NHL-säsongen 2012/2013 är här

Ligan hann köra en sista blöt handske i ansiktet på oss, förstås.

Det var ju sagt att spelschemat skulle publiceras så fort spelarna hade ratificerat avtalet vid åttasnåret på lördagsmorgonen, så jag studsade – nåja – upp vid 07.45 och satte mig framför datorn och dreglade.

Det hade jag inte mycket för.

Infon att facket precis som väntat hade godkänt dealen kom visserligen snabbt, men då visade det sig att parterna behövde hamra ihop ett ”Memorendum of Understanding” – MOU – innan lockouten kunde avslutas formellt och det heliga spelschemat föras till torgs.

Det tog inte bara viss tid. Det tog hela lördagen – och bland de som bevakat hela den här hiskeliga processen har MOU nu förts upp den svarta lista över förkortningar och begrepp vi aldrig vill höra talas om igen:

CBA, HRR, Make whole, NHLPA…

Men fanimig, vid halv elva – dryga fjorton timmar efter utsatt tid – var väntan, och hela lockouthelvetet, till sist över.

MOU hade slutligen undertecknats och några minuter senare dunkade NHL ut hela härligheten på sin hemsida.

Här har vi första omgången, kommande helg (med svenska tider inom parentes):

LÖRDAG

•Philadelphia – Pittsburgh (21.00).

•Winnipeg – Ottawa (21.00)

•LA Kings – Chicago (21.00)

•Boston – NY Rangers (01.00)

•Montreal – Toronto (01.00)

•NY Islanders – New Jersey (01.00)

•Tampa – Washington (01.00)

•Florida – Carolina (01.30)

•St. Louis – Detroit (02.00)

•Nashville – Columbus (02.00)

•Dallas – Phoenix (02.00)

•Minnesota – Colorado (03.00)

•Vancouver – Anaheim (04.00)

SÖNDAG

•Buffalo – Philadelphia (18.30)

•NY Rangers – Pittsburgh (01.00)

•Calgary – San Jose (01.00)

•Minnesota – Dallas (02.00)

•Vancouver – Edmonton (03.00)

•Phoenix – Chicago (04.00)

Det är ju ungefär i enlighet med vad det ryktats om, men inte helt. Det blir till exempel ingen back-to-back direkt mellan Flyers och Penguins. Men jag tror vi kan stå ut ändå, right?

* * *

667 av spelarna röstade för att ratificera det nya kollektivavtalet, 12 röstade emot och 84 avstod från att rösta alls.

Exakt vilka som sa nej, och alltså vill se fortsatt lockout, är inte känt men twitter-rykten under natten pekade ut bland andra Chris Campoli och Ron Hainsey och det förefaller ju oerhört märkligt.

Just den duon  har suttit genom hela förhandlingarna, från september till Den Underbara Natten förra helgen, och har sina fingeravtryck över hela dealen.

Att då rösta nej…är inte det befängt?

Eller så är det bara en protest man kan kosta på sig när man vet att ett förslag ska gå igenom, vad vet jag.

Att Erik Cole återfinns bland nej-sägarna kan man nog också utgå från. Han har uttryckt stor besvikelse över avtalet och hotat lägga av nästa säsong för att det inte är tillräckligt bra.

Go ahead, säger jag.

Sedan kan man ju undra vem som avstår från att rösta en sån här gång. Vad betyder det? Skiter man bara i alltihop? Väldigt märkligt.

* * *

Som väntat:

Ingen spelar några matcher mot lag från den andra konferensen.

Istället möter man övriga lag i sin division fyra eller fem gånger – och övriga konkurrenter i konferensen tre gånger.

Den där obalansen i antigen fyra eller fem möten med divisionskonkurrenterna känns lite tveksam, men å andra sidan är jag glad att det inte, som dom hotade med ett tag, blev åtta divisionsbataljer.

Det hade varit oerhört tjatigt.

* * *

Från och med nu är ligan öppen för business igen också. Trejder får göras, kontrakt kan skrivas. Och räkna med att det blir åka av de närmaste dagarna. Luongo ska nånstans, Rangers behöver signa Del Zotto, Montreal måste knyta upp Subban, Flyers vill ha en till back…

Redan nu under natten har det blivit känt gamle Mike Knuble bjuds in till Detroits camp på try-out.

Ja, det laget kan ju aldrig motstå en veteran…men inte mig emot. Det är en hyvens karl och något måste finnas kvar av kunnandet,

även om förra säsongen i Washington var en grov besvikelse.

* * *

Den kommer senare än normalt, men jodå – vi får en trading deadline i år också.

3 april.

Jag ska inte säga att jag redan längtar dit, för det är oändligt mycket innan dess som också lockar som violbumlingar lockar när man kommer hem till Sverige efter ett års frånvaro, men jäkla skoj ska det bli.

* * *

Grundserien omfattar alltså 48 omgångar och slutar 27 april. Playoff påbörjas tre dagar senare, på valborgsmässoafton – och sista möjliga datumet för en sjunde, avgörande Stanley Cup-final är 28 juni.

Jag kan redan ana stämningen på midsommarfesten i Vancouver…

* * *

Del Zotto lär ha erbjudits 2.3 miljoner dollar för två år – men han vill ha 3 miljoner över betydligt längre tid.

Mycket lite tyder således på att han finns på isen när Rangers inleder sin camp under söndagen.

Det är bekymmersamt, han behövs definitivt om Blueshirts ska kunna leva upp till förväntningarna – men han kan glömma de där tre millarna. Sather kan av lönetakstekniska skäl de kommande åren, inte ge honom mer, och ynglingen ska, tycker jag, vara nöjd med 2.3.

* * *

Och på lördagen befinner sig bloggen i…ja, vi får allt se. Det finns flera alternativ. Boston, St. Louis, Winnipeg – eller korresoffan. En premiärdag av den kalibern, med ett sånt förföriskt pärlband av matcher, kan det vara allra bäst att parkera framför tv.n. Samtidigt är abstinensen efter live-hockey, och livebloggande, lika uppdämt som det hos heroinisten efter en katastroftorka i Afghanistan, så inget är skrivet i sten.

Ska, gnuggande mina valkiga händer, resonera mig fram till ett beslut de kommande dagarna.

* * *

Ni som ömmar för VM på hemmaplan borde vara positivt överraskade avs det här schemat.

Sista grundserieomgången spelas som sagt 27 april – och festen i Globen börjar först 3 maj.

Spelare i lag som inte går till playoff har hinner således hem till premiären – och med tanke på hur kort den här säsongen blir lär åtskilliga vara spelsugna.

* * *

Rangers kunde onekligen fått en lättare start. Back-to-back mot Bruins respektive Penguins…det är ungefär så brutalt som det kan bli i östra konferensen.

Men dom ska ju vinna i år och då är det lika bra att ta den största tjuren vid hornen direkt.

* * *

Nu ska jag, i nån, timme dyka ner i schemat på allvar och drömma om pressläktarkaffet både här och där.

Sen blir det camp-reportage under söndagen.

Tack ska ni ha för att ni stod ut den här vidriga tiden.

Nu är den äntligen över, nu åker vi!