Winnipeg takes Manhattan, del 2

NY Rangers – Winnipeg 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det är ju inte direkt så man sitter här och har…ja, Bjurmania.
Ingen annan mania heller.
Uppriktigt sagt –den här perioden är inte mycket roligare än lockouten.
Det händer ingenting, det är alldeles dött på läktarna och det finns mycket lite att blogga om.
När går flyget tillbaka till Detroit?
* * *
Man borde kanske fattat när Tårtan på presskonferensen före matchen underströk att alla forwards i McDonaghs och Del Zottos frånvaro skulle tvingas ta större defensivt ansvar.
Men vem kunde tro att det innebar att alla de var tvungna att förvandlas till norska fotbollslandslaget 1994?
* * *
Här är faktiskt inte mer folk än under en försäsongsmatch – och inte högre stämning heller.
Så går det när man inte spelar bättre än Rangers gjort och möter förhållandevis profillösa motståndarlag.
Trist, bara, för de vänner jag har här som ser sin första NHL-match någonsin och får åka hem med ett så blekt intryck av NHL, Rangers och the woooorld’s most famous arena.
* * *
När man talar om trollen…vem sitter på läktarn och blir inzoomad, till sedvanligt jubel, om inte Lill-pröjsarn.
* * *
Brandon Mashinter, heter alltså Rangers senaste tillskott från Hartford.
Det låter inte som namnet på en hockeyspelare. Mer, typ, en OS-fäktare från Bulgarien.
Eller ett svenskt eruotechno-band. Och när jag nu kom på det får han heta Basshunter i fortsättningen.
* * *
Ser redan fram emot söndag.
Då ska vi försöka oss på det festliga experimentet att först se Ottawa mot Islanders ute på Long Island på eftermiddagen – och sen direkt dundra in hit för Rangers möte med Buffalo på kvällen.
Chansen till den typen av hockeyorgier får man inte missa.
* * *
Troy Brouwer borde kanske ha hållit in med sina åsikter om Semin och hur bevärlig han var som lagkamrat.
Jag tvivlar inte sekund på att synpunkterna äger sin riktighet, men varför koka upp tändvätskan åt snubben och resten av motståndarlaget.
Å andra sidan:
Vi klagar ju jämnt över att spelarna aldrig säger nåt, så när någon till slut vågar ha en uppfattning ska man kanske inte klaga.
* * *
Det är inte direktslutspelshetta i kommentatorsspåret heller, noterar jag.
Ni är ursäktade.
Detta verkar bli en av de där kvällarna man bara vill glömma.
* * *
Willy Lindström hade inte gjort bort sig i den här matchen – ens nu, som fiftysomething.
* * *
Kvällens starkaste publikreaktion – när det kommer ut en tjomme på isen i pausen och försöker sätta en straff och därigenom få en bil.
Det går åt helvete, men är ändå mer spännande än nåt som hände under själva matchen.
* * *
Verkar vara nåt knas med sur-Disqus ikväll också. Sorry.
* * *
Byfuglien är hockeyns Ebbot – ett angenämt bevis för att man inte MÅSTE vara i, eh, form för att bli stjärna på de coolaste scenerna.
Det gläder såna som mig.
* * *
Nu ska jag gå och se om det inte går att jabba upp åtminstone lite pentrymania.