarna igen.

* * *

I vanliga fall har jag svårt att tänka mig att särskilt många fans hade offrat en lördagkväll på en sån här tillställning.

Men redan på vägen ner längs Garden State Parkway kan jag notera att det uppdämda behovet efter hockey nu är så stort att hardcore-fansen är beredda till vad som helst för minsta skärva av NHL-stämning.

Man ser av Rangers- och Devils-jerseys på varje rastplats och mack.

Här nere är det ännu värre; det kryllar av hockeysupportrar såväl inne på kasinon som ute på den berömda boardwalken.

Det känns nästan lite…rörande.

* * *

Att Lilja, bloggens särskilde sidekick, skulle vara med ikväll visste jag inte på förhand, men det står så i programmet.

Det kallar jag positiv överraskning – mitt snus är nämligen på väg att ta slut precis nu och ny leverans väntas inte förrän i veckan.

* * *

Verkar också som att det här kan arta sig till en hygglig manifestation mot den pågående lockouten.

Redan under förmiddagen ekade ramsan inne på Caesar’s Palace:

– FIRE BETTMAN! FIRE BETTMAN! FIRE BETTMAN!

Lyckas alla här inne enas i den harangen här inne  blir det riktigt festligt…

* * *

Henke ser under värmningen ut PRECIS som han ska – och jag blir alldeles, alldeles varm av den synen.

* * *

Sorry, Daniel Pettersson, jag vet inte om matchen överhuvudtaget sänds på tv och har ingen fulstream att bidra med.

* * *
Särskilt mycket till hockeymatch lär det inte bli, förstås. Ni vet hur det är med vänskapsmatcher. Som bira utan alkohol.

Men kul show kan vi ändå få, särskilt som det inte kommer att dömas några utvisningar – vid eventuella regelbrott blir det straff istället.

Hm.

* * *

Det är som en klassåterträff här på pressläktaren också.

Många har inte setts sedan i våras och rena kramkalas utbryter bland såna som i vanliga fall bara nickar till varandra i mediarummet på Garden.

Så fint.

* * *

Åh, ljudet av zamboni som glider över is.

Plötsligt är det ren poesi.

* * *

När jag var i Portland och bloggade för en månad sedan hände det att de inläggen i det här nya systemet  helt sinnessjukt kastades om av sig själva.

Om det händer igen ber jag om tålamod – det kommer ändras i efterhand.

* * *^

Jag såg i den Lady Gaga i den här förstummande vackra hallen, känd från Boardwalk Empire‚ för något år sedan, och räknar kallt med att Alfie är lika spektakulär ikväll.

* * *

Nä, nu åker vi.

NHL-hockey igen.

Inte på riktigt – men ändå.