The comeback, del 3

NY Rangers – Toronto 2-1 (Period 2)
* * *
Tja, det tar sig.
Vi ser en helt okej mittperiod,
Leafs tar ledningen, men Rangers vänder alltså, med mål signerade Hagelin och McDonagh.
Hade jag ett päron skulle jag äta det och inget annat, om man säger så.
* * *
Han brukar säga att han är evig optimist och aldrig gräver ner sig om det går tungt, men ojvoj som Hagge Bork Bork behöver det målet.
Plötsligt får han ny svikt i det där geopard-steget, plötsligt hugger han på puckarna, plötsligt är han sig själv….
* * *
Men så mycket för den uppgraderade defensiven.
Kapten Callahan, av alla, börjar andraperren med att såsa så mycket med pucken i egen zon att Kessel bara kan ta den och pricka in matchens första mål.
Det ska jag minnas med särskild tacksamhet när det är dags att ställa VM-frågan…
* * *
Det här med att scouta verkar inte precis vara som skriva featureartiklar.
De sitter och pladdrar och gäspar och smular med popcorn allihop.
Om spelarfacket bara visste hur mycket klubbarna hade kunnat spara i reskostnaderna och istället lagt på löner…
* * *
Leafs chanser att orsaka lite kaos och söndring i slutspelet minskar inte direkt om även lugubre Kessel – briljant, men ojämn som asfaltsbeläggningen i Detroit – tänker vara så här het.
* * *
Efter halva matchen gör hon entré.
Twiggy.
Det upplägget skulle man satsat på, det var ju först då det började hända nånting.
* * *
Ojvoj, golvet verkar verkligen ha gått ur Old School Lous bygge på andra sidan Hudson-floden.
Ska en resa ända till finalen verkligen följas av en missat slutspel?
* * *
Det är fint att se hur många U-båtar som lystrat till de små locktonerna och stigit upp ur djupen.
Bloggen blåser salut med sonden.
* * *
Jag ger mig inte – Zuke kommer att scora.
* * *
Nu ska jag och fresta Notan med en prilla igen.