Annandagens showdown i NYC

Påsken 2013 går mot sitt obönhörliga slut och jag har en idé om hur ni ska runda av den för att dämpa ångesten.
Följ papa Biffen i natt.
Jag har nämligen återvänt till New York efter fyra gloriösa dagar i Pittsburgh och följer vad som kan arta sig till något så otippat som en Sean Avery Night på Madison Square Garden.
Jo, faktiskt.
Det är ett år sedan den glappkäftade uppviglaren kastade skridskorna i Hudson River och lade ner sin NHL-karriär, men han har lyckats bli talk of the town igen.
I en tweet i lördags, efter Rangers fiasko mot Habs, gick han plötsligt ut och toksågade Tårtan
”Fire this CLOWN, his players hate him and won’t play for his BS”, hette det.
Ojvoj monumentale.
Sånt häver inte ex-spelare ur sig utan att det blir kraftig sjögång och mycket riktigt har lokal media i Gotham City haft en field day med den gamle rubrikskaparens utspel.
Till slut såg sig också Averys före detta lagkamrater nödgade att replikera.
”Sean Avery’s comments solely represent his own thoughts and opinions. He did not speak for us as a team when he was here and certainly does not now”, deklarerade lagkapten Callahan å hela truppens vägnar i ett offentligt uttalande.
Så då bad Page Six Sean förstås om ursäkt?
Inte direkt.
Nästa tweet löd:
”Relax with the official statements, it’s kinda embarrassing”….
Frågan är vad den här helt oväntade beefen – ”han napalmbombar alla broar tillbaka till MSG”, som Brooksie skrev idag – får för konsekvenser på aftonens holmgång mellan Rangers och Jets.
Jag misstänker starkt att den säregna publiken här, som fortfarande ser Avery som en stor hjälte, kommer skandera hans namn igen – i synnerhet om det går dåligt för hemmalaget.
Festligt
* * *
För första gången i år går jag hit utan ytterrock, i bara kostym, – och jag fryser inte ett ögonblick under en lustfylld promenad tvärs över Manhattan.
Det är, fantamme, vår.
Lyckan är jämförbar med att öppna en påse Turkisk peppar efter besök på Sockerbit i West Village.
* * *
Naturligtvis är det personlig surdeg som jäser i Averys tweets.
Han hade en dålig relation med Tårtan från dag ett och sedan blev den bara sämre och sämre, för att kulminera med AHL-degradering och avslutad karriär ifjol.
Så det finns en agenda där.
Men han känner ju fortfarande spelare i laget så det är inte helt omöjligt att han i någon mån talar sanning också…
Och alldeles oavsett är det underhållande att den hatade provokatören – nu en Mad Man i reklambranschen på Madison Avenue – fortfarande kan orsaka sånt rabalder – och att ingen kan göra ett skvatt åt det; han är en privatperson som får skriva och tycka precis vad han vill.
* * *
Kommer så tidigt till dagens operationer att jag tycker jag kan kosta på en skoputsning hos de hårda kubanerna nere på Penn Station.
Nu gnistrar pjucksen som bucklan Sidney Crosby kommer att sträcka mot taket i slutet av juni.
* * *
Fast kanske är det, som Brooksie också konstaterar idag, att det enda Avery åstadkommit är att cementera Tårtans position.
För är det någon rubrik Sather och resten av ledningen aldrig nånsin skulle vilja se är det den här:
”Blueshirts follows Sean’s advice: axe Torts”.
Men det vore nåt, ha ha.
* * *
Tell me about it, kan jag inte låta bli att tänka när en kollega påpekar att Zuke Zuccarello gör nydebut i the woooorld’s most famous arena ikväll.
Jag har haft norska kollegor i luren ända sedan han kom hit och glatt svarat broderfolkets representanter på otaliga frågor om hur det kommer att gå för Modos gamle Hobbit-kopia.
Och ikväll är de här allihop – VG, Aftonposten, NRK och
TV2…
Akkurat, säger jag.
* * *
Färsk trejd:
Handzus från San Jose till Chicago för en fjärderundare.
Behöver Chicago Handxus? Behöver Chicago NÅGON?
* * *
Det är nu överhuvudtaget väldigt liten risk att Tårtan inte står kvar i Rangers bås hela säsongen, har man förstått av rapporter från the front office.
Ja, jag delar ju åsikten att han fått ut för helvete för lite av den här truppen, att säsongen faktiskt är en rungande flopp, men poängen att byta coach när blott åtta matcher återstår är likafullt svårt att se,
En chans till att återskapa det han åstadkom ifjol – med riktiga förberedelser och en riktig försäsong – kommer och bör han få.
* * *
Plötsligt går brandlarmet i pressrummet.
Men ögonblicket senare meddelar en speakerröst att det bara är ett test.
Ja, det var länge sen det brann på Garden på riktigt…
* * *
Allra mest angenämt med kvällens norska invasion är att Eirik Mosveen, VG:s artist till New York-korre, kommer hit.
Blir det tråkig match har man således någon att diskutera gamla Doug Sahm-dängor med.
* * *
Toby Orr satt uppe på den svinkalla Manitoba-slätten och fick vård för skadad axel förra gången Jets var här på besök, men ikväll är han med och jag tror han kommer briljera.
Den lille hockeykonstnären från Höga kusten må ha lämnat sin blingbling-era, men det är fortfarande något i storstadskontexten – bright lights, big city – som tar fram det allra bästa hos såna som Toby.
* * *
Mosveens närvaro innebär också hög risk för att aftonen slutar med en eller annan margarita på Rodeo Bar…
Jag borde inte, men som Olle Adolphson – och Håkan – sjunger i ”Trubbel”:
”Jag har aldrig kunnat säga nej till någonting som helst, och aldrig nekat mig det ena eller andra”.
Ingen textrad har nånsin låtit lika sann i mina öron.
* * *
Jets, alltjämt ett lite svårbedömt lag, kommer överhuvudtaget vara på tåspetsarna i den här fajten, misstänker jag.
De håller undan på förstplatsen i divisionen just nu – och fortsätter det så får Toby Orr spela slutspel för första gången i NHL-karriären, vilket vore honom synnerligen väl unt – men både Carolina och , plötsligt, Washington tuggar med glupska käftar precis bakom så det blir garanterat all in varje kväll nu.
* * *
Konstigt, i lördags stod jag på hotellrummet i Pittsburgh och jävlades i en halvtimme. Nu sitter slipsknuten perfekt på första försöket.
Det där är ett särskilt sorts lugubert mysterium.
* * *
Har en bestämd känsla va att Brad Richards kommer att göra en monstermatch ikväll.
Nej, förlåt.
Det var ett aprilskämt.
* * *
Scouterna verkar ha gjort sitt nu, det är bara några få lag som har representation på pressläktaren i afton.
Det kan man antigen tolka som att de sett vad de behöver se – eller att Rangers inte kommer vara inblandade i några större trejder innan onsdag.
* * *
Ingen tar upp Avery under pre game-pk:n med Tårtan och det är ju synd, men jag vågar inte själv heller – jag vill inte sluta den här dagen som Sidney Crosby slutade sin påskafton – så jag kan inte direkt gnälla.
* * *
Och utan hela gräshoppssvärmar av scouter har vi på den internationella the good seats på pressläktaren igen.
Det är sånt som får den glädje nyblivna föräldrar påstår sig känna att blekna helt och hållet.
* * *
Efter nattens dans har Rangers bara fem hemmamatcher kvar i årets grundserie – och, inte alls omöjligt, på hela säsongen.
Det är lite svårt att fatta. Vi började ju alldeles nyss, gjorde vi inte?
* * *
Inte nog med det där fina pentryt; vi har – upptäckte jag för några matcher sedan – ett korvstånd precis bakom nya pressläktaren också. Var just där och köpte en vurre i smyg.
Hur var det nu…jag har aldrig kunnat neka mig något.
Hm.
* * *
Han är sen ut till värmningen, Toby Orr – sen åker han längs rödlinjen och blänger på motståndarna.
Skrämseltaktik a la Nordingrå!
* * *
Musiken under värmningarna i Garden är under all kritik just nu.
Fan, det här är New York, här ska det vara lite klass, men vad är det här för euro-mög?
* * *
Hagge ser lite elektrisk ut på riktigt, han. Där kan det hända nåt nu.
* * *
Okej, då tar vi påsken i mål då.
Låt kommenterarna flöda, stammisar såväl som U-båtar.