Andra delen av söndagens dubbelmacka, del 5 – The End

NY Rangers – Buffalo 3-2 (Slut, straffar)
* * *
Sabres-fansen får nog ”tacka” Patrick Kaleta för att det inte blev två poäng i den här matchen.
Efter ryggtacklingen som skickade Brad Richards med huvudet före in i sargen var det som att Rangers på ren ilska började spela powerplay som ett helt jädra Chicago Blackhawks och innan nån ens hann säga ”vad fan, KAN de spela så här?” satt två furiösa puckar i nätet bakom Miller.
Ilskan dröjer kvar efteråt också.
– Det är kanske den farligaste tackling jag sett. Vidrigt. Jag är glad att de fick betala, fräser Tårtan på sin presskonferens och Richards själv fnyser om att Kaleta överhuvudtaget inte spelar ishockey.
– Det är samma kille om och om igen…
Själv är jag mest glad att det inte gick värre med Broadway Brad.
Det såg riktigt otäckt ut ett tag, men han repade sig ju.
* * *
Det kunde ha blivit ett fullständigt oförglömligt slut om pucken gått in när Nash snubblade på sig själv framför Henke under övertiden.
Nästa synd att kungen håller sig med på lagkamraternas finter också…
* * *
Lätt klantigt, förstås, av Rangers att släppa in ett baklängesmål i det långa numerära överläget också, men goddamned – det är ett underbar Stamkos-skott den där lille Gerbe får på.
* * *
Kometen, jag är fortfarande chockad och melankolisk över vi inte fick se dig i kommentatorsspåret i natt.
* * *
Det var inte direkt några fel på Nashs och Callahans straffar heller.
Ojvoj.
* * *
Nu ska alla hålla tummarna för att Lillehammer vänder i slutspelet hemma i Norge.
Och så hörs vi senare i veckan.
Det är en lovande match någon timme söderut på torsdag som jag har ögonen på…