A showdown på Manhattan, del 2

NY Rangers – Philadelphia 2-2 (Period 1)
* * *
Oavgjort efter första – och det känns det som att Rangers ska vara nöjda med.
De börjar med att Callahan gör ett snabbt powerplay-mål – igen – men sedan handlar det mest om Flyers.
De känns mycket kvickare och mer explosiva i offensiv zon och att de bara leder skotten med 8-6 måste bero på att någon i sekretariatet sitter och blundar.
Två pp-mål hinner de göra – bägge snygga – men sedan får Callahan något oväntat segla genom Philadelphia-zonen och sätta sitt andra mål för kvällen.
Men det är ju lite så man hade känslan att det skulle bli med Flyers i år; att de med all sin mördande firepower skulle göra mycket mål – men på grund av lite hål i de defensiva leden vara väl enkla att scora på också.
* * *
Inte för att jag får någon puls av SSK, men lite coolt är det att se Grosse och Hagge gå i clinch.
* * *
Att Simmonds och, framförallt, Voracek, skulle vara så HÄR lysande i år – var det någon som hade föreställt sig det.
* * *
Det borde man ju kunnat räkna ut:
Med Flyers på besök är Gris-Olle II i brölande praktform.
Han står upp och skriker otidigheter precis hela tiden.
* * *
Viktor Hällegerd, på dig börjar det nästan låta som att du inte tycker att Hedbä ska vara med i Vezina Trophy-diskussionen i år…
Det tycker jag.
Alltid, no matter what.
* * *
Det sitter dessutom en familj Flyers-fans två rader ovanför Gris-Olle II – och de jublar förstås lyckligt när Flyers gör mål.
Gris-Olle II uppskattar inte den glädjeyttringen, kan man väl säga.
Utvecklingen kan bli intressant att följa.
* * *
Ha ha, Gorman uttrycker förhoppningar om att jag ska bidra med skills i vår nykomponerade pressläktarkedja.
Men min specialitet är snarare grit, skulle nog jag säga.
* * *
Personligen tycker jag Erik Gustafsson ser utomordentligt stabil ut, men jag har också en särskild fäbless för hans inställning sedan jag i våras, när Flyers hade åkt ut mot Devils, ringde och frågade om han kunde tänka sig att spela VM och han svarade:
– Ja, vill dom ha mig sätter jag mig på planet i natt.
* * *
De här omstuvningarna i pressboxen innebär också att jag plötsligt har Rangers radio-team på raden framför mig.
Undras om det går att få även dem – Kenny Albert och Dave Maloney– att dra den om Joni Pitkänen och Joni Mitchell.
* * *
Brad Park på plats – och blir grundligt bejublad när han zoomas in i jumbon.
Han var den första kanadick jag klistrade in i ett samlaralbum 1973 så jag har sympati för de ovationerna.
* * *
Nu är det en Stålberg ute på isen och slår straffar för att vinna pengar i pausen.
Har inte Blackhawks match ikväll?