Rumble i Disnleyland, del 6 – The End

The Finnish Flash går alltså in och avgör under Anaheims mäktiga forcering i tredje.
Man borde sett den komma.
Jag trodde Hawks hade säkrat segern, de såg ut att kontrollera matchen från början av andra och framåt, men när snillen som Teemu Selänne finns på isen går inte ens världens bästa lag säkert.
Inte såna här gånger.
Inte när så mycket står på spel.
Inte en match med sån fantastisk laddning och slutspelsnerv.
Det är just då – de verkligt stora stunderna – den sortens spelare visar varför de är legendarer.
* * *
Honda Center kokade och fräste som en fritös på en diner i lunchrusningen på Manhattan de där sista minuterna.
Det kanske förvånar en och annan, Orange County är inte direkt känt som hockeyfäste, men faktiskt:
Draget är ofta mäktigt i den kompakta lilla arenan vägg i vägg med Disneyland.
* * *
Det är sällan man ser så snygga empty net-mål som det Souray prickade in från djupt nere i egen zon.
Men det kändes som en osedvanligt passande avrundning av en så formidabel show.
* * *
Det där med att Blackhawks är ”världens bästa lag” får vi kanske ta och revidera snart.
Ducks ligger de facto bara tre poäng efter i tabellen nu och verkar verkligen ha vad The Finnish Flash brukar beskriva för Varpu som den ”good feeling” som tog dem ända till Stanley Cup-triumf 2007.
* * *
Nu ska jag skriva annat hela natten och sedan försöka få besked om huruvida Markström står för Florida imorrn eller inte.
Det avgör om vi hörs under kvällen.