Kvällen när vi får veta vad NYR är, del 2

NY Rangers – Tampa 2-1 (Period 1)
* * *
Ja, om det är det HÄR är det sanna Rangers , då finns det hopp för hockeyn i Gotham City.
De gör en riktigt suverän förstaperiod
Sen kan man ju tycka att det är bedrövligt att bara leda med 2-1 – ja, att överhuvudtaget släppa in mål – när man vinner skotten i inledningsperiod med 20-3 (det var rentav 19-1 efter femton minuter…), men så är nu en gång för alla Ligthing.
De kan vara helt lost i 20 minuter, men får han bara en millimeter kan den grymme St. Louis dyka upp och styra in en sån beauty.
Nu är det här, mot allt förnuft, ändå match och det får man ju som åskådare vara nöjd med.
* * *
Så fort Nash kommer tillbaka är Hagge Hagelin livsfarlig igen; det har verkligen blivit en bona fide radarpar på ingen tid alls.
Men Bork Bork-målet är en helt egen kreation. Han gör en snabb fint på blålinjen, tar några skär framåt och klipper – hör och häpna – in ett slagskott.
Han kan alltså sånt också, den lille Kurt Cobain-kopian.
* * *
Fan vad kallt det är!
* * *
Gabby Gaborik harvar alltså i tredjekedjan ikväll.
Han har ju egentligen lika mycket att göra där som Charlie Watts har i Thorleifs, men sanningen är ju att slovaken underpresterat å det och min – vanliga – misstanke är att han inte längre tycker det är roligt att spela under Tårtans barska regim.
Där kan vi ha en verklig blockbuster-trejd på g.
* * *
Den unga tjejen från Garden of Dreams-organisationen sjunger en så långsam nationalsång satt Amirante hade hunnit med både den amerikanska, den kanadensiska och e liten Jokkmokks-Jocke-snutt på samma tid.
* * *
Jag behöver inte ens berätta, ni vet vad det är för stämning på Garden såna här kvällar.
Vem kommer först med det klassiska uttrycket?
* * *
När spelare är så stora och ändå klarar av att genomföra moves av den sort Rick Nash vid ett tillfälle navigerar sig genom Lightning-zonen med, då är hockey en skönhetsupplevelse av samma sort som ett Walt Whitman-poem.
* * *
I detta nu börjar The Who och Elvis Costello lira på Madison Square Garden-teatern nere i källaren.
Elvis borde titta upp och spela ”My Aim is True” till Hagges ära.
* * *
Vigge och Brian Boyle har ett litet gurgel precis efter signalen.
Det är inte första gången.
Vad kan just de två ha emot varandra?
* * *
Nej, nej, John J – Päronmannen, det var TT:s stationäre hockeyskribent här i New York förrförra säsongen.
Sundberg är nyhetsbyrån egen Pierre LeBrun.
Nu ska jag diskutera några Rammstein-licks med honom.