Markan, Eken och hårda puckar

Wow, ny stormatch på Garden.
Not.
För bara några veckor sedan var det här tvärtom en match jag hade tänkt skippa, för vill man undvika att bli övermätt på hockey måste man stanna hemma, och stänga av, någon jävla gång och det här framstod som ett mycket lämpligt tillfälle.
Florida liksom.
Rätt kul ifjol, inget att se i år.
Kändes det som.
Men nu har ju Jacob Markström-eran inletts och hans eventuella debut på Garden kan man bara inte missa.
Inte för att det precis är något unikt att Henke Lundqvist går upp i blågula målvaktsmatcher just nu – helt omvänt känns det som att det var flera veckor sedan han INTE mötte en landsman.
Men just ”Markan” har jag aldrig sett live tidigare, så, well här är vi nu.
Nu är det bara att hoppas att han spelar också.
Annars jävlar…
* * *
Vill redan nu be om ursäkt för ett kortare intro än vanligt.
Jag kommer iväg lite sent eftersom jag inte kan sluta lyssna på radiosportsändningen från Leksand och när jag kommer ut är det sånt mayhem i trafiken att det inte är idé att ens tänka på taxi eller buss – om det fanns några bullar lediga, eller bussarna inte varit knökfulla, skulle det vara total standstill på 34:e gatan hela aftonen,
Så jag får vackert promenera tvärs över ön.
Det är inte fullt så jobbigt som ni föreställer er att en tjockbiff tycker, men det tar sin duktiga halvtimme så tiden för introproduktion blir knapp.
Dessutom har det varit så tätt på given den här veckan att jag inte har så våldsamt mycket att säga.
We okay ändå?
* * *
Ah, var lite taskig mot Panthers i första stycket.
Truppen är ju full av lirare jag egentligen gillar: Brian Campbell, Kris Versteeg, George Parros, Sean Bergenheim (skadad, tyvärr), Tomas Fleischmann, Kopecky och Gudibrallanson.
Tillika har de med sig en av säsongens flashigaste rookies till storstan – han Huberdeau.
Så nu tar vi – som min kompis Lars Nylins pappa skulle sagt – varann i hand och hoppas på sevärda grejor i alla fall.
* * *
Chris Kreider har kallats upp från Hartford igen och gör comeback ikväll.
– Han har utvecklat ett par saker vi bad honom utveckla, säger Tårtan.
* * *
Men Kreider i all ära.
Det är Eken som står för kvällens stora comeback.
Efter en dryg jävla månad hemma i Sverige har han äntligen återvänt till sitt riktiga hem och jag blir så glad att jag vill sjunga såna där egenkomponerade serenader Stu går loss i i ”The Hangover”.
Nu ska han få hämta kaffe så det glöder under sulorna, komma på skämt till bloggen och stå ut med hån för att han inte kan koncentrera sig på det som händer på isen.
Sen går vi ut på byn och reder ut vad som hänt i våra liv sen senast.
* * *
Han kan vara rolig ibland också, Tårtan.
När han på presskonferensen före matchen får frågan var Strålle och Bickel befinner sig just nu – och frågeställaren menar ju såklart hockeymässigt – svarar han:
– I omklädningsrummet…
* * *
Jodå, jag har redan varit nere i kantinan och förvarnat om att Eken är tillbaka.
De började omedelbart brassa på mer krubb.
* * *
Jag är fortfarande lite tagen över den blixtrande slutspelsfajt Anaheim och Chicago utkämpade igår.
Tänk om det alltid var så.
* * *
Apropå radiosportsändningen från Leksand borde min blygsamhet kanske förbjuda mig att berätta att Pelle Marklunds bisittare – Niklas ”Larionov” Eriksson – plötsligt hälsar till sin vän som sitter i New York och lyssnar.
Men jag är inte anfäktad av den sortens blygsamhet, så nu vet ni det.
* * *
Åker hiss med ordningsvakt som undrar om jag tror att Rangers kommer göra fler än två mål ikväll.
Det kan man fråga sig, svarar jag.
– Ja, suckar han, jag har varit här i 43 år och det har alltid varit samma problem. År efter år. Dom kan inte göra mål. Ska det vara så svårt?
43 år…ha ha.
Det påminner om den gången jag landade i regn på Landvetter för några år sedan och frågade taxichauffören hur länge det hade regnat.
Han svarade buttert:
– Sedan 1973.
* * *
Markan är förste panter ut för värmningen, kör en lång båge genom en egna zonen och tittar sig omkring i hallen.
Det finns ingenting som första matchen i the woooorld’s most famous arena.
* * *
Extremt mycket scouter här ikväll också. Det börjar dra ihop sig för dem nu. Om mindre än två veckor går trejd-drevet. Sen lär vi inte så mycket mer av de här tjommarna från väst. Och som vi ska breda ut oss då…
* * *
Bork Bork Hagelin.
Det HÄR är en kväll när han kan ställa till med show.
* * *
Nu ska jag förbereda mig för Ekens entré och den efterlängtade bamsekram som kommer följa.
Hoppas ni gör som jag och, trots allt, ser den här matchen också.