Objection, your honor…

Jaha, inte nog med att man fått tillbringa hösten i lånta fjädrar från ekonomijournalistiken – med tveksam passform, minst sagt – för att försöka reda ut invecklade finansiella frågor.

Nu ska en stackars NHL-skribent helst ha en examen i juridik också.

Den förbannade lockouten har ju hamnat i domstol.

När facket beslutade sig för att rösta om huruvida man ska gå till rättslig instans för att genomföra den typ av upplösning som kallas ”disclaimer of interest” och inte är lika genomgripande som ”decertifaction” – fråga inte! – högg NHL i förebyggande syfta omedelbart till med en egen stämning.

I den inte helt kortfattade skrivelsen (Big Papa Wennerholm publicerade hela absurda skiten i sin blogg nyligen – kolla här https://bloggar.aftonbladet.se/wennerholm/2012/12/nhl-stammer-zata/) försöker de övertyga en domare om att fackets, ännu så länge bara eventuella, drag bara är en bluff som inte borde tillåtas.

Det är inte direkt förvånande.

Den här upplösningen har ju diskuterats länge – främst för att NBAPA i ett lika låst konfliktläge förra hösten gjorde just så och elva dagar senare hade tvingat fram ett nytt avtal – och man vet för lite om Gary Bettman om man tror att han skulle sitta och vänta på något sådant helt oförberedd.

Han är en inpiskad advokatsjäl, lever för den här sortens strider och planerar noggrannare än någon annan när det drar ihop sig avgöranden – med möjligt undantag för Donald Fehr.

Om ligan verkligen har någon möjlighet att få domstolen att ingripa mot NHLPA:s ”move” är dock oklart – och ännu mer osannolikt verkar det att Hard Ass Gary ska kunna förverkliga hotet om att upplösa samtliga kontrakt; det hade nog behövt byggas i kontrakten redan när de skrevs. Men bara det faktum att det uttalats torde få det att hugga till i mellangärdet på spelarna…

Och hur som helst:

De här två parterna, de som nu biter varandra i halsen och ruskar, har alltså ett par veckor på sig för att komma överens och rädda åtminstone en skärva av säsongen 2012-2013.

Morsning korsning.

* * *

För första gången sedan 9 juni, när den femte Stanley Cup-finalen avgjordes där, återvände jag till The Rock i lördags.

Tyvärr fick jag inte se Bryce Salvador styra in några Alexei Ponikarovsky-skott den här gång.

Istället intogs det famösa fuskbygget i centrala Newark av Rolling Stones och hey, jag klagar inte. De var roliga att se – särskilt under gästspel av Bruce Springsteen, Lady Gaga och Black Keys.

Men ändå, nånstans kändes det bittert att gå där och veta att det förmodligen var enda besöket innan nästa höst.

* * *

Som någon sa i en artikel om Bettman i LA Times idag:

– Så ligan vill ha ett kollektivavtal på tio år och spelarna ett på åtta år. Jeez, vilken otur att det finns någon siffra mellan åtta och tio…

* * *

Apropå arenor:

När en polare i veckan bjöd på basketderby mellan Nets och Knicks fick jag göra min debut i Barclays Center också och tro mig, det kommer bli helt kungligt när Islanders flyttar dit 2015 (förutsatt att det spelas hockey då, jag törs inget lova…)

Det är ett veritabelt rymdskepp till bygge, snyggt och modernt och coolt. Kontrasten mot plåtlådan ute i Uniondale kunde inte vara mer bjärt.

Allra bäst:

Det är lekande lätt att ta sig dit och därifrån med tunnelbana. För oss på Manhattans östsida blir det nästan mer hemmaplan än Garden, i alla fall om man ska ta med taxiköerna på åttonde avenyn vissa sena kvällar i beräkningen.

Så låt det bli 2015 fort.

* * *

Inga möten är planerade i veckan. Såklart. Parterna i den här konflikten lider inte av stress.

Men om något händer hörs och ses vi här.

* * *

Jag hatar den här lockouten.