Efter Nemo kommer hockey, del 3

NY Rangers – Tampa 3-1 (Period 2)
* * *
Det känns som att det är över när Hagge, mycket snyggt, gör sitt andra mål för kvällen.
Men Rangers har ju fortfarande inte lärt sig hur man byter.
Det hinner i och för sig inte bli någon ”too many men” den här gången, men det är nära och när de skyldiga inser det hoppar de skräckslagna tillbaka in i båset och så blir det sån förvirring i egen zon att Lecavalier kan reducera.
Nu är Bolts inbjudna i matchen och tredje kan bli ett rally.
* * *
Finaste Hedbä i Devils-kassen!
Det är lika svårt att göra mål på honom som det är att inte le när man äter knäckebröd bakat i hans hemstad vid Siljans södra strand.
* * *
Vigge tar lite revansch. Det är riktigt starkt av honom att hålla kvar pucken i zonen ögonblicket innan Vinny L sätter reduceringen.
* * *
Van basten, beklagar att samma öde väntar dig denna förbannade februarimåndag.
Jag råkar, oss emellan, lida av tandläkarskräck monumentale och sitter här och gruvar mig svårt.
* * *
Hagge ser till att vi trots allt får svensk målvaktsduell.
När han hänger sin andra tar Boucher sitt förstånd till fånga och slänger in Limpan Lindbäck.
Kul!
* * *
Labrie i Lightning har en ett krull som inte skulle gjort bort sig i ett svenskt proggband 1975.
* * *
Men vad fan, det är så tyst på läktarna under spelets gång att man i praktiken kan höra Sather smacka på cigarrstumpen uppe i sin loge.
Är det basketpubliken som blivit kvar och inte riktigt vad det är som pågår där ute?
* * *
Det är ingen tillfällighet att det är just Lecavalier som nätar.
Han har inte varit så här bra sedan…2007, säger vi.
* * *
Darius Kasparatis zoomas in jumbon – och då vill även jag vara med i det allmänna jublet.
Han var den store profilen i Rangers, i synnerhet off-ice, första året efter förra lockouten och blev på något sätt alltid inblandad när vi var ute i Tarrytown och gjorde storögda reportage om rookien Henke Lundqvist.
En sann hjälte, Kaspar.
* * *
De må leda med 3-1, men jag har en känsla av att Tårtan ändå lever rövare med hemmaspelarna just nu och det med all rätt.
Ska det vara så jävla svårt att byta?
Det klarade vi till och med i Kvarnsvedens GoIF:s Pojkar C2 1978 – och vi var jävligt, jävligt dåliga.
* * *
Äh, vi tar en kaffe till, va?
Det finns inget att förlora, på grund av tandläkare Pfeffer kommer jag i alla fall inte att kunna sova i natt.