Lång natts färd mot extas

Finns det inte en gammal klassisk nattmangling i svensk politisk historia som kallas ”den underbara natten”?

Well, nu har vi haft del 2.

I New York.

En lång, lång natts färd slutade tidigt i söndags morse med den ultimata extasen.

Jag var inte med de sanna kämparna i Marriott-skrapan borta vid Times Square, de kollegor som satt och sov på golvet i lobbyn medan de avslutande maraton-förhandlingarna pågick i konferensrummet en våning ovanför.

Istället tillbringade jag natten hemma i korresoffan med gamla Sopranos-avsnitt, obscena mängder kaffe och ständiga twitter-uppdateringar – men upplevelsen var dramatisk och utmattande så det räckte ändå.

Som de flesta andra hade jag positiva känslor efter veckans intensiva förhandlingar, men jag trodde inte ligan och spelarfacket skulle nå en deal redan under natten.

Tvärtom, jag var redo att ansluta till mediahopen under söndagen för att följa resan mot slutet.

Men när klockan passerade både 02 och 03 och 04 och förhandlingarna bara fortsatte började man ju, lätt chockad, inse att den förhatliga lockouten kanske, kanske var på väg att ta slut.

Och strax efter 05.00 – allra först från Denver Post-kungen Adrian Dater på twitter:

”Deal is done!”.

Jag reste mig ur den fula gamla soffa, började ofrivilligt gapa som en idiot och stod sen bara där i en minut, oförmögen att samla en enda redig tanke.

Och jag vet fortfarande inte om jag riktigt fattat vad som hänt.

Lättnaden över att den här mardrömmen till sist tagit slut är så enorm, så overklig, att jag liksom inte ens klarar av att jubla.

Jag bara sitter och ler, fånigt.

Men fan.

Nu glömmer vi procent av intäkter, make whole-koncept, kontraktslängder och lönetaksmatematik– och ägnar oss åt världens bästa sport i världens bästa liga istället.

Ojovoj!

* * *

Så vem vann?

Tja, rent tekniskt var det förstås ligan.

Det var ungefär den här dealen Bettman hade räknat med redan i höstas. Vare sig han eller ägarna var intresserade av att starta säsongen förrän nu, därav den första provokationen till bud och den efterföljande oviljan att förhandla på allvar – och in the end fick de spelarna att ge upp just det de önskade att de skulle ge upp; allt annat tjafs om kullar de skulle dö på har bara varit billig propaganda.

Fast i realiteten finns bara förlorare i den här processen.

Hockeyn i Nordamerika har tagit enormt mycket stryk och NHL kommer få slita enormt för att återerövra det momentum som byggts upp de senaste åren.

Ynkedom, säger jag.

* * *

Jag formligen överöses av frågor om när de första matcherna spelas och hur lång säsongen kommer att bli.

Svar:

Det är inte klart ännu.

Startdatum och antal omgångar bestäms först när det nya kollektivavtalet ratificerats på måndag eller tisdag.

Vad vi vet är att de förmodligen kommer att starta någon gång mellan sjuttonde och nittonde januari, att det blir mellan 48 och 52 omgångar och att det befintliga spelschemat – det ni ser på nhl.com – kommer att göras om; bland annat blir det inga matcher mellan lag från de olika konferenserna, så alla matcher av den sorten kan ni räkna bort.

Vissa av tidigare bokade datum kommer dock att användas, vilket får många att tro att Rangers säsong startar mot Islanders på Long Island 19 januari.

Vi vet snart.

* * *

När första ”veckans lista” ska ställas samman, påminn mig då att Scot Beckenbaugh äger förstaplatsen.

Det var han, den federale medlaren, som under ett 36-timmarspass de sista två dygnen förde samman Bettman och Fehr och såg till att vi fick en NHL-säsong.

MVP, MVP, MVP!

* * *

Så fort avtalet är ratificerats kommer det att hända grejor på transfermarknaden också.

Mest intressant blir att se var Roberto Luongo hamnar.

Han och Canucks har i princip gjort slut och ny adress väntar – frågan är bara var.

Hetaste tipset verkar vara Toronto.

Ja, Bobby Lou trivs ju så bra med press – och många matcher i Boston… – att det blir alldeles perfekt.

Not.

* * *

Jag är imponerad över att de nordamerikanska kollegorna orkat, och gjort det så bra, men ändå:

Det allra bästa med det här kan vara att ni slipper läsa hockeyskribenter som försöker reda ut komplicerade finansiella och juridiska frågor.

* * *

Ämnar återkomma med tips och analyser innan de första matcherna spelas – jag har som sagt inte lyckats samla tankarna helt och hållet ännu – men låt mig redan nu säga att jag räknar med en både spännande och konstig säsong, fullspäckad av skrällar och överraskningar och grejor man inte fattar att de kan hända.

När man börjar i mitten av januari och bara spelar en halv grundserie känns det liksom som att vad som helst kan hända.

Sen vinner Rangers. Eller Penguins. Eller Canucks. Eller Blues. Eller Kings igen. Om nu inte Islanders eller Oilers chockar alla…

* * *

Idag, måndag, har vi sju sidor NHL i printupplagan av Sportbladet.

Så – ut och köp, för tusan.

* * *

Har hunnit prata med Bäckis, Zäta, Kronwall, Hedbä och Henke och de försöker alla låta samlade, men det lyckas inget vidare.

Man hör euforin tränga igenom i stämbanden.

Undra på det.

Deras liv börjar igen nu.

* * *

Ledsen att behöva oroa Flyers-fans i läsekretsen, men jag befarar att det kan bli motigt nere i The City of Brotherly Love.

Ni har en av ligans mest kittlande forwardsuppsättningar, men på back- och målvaktssidan ser det tveksamt ut – särskilt som Chris Pronger tydligen inte blivit bättre.

Motargument välkomnas, det är ju inte otänkbart att någon anser att jag pratar i nattmössan…

* * *

VM på hemmaplan blir inte riktigt som några av er hade drömt om och även om jag nu hoppar jämfota av glädje över att det blir spel här har ni min empati.

Fast riktigt så kört som alla beskrivit det tror jag inte att det är.

Grundserien kommer att sluta ungefär i samma stund som VM börjar och några ivriga ynglingar som missar slutspel är säkert intresserade av att få komma hem och lira – i synnerhet som säsongen varit så kort.

* * *

Från Pittsburgh rapporteras att Sidney Crosby, nu symptomfri i över ett halvår, tränat sig i exempellös form under speluppehållet.

Han kan bli ett monster i år.

* * *
Någon överenskommelse om OS finns inte ännu – det ska man förhandla om separat, utanför kollektivavtalet.

Men jag tror att vi ganska lugnt kan räkna med NHL-spelare i Sochi nästa år. Som Big Papa Wennerholm påpekade i sin blogg är det NBC som har rättigheterna till OS – samma NBC som har rättigheterna till NHL och nu behöver lensmekas tillbaka till livet av Bettman. De kommer få de bästa spelarna i OS, tro inget annat.

* * *
Hoppas att jag aldrig mer, någonsin, behöver tänka på Boston Bruins ägare Jeremy Jacobs.

* * *

Okej, om en dryg vecka, ty.
Då är det dags för säsongens första liveblogg.

Kommer jag att vara övertänd?

Ha ha, är pucken svart?

Men satan i gatan vad roligt, för att inte säga direkt högtidligt, det kommer bli.