Back to Motor City

Styr snitsigt ut genom Chicagos sydöstra förorter, touchar norra Indiana, vinkar åt Familjen Jacksons Gary och skär sedan rakt igenom Michigan
Schwosch säger det – och så är jag plötsligt i Stevie Wonders, Elmore Leonards, Iggy Pops, Henry Fords, Marvin Gayes, Clarence Worleys, Eminems, Jimmy Hoffas, Aretha Franklins, Mitch Alboms, Jack Whites och Zäta Zetterbergs Detroit igen.
Det är den senare vi ska se ikväll – förstås. Hans Detroit möter Nashville hemma i The Joe och ska försöka få ordning på grejorna efter ett par tunga veckor.
Någon som vill vara med bloggen och titta?
* * *
The Joe för andra helgen i rad alltså?
Ja, det var en del klagomål förra säsongen – framförallt från vissa spelares morbröder och andra släktingar i Vetlanda-trakten – om att jag skrev för lite om Red Wings.
Så nu har jag bosatt mig här.
Nä, nu ljög jag nåt fruktansvärt – jag är osäker på om jag skulle flytta hit ens om jag fick hockeyspelarnas löner. I själva verket är detta dubbelbesök bara en tillfällighet; Viktor Fasth, som vi behövde ett reportage om, var här för en vecka sedan och Vancouver, som vi också vill skriva lite mer om, möter upp i en halv-matiné i morgon. Den här matchen är bara en liten saturday night bonus.
Och de där småländska morbröderna lär det ändå inte gå att få tyst på; den dom vill se och läsa om har ju fel på hip-flexorn, vad fan nu det är, och spelar inte.
* * *
Det hanns bara med några få öl i hotellbaren igår kväll och där fanns inga cougars att dansa med.
Det vara bara jag och en vemodig ”Up In The Air”-känsla, men ibland är ju det det bästa som finns.
* * *
Red Wings skadelista är fortfarande längre än kön till Privé hemma i Zätas Sundsvall på lördagkvällarna.
Läget ljusnade något när Micke Samuelsson kom tillbaka mot Minnesota förra söndagen, men han bröt omedelbart ett finger och är redan tillbaka i den där kön (vilket förmodligen känns precis lika frustrerande som det skulle göra om man äntligen hade kommit in på Medelpads eget Studio 54 och direkt fick gå ut och ställa sig längst bak igen.)
Han har just nu sån otur att han får Sami Salo att framstå som Alexander Lukas,
* * *
Blir något förbryllad när jag kommer till hotellet för snabbt ombyte – man kör inte bil i kostym och man går inte på hockey i bilkäder – och får se den vanligtvis sobra lobbyn på Marriott Renaissance Center förvandlad till ett mellanting av hårdkokt fängelsefilm och raderna längst fram på en The Cure-konsert.
Det visar sig att jag delar boende med en hel jävla tatueringsmässa!
Kan bli en intressant afton…
* * *
Kan inte påstå att jag förväntar mig inte direkt underhållning så jag börjar slå mig på knäna av den här matchen.
Predators har spelat riktigt kärv och snål Lasse Falk-hockey den här säsongen i synnerhet på bortplan – och med kön ringlande ut på torget utanför Privé har Red Wings näppeligen vapen enough att bända upp den grundligt låsta motståndarzonen.
Men Pavel är ju, till skillnad från förra helgen, med och att titta på när Pavel spelar hockey är alltid en översinnlig skönhetsupplevelse, no matter what.
* * *
Har ont i en tå. Det beror antigen på de nya dojorna– eller på gikt, också känt som portvinstå och ”den frossande mannens sjukdom”.
Det vore inte alldeles orimligt…
* * *
Jag älskar att Ovie plötsligt exploderar och gör hat trick – för att hans kex, Maria Kirilenko, sitter på läktaren i Verizon.
Det är så riktiga artister
* * *
Den godmodige Jan-Öjvind Swahn-kopian som kommenterar Predators matcher på tv – och ofta gör det med en entusiasm som får Niklas Holmgren att framstå som han som läser upp Sjörapporten i P1 – tränger sig förbi i den lilla pressboxen och hälsar glatt.
Det tycker jag är trevligt.
* * *
Geno Malkin borta med vad som verkar vara riktigt allvarliga hjärnskakningssymptom, likaså
Det är så jävla, jävla trist. Dom bästa ska spela, annars är det inte…på riktigt.
Jag vet inte vad man ska göra åt det, men det har börjat gå för fort på isen och därmed blivit för farligt.
Att behöva propagera för ett återinförande av redline offside känns som ett nederlag, men kanske är det ett måste.
Så här kan det bara inte fortsätta.
* * *
Norra kvarken…nord-nordostlig vind…ah, fölåt. När nu Sjörapporten helt otippat kom upp kunde jag inte låta bli att dra den.
* * *
Jag inser att Privé kanske inte existerar längre, men det struntar jag i. Det ar THE place på den tiden jag hängde i Zätas hoods.
* * *
Vad som möjligen kan tala för hemmalaget i den här matchen är att Predators fick krama ur sig hela tetrapak med mjölksyra mot i en verklig standoff med Vancouver igår kväll.
Men slår man inte Columbus på hemmaplan slår man förmodligen inte segt Nashville heller, I’m just saying.
* * *
Är det någon som skrivit brev till The Joe-discjockeyn sedan senast?
Han spelar bara hemkokt Detroit-musik timmen innan publiken släpps in på läktarna. Four Tops, Stevie Wonder, Eminem, White Stripes och Supremes. Till exempel.
Jag blir varm i hela hjärtat.
* * *
Bengan Hörnqvist gjorde comeback efter sin knäskada för några matcher sedan och ska vara med i kväll också och jag får under värmningen intrycket att han tänker visa nåt ikväll.
Kanske att det fortfarande finns en Homer i ligan – bara med annan tröja på sig.
* * *
Äh, Jimmy Howard börjar för Wings.
In med Monstret!
* * *
Kan det vara så att Kings skakat av sig baksmällan nu? Det brukar jag också tro framåt sena eftermiddagen, men sedan kommer ångesten…
* * *
Pansarkryssaren Hal Gil formligen STÄVAR fram över isen under värmningen.
Det är, som alltid, en överväldigande syn.
* * *
Okej, eftersom detta nu som sagt bara är en bonusmatch inför morgondagens drama får ni stå ut med att detta kanske blir en mer knapphändig blogg än vanligt.
Jag ska försöka slappna av och bara kolla lite, vem vet jag kanske till och med kan lära mig nånting..
Men vi får se, det brukar gå so so med de ambitionerna.