Happy Hockey Day!, del 3

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Bork Bork Hagelin – het som en solstorm.
Han sa för någon vecka sedan att man måste gömma sig lite när man spelar med killar som Nash och så lysande han är på just det, för att sedan dyka upp vid kassen i exakt rätt ögonblick.
Kvitteringen han här till sist fixar åt ett Rangers som dessförinnan håller på att skjuta sig helt förtvivlat på suveräne Holtby innebär sjätte mål för säsongen – och det femte på de senaste fyra matcherna.
Gör han ett till går han upp vid sidan av Patrik Berglund i toppen av den svenska målligan.
* * *
Men vilken rolig match det här blivit att titta på, den har både intensiteten, det fysiska spelet och händelserikedomen i en slutspelsdrabbning.
* * *
Det är en som kallas ”Rich” som är inne och försöker slå straffar i pausen och han gör det inte särskilt mycket sämre än den som kallas ”Rich” i hemmalaget,
* * *
Efter halva matchen har Rangers alltså fyrat av 32 skott mot Holtby.
Synd de inte kan keep it up; 64 skott hade varit rekord under mina år i den här hallen.
* * *
Det går inte att tröttna på vyn av Garden från den här nya pressboxen
Just där vi sitter, i ena kurvan ser man ena långsidan ur en vinkel som ger den ett både futuristisk och otroligt mäktigt skimmer.
* * *
Bäckis fortsätter slå väldigt, väldigt läckra mackor mellan varven.
* * *
Ett tag ser det riktigt otäckt när Powe efter krocken med Hendricks ligger utslagen på isen, han ser verkligen helt väck ut.
Men även om han fortfarande är groggy som en deltagare på Ekens 30-årsfest när de leder ut honom i omklädningsrummet rör han i alla fall på sig.
* * *
I en reklampaus får en kvinna i publiken försöka nämna så många amerikanska presidenter som möjligt på femton sekunder.
Hon lyckas få ihop nio – en mer än Ryan McDonagh i ett inspelat inslag.
Men bägge är hopplöst sega, jag hade slagit dem som Linus Omark slog Tampas målvakt i straffturneringen för några år sen.
* * *
Jag ber att få instämma i kommentatorsspårsfrågan:
Är Ovie med?
Så oerhört hans roll, hans förmåga att vara en faktor i matcherna, reducerats på bara något år.
* * *
Fan, det är ju bara att rabbla från nu och bakåt – Obama, Bush, Clinton, Bush, Reagan, Carter, Ford, Nixon, Johnson, Kennedy, Eisenhower, Truman, Roosevelt och…ja, där hade jag hakat upp mig, men det är ju tretton namn en amerikansk för satan måste sätta på femton sekunder.
* * *
Fast okej, här i pp:t på slutet dunkar ryssen iväg några riktiga bomber till slagskott.
Och man vet ju det:
När som helst kan han plötsligt kliva in i handlingen.
* * *
Det är inga större fel på Henkes ingripande när gamle lagkamraten Wolski kommer igenom helt ensam.
Ojvoj.
* * *
Han är jetlaggad, Nyström, men det lyser ändå i ögonen på honom emellanåt. Det går liksom lite fortare här än när han sitter hemma i Cloetta-hallen och tittar.
* * *
Nu var det ohemult länge sen jag drack kaffe.
Det ska vi ändra på.