En våt hockeydröm

Först var det ingen hockey alls i sex månader – och nu består livet plötsligt BARA av hockey, dygnet runt.
Det är en chock för hela systemet det här.
Men klagar jag?
Jag klagar inte.
Det är precis tvärtom. Jag känner mig som ett barn som blivit inlåst i godisfabriken över helgen, som Bill Clinton backstage på en modeshow i Victoria’s Secrets regi , som Tomas Ros på konserten där Front 242 spelar igenom alla sina album.
En våt dröm har slagit in, helt enkelt – och har ni som följer den här bloggen bara en hundradel så roligt som jag är ni att gratulera.
* * *
Ikväll är det alltså returmöte mellan Rangers och Bruins på Garden och en hetlevrad coach vid namn Tortorella säger att hans lag måste bryta sin förlustrad nu.
Det är dock inte särskilt mycket som talar för att de förmår göra det – mer, möjligen, än att det är oklart om Bruins kan ställa Brad Marchand och Dennis Siedenberg på benen.
Gästerna har snabbt fått sin maskin att spinna på de flesta cylindrar medan Rangers fortfarande famlar i något slags försäsongsförvirring.
Så:
Jag räknar med en tredje rak torsk för Rangers – och ett jävla fältslag till match mellan två desperados i Philadelphia i morgon.
* * *
Kommer så tidigt idag att jag hinner gå ner till skoputsarna på Penn Station och få mina dojor polerade.
Nu skiner de som en insjö en molnfri julieftermiddag i Dalarna, så Henke får vara beredd.
Sitter han och stirrar ner i heltäckningsmattan när vi efteråt ställer oss runt honom för kommentarer kommer han att bli bländad!
* * *
Hanson brother Asham har en krånglande ljumske och kan kanske inte spela den här matchen heller.
Det var väl fan.
Om det är någon gång han behövs är det mot Bruins och Milan Lucic.
* * *
Skoputsarna pratar bara spanska så jag förstår inte sammanhanget men hör tydligt att de nämner Fidel Castro, Che Guevara och Hugo Chavez.
Även ordet ”communista” svischar förbi.
Håller de på och planerar revolution i källaren under Garden?
Jag har i så fall full förståelse för det…
* * *
Rangers har bara spelat två matcher, men dörrmannen Simon – själva urtypen för den otålige New York-supportern – tycker redan att Tårtan borde sparkas och halva laget säljas.
– Han har en idiotisk spelidé och spelarna är bums, rasar han när jag kommer vaggande genom lobbyn för taxiresan över till västsidan och Garden.
När jag försöker invända att det är tidigt och att det nog kommer bli bättre när de hunnit spela ihop sig bara viftar han bara avvärjande:
– Dom hade bara tur förra säsongen. Dom är långsamma bums och kommer missa slutspelet.
Only in New York, kids – för att nu citera Cindy Adams och Nice Guy Freddy Virtanen.
* * *
Det är ren The Day After Tomorrow-kyla idag också, men nu är jag i alla fall förberedd. Jag hittar till och med en mössa längst in i garderoben, en riktigt ful en jag tror att jag snodde av Sveriges Radios Daniel Alling under primärvalsracet i permafrostens Iowa i januari 2008, och jag ser följaktligen ut som en medlem i Bröderna Djup när jag trampar in genom pressentrén
Chansen att jag ska kurtisera några birds under kvällen är dock minimal, så det får helt enkelt vara så.
* * *
Brendan Shanahan har stängt av sin förste spelare, Flyers Brayden Schenn i en match, och förklarar varför i en av sina legendariskt stela, krystade videos.
Därmed är NHL verkligen, verkligen tillbaka på riktigt.
* * *
Så vad är Rangers problem då?
Ja, det är inte, som dörr-Simon tycks mena, brist på talang eller avsaknad begåvad taktik eller – som andra försökt påstå – att de inte har backar.
Det handlar, tror jag, om att de inte är samspelta ännu, inte har nödvändig timing, inte hittat den mentala hårdheten från ifjol och inte riktigt påmint sig själva om alla detaljer i systemet ännu.
Det kommer.
Men förmodligen inte redan ikväll.
* * *
And here she is, direkt från den finska vargavintern:
Varpu!
Hon landade på JFK i går och gör comeback som pressläktaren drottning ikväll.
För bloggen är detta en happening av samma dignitet som krigsslutet 1945.
* * *
Nu är det klart, Scott Gomez har skrivit på för San Jose Sharks.
Good for him.
Nu får han ju till och med – relativt – nära hem till Alaska också.
* * *
Jag skickade ett litet mail i riktning MSG i måndags och – jodå, idag har vi betydligt bättre plats på den nya pressläktaren.
Man får inte vara blyg, då kan man bli kvar på tågstationen i Skövde – vad jag nu menar med det; har inte själv en blekaste aning, faktiskt.
* * *
Kung Lundqvist står ikväll igen och traditionellt har han aldrig varit bättre än första matchen efter en mindre lyckad kväll – de få gånger han nu haft såna.
Men så här tidigt en sån här konstig säsong, när de fortfarande försöker skrapa oxideringen av spelarna med både hyvel och citronsyra mellan matcherna, vet jag inte om den sanningen håller.
* * *
En glatt flinande Eken dansar fram till min plats i pressrummet och pockar på uppmärksamhet.
Det visar sig att också han, för första gången, lyckats få loss en säsongsackreditering.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det; den där brickan har ju varit ett exklusivt privilegium för några få utvalda…men för all del, det är skönt att ha pauskaffet säkrat hela säsongen…
* * *
Frustrerande att Senators skickar Lehner till AHL igen. Han är NHL-målvakt, för fan.
* * *
Jag skojar förstås. Eken är en av mina allra bästa vänner och jag är glad för hans skull. Om någon nu inte förstod det.
* * *
Bruins vita bortaställ är nästan lika snyggt som Flyers, men egentligen borde det, har jag länge tyckt, vara hemmalaget som spelar i vitt, så att publiken får se nya färger lite oftare. För ”the casual fan” är risken med det nuvarande upplägget att alla gästande lag bara flyter ihop i ett anonymt vitt kollektiv.
Någon som håller med – eller har invändningar?
* * *
Något – kanske bara ren logik – säger mig att Penguins kommer krossa Leafs i sin hemmapremiär i natt.
* * *
Ser inget direkt värt att blogga om under en pre game-promenad i de så kallade environgerna – om inte en stressad materialare från Boston med famnen full av isoleringstejpsrullar ska räknas – men jag klappar på bägge zamboni-karosserna.
Tycker jag ni kan tänka på om ni ser dem på tv.
* * *
Sorry, Flyers-fans. Inte nog med att Schenn efter Shannys ingripande är avstängd imorrn. Läser just att Hartnell är skadad också. Det är inte happy dags runt Wells Fargo just nu.
* * *
Det är inge dum dag när man twittrar med Leffe Bork om Winnipeg Jets, som av historiska skäl visar sig vara hans lag.
Namn som Taxen Sjöberg, Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn, Curre Larsson, Kenta Nilsson, Willy Lindström och härlige doldisen Mats Lindh nämns.
Men jag glömmer att dra upp Bengt Lundholm. Det var en formidabel hockeyspelare det, och han huserade på Manitoba-slätten mellan 1981 och 1985.
* * *
Nä, nu ska jag söka mig mot den nya stolen på pressläktaren.
Hoppas många vill resa med bloggen genom den här kalla natten.
Låt oss toucha base i första pausen.