Premiärkväll i Jersey

Strax före jul såg jag Rolling Stones i Prudential Center och minns tydligt att jag tänkte att det förmodligen var enda gången man skulle besöka den här hallen.
Men kors i både tak och golv:
Nu sitter man plötsligt här, på sin gamla eminenta plats på den voluminösa pressläktaren och ska bevittna Devils hemmapremiär mot Flyers.
Tack, Scot Beckenbaugh.
Det var han, den federale medlaren, som till slut drog proppen ur den förstoppning NHL och NHLPA hade stånkat ihop. Man får inte glömma det.
Nu är det bara att hoppas att Marty och Zajac och Yayo är lika inspirerade som Mick Jagger var.
* * *
Idag blev det officiellt:
Homer går i pension.
Han höll för bara någon timme sedan en presskonferens hemma i The Joe i Detroit och den var, precis som väntat, så underhållande att kollegorna nere i pressrummet här i The Rock flera gånger vände sig om och undrade vad fan jag satt och gapskrattade för.
Några citat:
– The Mule, nu är det du som får sitta på planet och lyssna på Hank, inte äta så mycket hela tiden.
– Jag spelade i en kedja med Luc Robitaille ett par år och han tjatade på mig om att jag måste hooka klubbladet. Till slut gjorde jag det. Då höll jag på att bli trejdad. Men jag fick säga till Scotty Bowman att det var Lucs idé och lovade gå tillbaka till rak klubba på en gång
– Jag saknar Nick Lidström. Alla våra bilresor…allt vi pratade om. Eller det kanske mest var jag som pratade. Han var en god lyssnare
– Boyer (materialaren som slipar skridskorna i Detroit)…jag fick aldrig det glid jag ville ha. Eller kanske satt det i mina egna ben…
– Al Sobotka, du är den bäste bläckfisksvingaren i världen. Och jag älskade din barbeque. Ibland körde du zamboni också, så det var ju bra.
Alltsamman levererat på makalös Holmström-engelska, omöjlig att ens tänka på utan att bli glad i själen.
Det lär finnas anledning att återkomma i ämnet framöver, men tills vidare hänvisar jag till sportbladet.se och papperstidningen i morgon, där är det Homer-fest.
* * *
Det är inte bara mördande kallt i The Metropolitan Area idag – det blåser också så förbannat att det under den korta promenaden från Penn Station till The Rock känns som att Kovaltjuk lagt min öron på isen och kört över dem med skridskor några gånger.
Det är nästan så jag överväger att gå in i souvenirbutiken och köpa en Devils-mössa för de sista femtio metrarna till pressingången, men någon måtta får det vara.
Och vadå – det är hockey, det är NHL, det är värt det.
* * *
– Vi vet precis vad vi har att vänta i den här matchen, säger Peter DeBoer till Star-Ledger.
Alltså:
Ett Flyers som har två raka förluster och bara måste vinna ikväll – och som dessutom mycket väl att det var Devils som slog ut dem ur playoff ifjol.
Det är med andra ord en bunt revanschlystna desperados som står för motståndet.
Inget Marty har något emot, tydligen.
– Jag vet precis hur det känns när man ännu inte vunnit efter några matcher i inledningen och det här är bra för oss, man blir pressad, säger han.
* * *
Men får jag inte tag i taxi efteråt kommer jag ångra bittert att jag inte köpte åtminstone en mössa.
Jag hade till och med kunnat sträcka mig till ett Mora IK-emblem i pannan i ett sånt läge, bara jag sluppit Kovys iskalla skenor mot öronen igen.
* * *
Det ser ut som att Scott Gomez snart skriver på för San Jose Sharks.
Ja, där är de vana vid stjärnor som inte levererar.
Nä, det var taskigt. Förlåt. Det kanske kan vara en marknad som passar honom fint, mindre galen än de i New York och Montreal.
* * *
Senast jag satt på den här pressläktaren och såg hockey var 9 juni, när Devils reducerade till 2-3 i Stanley Cup-finalen mot Kings.
Jag minns det som en magisk kväll, när det kändes som att Devs faktiskt skulle kunna trycka tillbaka kungarna från LA – följd av en morgon när det inte var alldeles skönt att stå på JFK och vänta på flighten till La La Land med bara en timmes sömnen innanför västen.
Sen tog allt slut i Staples Center ytterligare ett dygn senare och så var det med det.
* * *
Det är ju fan att Paul Holmgren skickat Lilja till Adirondack. Vi hade planerat rena snusfestivalen idag.
Nu får jag sitta här ensam med min Ettan, utan förståelse från någon.
* * *
De har tidvis haft svårt att fylla den här hallen under vanliga grundseriematcher, men det verkar bli fullsatt och duktigt tryck även här idag.
De har saknat hockey också i Jersey.
* * *
Som en Johan Forslund påpekar i ett tweet – det värsta med att Homer och Lidas gått i pension är att de inte kommer att figurera i HBO:s ”24/7” inför Winter Classic nästa vinter.
Ja, tänk vilket guldmaterial vi går miste om när de inte får filma Homer på det där Redbird III-planet, när han sitter och smyger med svenskt plockgodis…
* * *
Ser mycket fram emot att följa Mattias Tedenby ikväll. Han var tydligen utmärkt i premiären och jag gillar stilen. Han kanske inte alltid gör det han ska inom ramarna för systemet, men har en jävla energi och han är kreativ och det behövs såna också.
* * *
Skandal:
Mark Everson, New York Posts mångårige beat reporter, har helt plötsligt gått i pension och ska fortsättningsvis ägna sig åt att påta i trädgården istället för att bevaka hockey.
Det är som om Big Papa Wennerholm plötsligt skulle ta sin Mats – häpp! ur skolan och börja odla pelargoner med Anrell istället, man vill ju inte ens tänka tanken.
* * *
Grossmans agent borde tipsa Hollywood om sin klient.
Det finns ingen, någonstans, som har ett mer skräckinjagande War Face än Grosse; han skulle lätt kunna spela livsfarlig bad guy i nästa Bond-film.
Att han sedan är hur vänlig och ödmjuk som helst behöver ju ingen veta.
* * *
Eversons frånvaro kompenseras åtminstone lite av att man fortfarande får trängas med den utsände från Star-Ledger. Det är ju Tony Sopranos tidning, den han varje morgon vaggade nerför garageupppfarten – i sin solkiga morgonrock – för att hämta upp.
Alla som jobbar där är ju nånstans idoler.
* * *
Ja, jag inser att jag till och med har saknat det här – att sitta ensam på pressläktaren i Newark och randa på blogg medan organisten övar sina infantila trudelutter där ute i mörkret.
* * *
Jaha, Corey Schneider tillbaka i kassen för Canucks mot Flames imorrn. Karusellen snurrar vidare.
* * *
Kvällar när man befinner sig i hallar där Claude Giroux ska spela ishockey finns det mycket att lita att klaga på, vill jag också ha sagt.
* * *
Historiskt sett har nätet i The Rock inte varit särskilt pålitligt, så jag slänger in den brasklappen – blir det helt slut i rutan beror det inte på mig.
* * *
Ett av hockeyns mest betagande ljud är när materialarna strax för uppvärmningen kommer ut och börjar vräka ut puckar på nyspolad is.
* * *
En sån här kväll saknar man ju klassiker som Konsertpianisten och Fivepoints i kommentatorsspåret.
Och Eric…fortfarande ingen som har någon info om honom? Jag börjar bli alldeles orolig; det är väl inte det där temperamentet som ställt till det för honom på nåt vis?
* * *
Flyers vita bortaställ är bra snygga.
* * *
Varpu kommer inte ikväll heller, men hon har, kan bloggen exklusivt rapportera, återvänt till Nordamerika och gör comeback på Garden i morgon.
Det är ju så man vill dansa en finsk tango mellan bänkraderna här inne.
* * *
Enligt Tom Gulitti, världens bäste Devils-reporter, kan det på grund av någon is-show här i helgen vara sunkig is ikväll.
Det kan ni kanske ha i åtanke innan ni börjar skälla på Mister Universe Bryzgalov när puckarna studsar över hans plockhandske.
* * *
Det här är alltså Devils hemmapremiär, så vi får räkna med långdragna förövningar nu också.
Men snart släpper dom pucken i The Rock också, för första gången den här säsongen.
Det blir ett kalas.
Ny rapport i första paus, som ni vet.