Hockey i paradiset

Ibland har bloggen, och dess chefer, sina ljusa stunder.
Därför sitter jag nu i – Tampa.
Jo, jag tyckte att det blev lite väl mycket med permafrost, knäckt revben, ömmande armbåge, tandvärk och förkylning och att jag därför behövde trösta mig själv med en Florida-resa.
En väldigt, väldigt, väldigt bra idé, kan jag säga.
För här är klarblå himmel och 23 grader varmt. och solkatterna glittrar bukten
Jag landar på eftermiddagen och hinner sitta på hotellrumsbalkongen, i en ljummen vind, i en timme och röka och läsa Tom Wolfe.
Sen byter jag om går jag den korta promenaden till Times Forum i bara kostym – utan den bylsiga jävla överrocken som varit ett måste hemma i New York i månader. Ja, om det inte varit för att man alltid måste stick to ones style hade jag rentav kunnat gå i bara skjortärmarna.
Och nu ska jag se en fin kvällsmatch mellan Tampa Bay Lightning och Winnipeg Jets.
Så idag är det baaaaraa bra.
* * *
Jag har sett många fina hockeymatcher i den här hallen – den är en av de stora Biffen-favoriterna – men senast jag var här, i slutet av augusti, pågick republikanskt partikonvent och Clint Eastwood debatterade med en stol.
Jag vet inte riktigt vad som krävs för att jag ska bli lika konfunderad och brydd ikväll, men som allra minst måste nog Vinny Lecavalier börja hångla med en av hemmalagets berömda cheerleaders.
Det var en av de mest surrealistiska upplevelserna någonsin, det.
* * *
Två av de allra hetaste svenska backarna går i clinch i den här fajten.
Vigge Hedman, som kompletterat sina defensiva färdigheter med offensiv i år, i Lightning– och den pånyttfödde Toby Orr Enström, etta i den svenska poängligan, i Jets.
Det ska bli ett sant nöje att specialstudera den duon.
* * *
Forum går inte att känna igen sedan det där konventet. Inte Tampa i övrigt heller. Det var en helt belägrad och avspärrad stad då, och vi som hade ackrediteringar lotsades under överinseende av tungt beväpnade vakter längs snitsade banor runt hela centrum för att komma hit.
Att nu bara kliva ut från Marriott Waterfront – ett ointagligt fort under det politiska jippot; det var där Romney och helt partitoppen bodde – och bara gå som jag vill känns nästan lite…omstörtande.
* * *
Och vem är den första jag ser när jag, efter att ha stått och rökt under en ståtlig palm utanför pressentrén, kliver in i pressloungen.
Mark Howe.
Vi lever i symbios, jag och Mister Hockeys avkomma.
Jag nickar igenkännande, men han bara tittar frågande på mig. Och det är klart, jobbar man åt just Detroit Red Wings kan man inte minnas varenda jävla svensk man pratar med.
* * *
Det ska bli roligt att se även andra än Vigge och Toby. Framförallt Lightning har ju spelat förträfflig hockey under säsongsupptakten; snabb och explosiv och offensiv som på den gamla goda Tortorella-tiden.
Och samtidigt som oldies but goodies som St.Louis och Lecavalier fått en rungande nytändning har ett ungblod som Cory Conacher slagit igenom så det brakar om det.
Sånt gillar man ju att se.
* * *
I morgon kommer Rangers hit också och jag ör förstås kvar och ser även den matchen.
Det är egentligen bara ren tillfällighet, men man ska aldrig försätta en chans att reta de surskallar som tycker att det här borde döpas om till Rangers-bloggen…
* * *
Just som jag lämnar pressloungen och rör mig mot den monstruösa industrihiss man måste åka med för att å pressläktaren kommer hela Jets promenerande mot sitt omklädningsrum och Toby Orr Enström är knivskarp i en ljusrosa kostym och matchande skjorta.
Det har sagts mig att han bytt bling-blinget i Atlanta mot jakt, fiske och harmoniskt hemmaliv sedan flytten till Manitoba, men hey – klä sig kan han fortfarande, unge herrn.
* * *
– Mål är som bananer. De kommer i klasar, säger Bolts-coachen Guy Boucher apropå lagets offensiva utbrott as of lately.
Hm…jaha.
Originellt citat.
Som låter väldigt exotiskt när man ser det mesta av sin hockey i New York. Där känns mål mer som blixten. Den slår bara ner på samma ställe en gång.
* * *
Alltså, det går överhuvudtaget inte att förklara exakt HUR stor den nya jumbotronen i Forum är – den som ska ha de fetaste måtten i hela världen . Och det går inte riktigt att fånga med kamera heller, även om jag gör mitt bästa.
Men det är som att de hängt en fullskalig IMAX-duk över isen, en som sträcker sig från blålinje till blålinje och får de man är van vid från andra hallar att framstå som en I phone-display.
Om den tekniknördige Eken varit här hade han gått ner på alla fyra och tillbett skärmhelvetet, jag lovar,.
* * *
Bästa minnet härifrån?
Mja, konferensfinalerna mellan Lightning och Bruins våren 2011 var storartade, men allra bäst minns jag nog när ett Calgary tränat av Mike Keenan var här och den av honom styvmoderligt behandlade Husse Huselius gjorde sex friska poäng.
Efteråt tog jag mig modet och frågade den galne coachen om att han väl nu ändå måste vara nöjd med svensken.
Keenan bara fnös:
– Huselius är forward, hans jobb är att producera.
Sen gick han.
* * *
Oj, nu berättade de just på den där monsterskärmen att Lightning – som fyller 20 i år – att Lightning i morgon ska hylla Brad Richards och John Tortorella.
Åh, vad den genuint osentimentale Tårtan ska uppskatta DET mitt under pågående jättesvacka…
* * *
Det ska bli väldigt intressant att se hur länge Islanders håller. Tom Gulitti, världens bästa Devils-skribent, hade idag en spännande utläggning om att det unga Long Island-laget förmodligen inte har vad som krävs för en 82 omgångar lång grundserien, men att de när bara 48 omgångar ska fullbordas förmodligen kan knipa en playoff-plats på ren energi och ungdomlig spirit.
Slutspelshockey i Nassau Coliseum…nuförtiden känns det nästan absurt.
* * *
Rangers har tydligen redan kommit till stan, så med lite tur får man se Tårtan gå här i sin gamla boning och spionera lite på morgondagens motstånd.
Jag tänker i så fall heja igen, mitt liv kommer inte vara fulländat förrän jag får en reaktion..
* * *
Noterar att vi nu har en kommentator med det klingande namnet ”Eric J Nilsson” – och att tonen i hans inlägg känns väldigt bekant.
jag törs knappt fråga, ett nej vore så nedslående – men visst är det du, the artist formerly known as ”EJN” och ”Eric”?
Det vore en dröm om du hittat hit igen.
* * *
Bolts har en maskot som ser ut som en geting. Jag fattar inte riktigt logiken, men han hälsar glatt när vi möts på pressläktaren.
* * *
Det är inte så lite häftigt att Anders Lindbäck, en äkta hedersman, blivit vår andra ordinarie förstamålis – och skött uppgiften så utmärkt.
– Han har varit helt suverän och flera gånger räddat oss när vi tyvärr lämnat honom alldeles för ensam, säger Vigge.
Jag ska ju inte komma och påstå att jag visste att det skulle bli bra, även om gästriken imponerade de få gånger jag såg honom i Nashville, men det är Steve Yzerman som är GM i Lightning och eftersom han var övertygad om att Lindbäck var en av ligans mest outnyttjade resurser är det inte förvånande.
* * *
Bryan Little är lik Brian Campbell. I alla fall a little…
* * *
Nä, på värmningen får man se att Lightning ska spela i de blå tröjorna, med ordet Bolts i vitt revär över bröstet. Jag föredrar de svarta hemmaställen. De hör till de mäktigaste i ligan. Men de kanske sparas åt Tårtan.
* * *
Sitter bredvid en för mig okänd scout från Boston. Om man, apropå outnyttjade resurser, skulle ta och tipsa om Fast Freddy Shoestring. Han skulle passa bra i Beantown.
* * *
Att säga att Steven Stamkos ser het ut på värmningen är kanske att state the obvious – som att solen ser rund ut – men…ja, han gör det.
Det kan bli fyrverkeri.
* * *
Här har de inte bara ett pentry på pressläktaren. De har ett regelrätt kök. Det ska jag gå till och snoka runt i nu.
Kör nu, pojkar och flickor. Det är fredagkväll. Då kan ni vara med hur länge som helst.