Maratonlördag i korresoffan, del 5 – The End

Men morsning korsning i Missouri.
Vad är det som HÄNT med Blues?
De tar ledningen med 3-1 och ser ut att ha hittat sin identitet igen – sen bara sätter dom sig pang på arslet och plötsligt har Ducks vänt.
Jag fattar inte riktigt, jag trodde karaktären och den mentala hårdheten att i den här Blues-upplagans DNA.
* * *
Det är inte ofta jag längtar norrut den här tiden på året, här är vinter så det räcker, men ikväll hade det inte varit dumt att gå ut i Toronto.
Den här utskåpningen i Bell Centre måste ju vara bland det bästa som hänt sedan Börje Salming var ett löv.
* * *
En förklaring till problemen i St. Louis kan förstås vara att Brian Elliott återigen blivit den Brian Elliott fansen i Ottawa fick det tveksamma nöjet att lära känna.
* * *
Förlåt, jag blandade ihop den petade Mojo med Mike Green. Det är han som ser ut som Bobby Gillespies sidekick.
Och Caps fick verkligen vinna.
Fin urladdningen.
* * *
B.Allen är bra!
* * *
Nu börjar eder bloggare bli väldigt seg och ber att få vicka på persiennen.
Men fortsätta kommentera om ni ska vara uppe och kolla Vancouver-matchen – och så hörs vi imorrn igen.