Happy Hockey Day!

Happy Hockey Day!
Det råkar ju vara sån i USA idag och i hela nationen – från New Hampshire till San Diego, från Seattle till San Antonio – står medborgarna på rad, med klubbor sträckta i luften, och sjunger Phil Kessels lov.
Eller…nej, riktigt. Det är north of the border det brukar bli så, och ingen någonstans sjunger om No Show Phil. Men i alla fall. Världens bästa sport hedras på sina håll och det är väl fint.
Här i ett ohemult blåsigt New York firar vi med match mellan Rangers och Capitals.
Kan det va nåt?
Well, för att citera en av stjärnorna på isen:
Svårt att säga – men absolut.
Så jag hoppas på fest i kommentatorsspåret också.
* * *
Hann åka förbi Red Wings lördagsträning i The Joe innan jag lämnade Detroit igår – och fick då lära mig att det finns en ny Mister Perfect i Hockeytown.
Jag stod och pratade med kapten Zäta när Kron Wall of Pain försökte smyga ut ur omklädningsrummet helt obemärkt , men kaptenen hann se honom och bad honom upplysa NHL-bloggens utsände om var han var på väg
– Mja, jag ska ju gå ut och stretcha lite, mumlade nummer 55 lätt förläget.
– Det ska du inte alls det. Berätta nu, befallde kaptenen.
Det visade sig att Järfällas Scott Stevens åtagit sig rollen som något slags lagambassadör och var på väg ut på läktaren för att, med mikrofon i hand och allt, hålla ett anförande om vardagen i The Joe för särskilt inbjudna fans.
Jag följde såklart efter och fick se det bästa scenframträdandet sedan Elvis gjorde comeback i Las Vegas 1968.
Han är rena Hyland, Kronwall.

* * *
Vi har genom åren sett en bunt riktigt oförglömliga matcher mellan Rangers och Capitals i the woooorld’s most famous arena.
Som i den slutspelsserien – en av tre sedan jag kom hit – när Lille Fridolf Boudreau hade sagt att de trista fansen i New York inte ens hörs under matcherna och mötet därpå möttes av ramsan ”Can You Hear Us?” på en decibelnivå värdig raketuppskjutningar i Florida; jag har aldrig hört ett mer förkrossande dån till publikreaktion.
Så roligt får vi knappast idag, Adam Oates och Calle Johansson har inte hunnit reta up The Garden Faithful ännu, men en bra match kan det bli.
Efter en start lika bedrövlig som ett modernt melodifestivalbidrag har ju Caps börjat svänga igen – och Rangers vill definitivt inte torska två hemmamatcher i rad.
Och inbyggd i potten finns fortfarande mycket kvarlämnad gammal surdeg.
* * *
Märkte ni att jag smög in ett nytt obskyrt litet ord i inledningsstycket?
Ohemult.
Det betyder, ungefär, obefogat och kan bli en stamgäst av samma dignitet som ”lugubert” i de här texterna.
* * *
Mike Green är skadad och kan inte spela.
Och Empire State Building är en hög byggnad.
Det är ungefär samma slags stating-the-obvious-uttalande.
Fan, till och med gamla cd-askar i plast har större hållfasthet.
* * *
Talade med den fenomenale Viktor Fast igår kväll igen, efter åttonde raka segern, och då ville ha utveckla ”det där med Håkan Hellström”.
Han hade, förklarade han, lyssnat på Way Out West-konserten från 2010, när den älskade göteborgaren talar en del om The Happening på Nalen tio år tidigare , i lurarna på väg till hallen samma dag.
– Och så dök du upp just då…
Well, två saker:
1. Biffen är en sång-och-dansman och dyker alltid upp i exakt rätt ögonblick.
2. Det är inte många målvakter som har så lysande musiksmak.
* * *
Rangers, å sin sida, kan få klara sig utan Rick Nash – det avgörs efter värmningen.
Han uteblev från ett åtagande i fredags och lagledningen försäkrade att stjärnan bara var lite hängig, men när man efter bara ett dygn kallade tillbaka Chris Kreider från Hartford började lokal media ana så kallade ugglor i mossen – vad fan ÄR det för uttryck? – och nu spekuleras i att han åkte på en hjärnskakning när Milan Lucic saftade in honom i sargen med en underarm förra veckan.
Jag beklagar i så fall – främst å Hagge Hagelins vägnar. Han har verkligen hittat den perfekte lekkamraten i Nash.
* * *
”Dimmiga dagar, det var bra där, men vad fanns det att se klart…”
Oj, förlåt. Det där råkade bara komma av sig självt…
* * *
Vi har riktigt finbesök idag.
Nysse Nyström från den andra tidningen har
Så inga slagsmål nu, pojkar. Då blir han vred…
* * *
Ha ha, så sent som idag står det i New York Times att Tortorella i år varit mycket vänligare och mer tillmötesgående mot media – förmodligen för att han vill coacha USA i OS nästa år.
Den blänkaren satt inte helt bekvämt med Rangers-tränaren, verkar det.
För under presskonferensen före den här matchen har grädden i tårtan surnat rejält.
Han fräser om att han inte tänker prata om skador den här säsongen och att han inte är intresserad av Capitals och när han får frågor om vad det finns för likheter mellan Rangers sätt att forechecka och det sätt han tillämpade i Tampa blir blicken så där Richie Aprile-mörk igen.
– Hur länge har jag varit här? Fyra år? Och ni frågar fortfarande om Tampa. Hejdå.
* * *
Nysse anlände redan igår och innan jag, som har samma känslor för turbulens som genomsnittliga Flyers-fans har för Sidney Crosby, flög hem från Motown frågade jag sms-ledes hur det varit att landa i New York.
Det kom aldrig något svar.
Och ett par timmar senare förstod jag varför – han ville skona mig från vetskapen om att landningen skulle ge insikter om hur det känns för en strumpa när man sätter på torktumlaren.
* * *
Blir så ledsen över att höra att Devils skickat Yayo Josefson till Albany att jag börjar spontanlyssna på Melissa Horn.
Jag var övertygad om att han skulle ha en breakthrough-season i år.
Men Yayo vet att man inte får ge upp och kommer att kämpa sig tillbaka, så är det bara.
* * *
Har prickig slips ikväll.
Är det Hockey Day in America så är det.
* * *
Ja, det är väl nästan så man kan boka finalhotell i Chicago framåt midsommar redan nu.
Fy fan vad bra dom är.
* * *
Ovie, som brukar trivas bra i the wooorld’s most famous arena, får frågan om han ser fram emot att få spela mot Rangers i Oates spelsystem istället för i Dale Hunters.
– Ja, flinar han, jag lär om inte annat få mer istid.
Hockeymagin må ha gått förlorad, men charmig är han fortfarande.
* * *
Nu är scouterna här på pressläktaren bakisfnittriga och högljudda igen.
Dom, om några, har behagliga jobb.
* * *
Host host, ja, nu ska vi väl inte röra vid det här känsliga ämnet så mycket mer, men Brooksie är inte helt övertygad om Cookies oskuld, han heller:
* * *
Bäckis brukar också trivas bra här – åtminstone när storebror Storchen är på plats.
Men han – Storchen alltså – sitter enligt uppgift Gävle-skogarna och lyssnar på Willy Lindström-anekdoter just nu.
Tveksamt agerande, tycker bloggen. En sån här kort borde Herr Storch ligga parkerad på sin favoritsoffa hela tiden.
* * *
Ja, söndag – och Rangers i de fina jubileumströjorna igen.
* * *
Värmningen har börjat och Nyström sitter fortfarande inte på sin plats.
Jag börjar ana ugglor i mossen.
* * *
Apropå Bäckis kanske det finns nytillkomna läsare som inte känner till historien från inledningen.
Han hade spelat här på Garden just som nyheten kom att Devils värvat Kovaltjuk från Atlanta, fick frågan om det innebar att konkurrensen i toppen av östra konferensen skulle skärpas och gav det klassiska svaret:
– Svårt att säga, men absolut.
Det är enligt mitt förmenande lika stort som ”skön…t” från Lilla Sportspegeln.
* * *
Svenskans utsände dricker te på pressläktaren.
Te!
Det passar ungefär lika bra som att dricka brännvin på begravningskaffe – och han får höra det.
* * *
Det är en luguber starttid, 18.00. Känns rentav ohemult tidigt och jag kan förstå om ni anar ugglor i mossen.
Men det handlar om att NBC är med och sänder denna Hockey Day och hur helig denna högtid nu än är får den inte snylta för mycket av riktig primetime…
Men skitsamma – VI Kan ha en fin stund ändå.
Nu ska jag bara parera te-doften från höger med en rejäl balja kaffe, sen kör vi.