Åskan går över Manhattan

Åskan går och ett hårt regn faller över Manhattan – så hårt att jag, som anser att man bara ska springa om man är jagad av polis, får kuta som en Usain Bolt med något tyngre steg (well…) mot pressentrén på åttonde avenyn för att inte förstöra senaste Stanley Cup-kostymen fullständigt.
Det känns inte så lite symboliskt.
Inte att jag springer – även om man säkert kan läsa in ödesmättade saker i det med.
Men att det här bibliska regnet piskar New York.
För detta kan mycket väl vara kvällen när showen är över här.
När the music stops.
När New York Rangers helt förnedrande blir svepta av Boston Bruins och åker ur Stanley Cup-slutspelet.
– Men vi ger oss aldrig, säger de unisont nere i det ombonade omklädningsrummet.
Må så vara.
Inget tyder ändå på att hemmalaget har mycket till chans att undvika den här förödmjukelsen.
Bruins är större, starkare, snabbare och bättre.
Så:
Det olycksbådande mullrandet i himlarna ovanför taket i the wooorld’s most famous kommer bara att intensifieras under kvällen.
* * *
Dagens så kallade snackis är förstås det faktum att Brad Richards är petad.
En heatlty scratch.
Förvisad till samma avkrok på läktaren där Matt Gilroy sitter och blänger,
Tydligen ringde Kapten Ahab redan tidigt i morse till sin gamle favorit och upplyste honom om att han för första gången sedan han debuterade i NHL för tretton år sedan inte längre platsar i laget,
– Jag är besviken, säger den gamle Conn Smythe-vinnaren.
Well, det är ingenting mot vad vi är som hade bespetsat oss på att se en världsstjärna med tolv miljoner dollar i årslön spela stor hockey.
Just nu finns det faktiskt inget alls att säga om Tårtans beslut i det här fallet.
Brad Richards har blivit Bad Richards den här säsongen och förtjänar inget annat än att sitta med Gilroy och glo.
Men big picture-wise borde det oroa lagledningen, med Glen Sather i spetsen, att ytterligare en gnistrande stjärna bara slocknat i strålkastarskenet på Broadway.
Varför händer det hela tiden?
Vad är det hos den här klubben som tar udden av så många superstars?
Vilket ansvar bär Stealth-flygaren himself?
Jag har i alla fall ett delsvar och det ska jag ber att få återkomma till.
* * *
Hinner se ”The Hangover 3” under eftermiddagen – och till skillnad från igår önskar jag att föreställningen hade ställts in den här gången.
Fy fan.
Jag trodde inte de kunde sjunka lägre än i del 2, men det kunde de sanning; jag har genomlevt verkliga baksmällor som varit roligare.
Ett plus.
På sin höjd.
* * *
En liten skärva hopp för Rangers, del 1:
Kung Lundqvist.
Ni såg ju själva hur han glödde redan i förra matchen.
Nu är han, gissningsvis, direkt förbannad.
Heligt förbannad.
Det här har inte hänt, eller ens varit på väg att hända, sedan hans allra första slutspelsframträdande – våren 2006 mot Devils – och känner jag honom rätt vägrar världsmålisen helt sonika att vara med om ytterligare en sweep.
* * *
Strålle kan inte spela, Lucic gav honom av allt att döma en regelrätt hjärnskakning i förra matchen.
Istället skickar Tårtan – och håll i er nu – in Hamrlik.
Hamrlik!
Mot Boston!
Det är, bokstavligen, som att tävla med en trampbil i Indy 500 på söndag.
* * *
Carl Söderberg lirade i kedjan med Bergeron och Marchand i morse.
Det vore nåt – att få se honom på isen istället för intill kaffekannorna på pressläktaren.
Men the word från Bruins-lägret är att gamle Jagr bara behövde lite vila och kommer att återta sin plats i den där superkedjan när domaren släpper pucken.
* * *
En liten skärva hopp för Rangers, del 2:
Bruins historia när de har 3-0-övertag.
De blev inte bara offer för Flyers historiska vändning för tre år sedan, de har haft fasligt svårt att ”stänga” serier även sedan dess – och att döma av gårdagens bomb i AHL-slutspelet sitter problemen i hela organisationens DNA.
Pittsburghs farmarlag från Wilkes-Barre/Scranton – två systerstäder fullbordade just en sådan klassisk vändning mot Providence Bruins.
Det kanske vara nåt för, exempelvis, Callahan att viska i Charas öra om. Förutsatt att han når upp dit…
* * *
Det tjattras så förbannat i pressrummet i dag att det hade varit svårt att koncentrera sig om man så amputerat trumhinnorna.
Men det är ju med all sannolikhet sista gången vi är här den här säsongen, så det är bara att kapitulera och ta sig en ordentlig titta på församlingen.
Vilket gäng. Ibland får man nog ändå ha lite förståelse för Kapten Ahab…
* * *
Okej, min lilla teori om ett av de stora felen i den samtida Rangers-upplagan:
Diskrepansen mellan den sort av spelare general managern knyter till klubben och den typ lag hans coach uppenbarligen vill ha på isen.
Sather tar hit offensiva superstjärnor med potential att göra Blueshirts till rena cirkusnumret i motståndarzonerna , men så fort Torts får tag i dem förvandlar han dem till skottäckande grinders bland alla andra.
Det känns inte så…genomtänkt.
* * *
Någon på Garden har fått för sig att det är festligt att spela El Chomboas ”Chacarron” på dundrande volym innan uppvärmningen.
Det är det inte.
* * *
Matchen i The Joe är förstås kvällens verkligen happening – på alla sätt och vis.
Så när den börjar räknar jag med väldigt frekventa rapporter.
* * *
Nej, jag känner givetvis inte till skitlåtar som ”Chacarron” på rak arm.
Men men har ju SoundHound på telefonen…
* * *
Åh, Granvista – en av de långvarigaste och mest uppskattade stammisarna i kommentatorsspåret – har blivit pappa.
Bloggen gratulerar å det hjärtligaste!
Blev det en Hagelin?
* * *
Att Bruins fjärdekedja, med den där granitmannen Thornton i spetsen, spelar så fruktansvärt bra talar för en mycket lång
När the going gets riktigt tuff är det just den sortens kött-och-potatis-enheter som avgör.
* * *
Nu ska ni få höra:
Plötsligt kommer Eken och sätter sig.
Med två plastflaskor med ett innehåll som trotsar alla beskrivningar.
Det visar sig att han går på något slags hippie-diet och just nu bara dricker grönsaksjuicer ”för att rena kroppen”.
Alltså, inte för att jag betvivlar att den där insidan behöver en avspolning efter konstanta orgier vid de dignande borden, men herregud…kan det här hända kan Hamrlik göra hat trick ikväll också.
* * *
Förra gången jämförde vi honom med Forrest Gump.
Ikväll påminner Hagge, med sin nydemolerade trut, mer om Hannibal Lecter.
När björnarna tystnar…ska vi få se den föreställningen, trots allt?
* * *
Asham får se matchen tillsammans med Gilroy, han också.
Ja, Rangers har ju varit alldeles för tuffa och elaka i den här serien…
* * *
Mitt starkaste intryck på värmningen:
Tyler Seguin kan komma att göra en James Neal och bara explodera ikväll.
* * *
Obs – det om att Rangers varit tuffa och elaka var ironi.
Det är direkt förbryllande att Torts petar Asham.
* * *
Det är distriktsmästerskap i trängsel på bonnbänken här på pressläktaren ikväll, helt otippat.
Känns nästan som på Long Island för någon vecka sedan.
Med den viktiga skillnaden att man där visste att man skulle få se rolig, explosiv hockey och därför hade lättare att så ut med bred murvelröv alldeles intill dataskärmen.
* * *
Okej, Bruins har kvastarna redo.
Nu åker vi – en sista gång i the wooooorld’s most famous arena den här säsongen.