Boston in the meantime…

Välkommen till the sideshow….
Det är ju vad den här bloggen blir när matchen den ska handla om krockar med en gloriös VM-final i Globen.
Och jag har fullförståelse för att ingen – mer än möjligen Playoffwill, eh? – fokuserar på den istället för Game 2 mellan Bruins och Rangers.
Men jag är här och babblar på som vanligt och…tja, ni kan ju titta in i pauserna om inte annat.
* * *
Hade ett tag planer på att flyga från Pittsburgh, men vaknade igår morse och kände att, nope, det här är en fin dag för a roadtrip.
Så jag hoppade i Cadillacen och körde upp.
Det är en resa på tio friska timmar det, mer med enfaldig lördagstrafik i Connecticut, och nästan i saftigaste laget, särskilt när man mestadels åker genom centrala Pennsylvania – inte mycket mer att se än skogen mellan Borlänge och Ludvika,
Men frihetskänslan går inte att överträffa – och det är desto mer angenämt att glida in i skuggan av Bostons tuffa skyline i skymningen, checka in på hotell, byta om och gå ut och äta en förträfflig middag.
Och så har man ju NHL-kanalen på Sirius att fördriva tiden med…
* * *
Resultatmässigt var ju Blueshirts inte långt borta i första matchen, men Kung Lundqvist gör sig inga illusioner.
– Vi behöver spela väldigt mycket bättre. Insatsen i torsdags var helt enkelt inte tillräcklig, sa han när jag i går ringde från en bensinmack nånstans utanför Harrisburg och skulle några uttalanden om att tvillingbrorsa Joel ska spela VM-final.
Det är nog helt korrekt.
Rangers måste förmodligen nästan vinna den här matchen . Att komma hem till Garden med 0-2 i baken mot Boston är något helt annat än att göra det mot Washington, känns det som.
* * *
Boston är en av USA:s mest utpräglade sportstäder, bara i Chicago och Philadelphia och New York finns samma känsla av att idrottslagen är en helt avgörande del av stadens själva kontext, och att hockey råkar vara den minsta av de fyra stora lagsporterna spelar ingen roll en sådan här dag.
Det är smockat med Bruins-jerseys ute i söndagsförmiddagsvimlet, parkeringsvakterna utanför hotellet diskuterar vilka av de skadade backarna som kan tänkas spela idag och taxichauffören blir alldeles till sig när jag säger att jag ska till TD Garden.
– Oh yeah, ropar han på sin grövsta Boston dialekt, let’s go, Bruins!
Det är förstås så det ska vara.
* * *
Kapten Ahab såg direkt road ut när han igår satt och pratade om hur mycket Hagge Hagelin stinker i powerplay.
En luguber uppvisning, minst sagt.
Men make no mistake:
Tårtan säger inget i de där sammanhangen utan tydlig baktanke – när han nu alls säger något.
Meningen var sannolikt att Hags skulle reagera på ett specifikt sätt och ingen ska bli förvånad om han Södertälje-geparden får chansen att hotta upp Rangers numer direkt tragiska PP ikväll.
* * *
Det är exalterande att få sätta sig i den här hallen när en riktigt stor insats ligger i potten igen.
Jag har inte sett slutspelshockey i TD Garden– eller Gaaarden, som den heter på lokal rotvälska – sedan finalerna för två år sedan och minns trycket som direkt förstummande.
Fast de matcherna ska man kanske inte påminna om en eftermiddag när Daniel och Henrik spelar för guld i Globen…
* * *
Red Wings lät bra igår.
Ja, lät.
Jag hörde ju matchen United Center på radio i bilen och trots att det var Chicago-sändningen jag fick in talade kommentatorerna nästan i tungor om Zäta och Dats.
Det blir en serie det där också.
* * *
Men då, i juni 2011, har jag inget minnet av att man behövde päls, lovikavantar och toppluva för att inte riskera köldskador.
Nu är det lika kallt i Gaaarden som när helikoptern störtar i ”The Day After Tomorrow”.
Allvarligt talat, jag får ju Thomas Wassbergska istappar i skägget.
* * *
Två timmar före match och det är som vanligt när han ska spela stora matcher:
Jaromir Jagr kommer ut på isen, i shorts (!), och kör några bågar i Bruins-zonen för sig själv i en helt tom hall.
En vacker syn, tycker jag.
* * *
Nu tog fan bofinken – Eken lär vara på ingång.
Då vet man att det är stora matcher som ska spelas.
Men SOM han ska rasa över den här kylan, han kommer bli rena Tårtan efter tredje delay-of-the-game-utvisningen.
* * *
Bruins-spelarna har sedan första matchen talat om hur förbryllande lätt det var att göra mål på Henke Lundqvist.
– Jag var förvånad, det brukar inte gå så smärtfritt mot honom, sa Krejci så sent som igår.
Hoppas någon visar Henke de citaten.
Då kommer han, som ren replik, göra en av karriärens matcher.
* * *
Jodå nu är The Royal Oak och jag skojar inte, i det första sms jag får står det:
– Var är media dining?
* * *
Han är uppväxt i Boston – vilket hörs tydligt iblaaand – så inte helt oväntat riktar lokal media skarpa spotlights mot den, ehum, färgstarke Kapten Ahab.
En Boston Globe-blänkare idag har exempelvis rubriken ”John Tortorella has always been intense” och i den berättas om hur han och brorsan Jim rök ihop när de spelade pojklagshockey.
– De hetaste slagsmål jag sett på en is var mellan Tortorella och Tortorella, säger kompisen Chuck Huggins.
– Jag minns att jag var hemma hos dem ibland och att deras mamma alltid sa åt dem att ”take it outside”. Jag tror det hände rätt ofta.
Ha ha…jag har inte ens tänkt tanken att det finns en mamma Tortorella.
Hon kan inte haft det lätt.
* * *
Det verkar som att Redden gör comeback ikväll.
Snacka om att få chansen att få servera en riktigt djupfryst hämnd.
– Men jag har lagt det som hände med Rangers bakom mig, säger han.
Eller hur.
Och Michael Corleone lade Fredos svek bakom sig.
* * *
Jag har bara här på pressläktaren sett fem rödhåriga kvinnor och fyra dito boys.
It’s Baaaston alright.
* * *
Jagr har inte varit alltför het under playoff och säger att det känns väldigt annorlunda än i fornstora dagar.
– Jag kan ju inte spela som då. Och försöker inte heller. Det vore som att försöka köra en bil som var fin 1990. Tar man ut den och åker med idag är man ju bara fåniga, skrattar han.
Men efter en hel dag i sängen i fredags, ”jag gick aldrig upp”, säger han sig vara på hugget nu och vill scora på kompisen Lundqvist.
* * *
Sitter bredvid Brooksie idag.
Det är lite som att vara gitarrist och sitta bredvid Keith Richards.
Stort.
Eken?
Nä, han sitter på andra sidan hallan.
Men som han säger:
– Vi ses vid kakfaten i pausen.
* * *
Kapten Ahab har också en egendomlig utläggning om att laget har ”off ice”-problems, men vill inte säga mer än så.
Vad betyder det?
Är grabbarna ute och super på kvällarna?
Det vore just snyggt.
* * *
Nätet i Gaaaarden förefaller mycket vingligt.
Så ni vet – om det blir slut i rutan här.
* * *
Det var ju inte som att krutröken hängde tung ens över första mötet mellan de här två griniga muskelpakten till lag, men dag har vi alla en starka känsla av det smäller.
Jag räknar kallt med att se Lucic salivskälla vilt om någonting redan under första fem minuterna.
* * *
Man vet att NBC inte vill inleda sändningen på utsatt tid när klockan är tjugo i och uppvärmningen fortfarande inte börjat.
Hallå.
* * *
Rick Nash hämtades från Ohio för att Rangers behövde hjälp med målskyttet under slutspel.
Facit efter de åtta inledande matcherna:
0 mål.
Återigen, det är nu upp till honom själv att motbevisa tesen att han inte bara är en grundserieartist.
Jag har redan gjort den till sanning.
* * *
Hör att det börjat sådär på Globen.
Ojvoj.
Men Erik Gustafsson kommer snart att damma in en puck.
* * *
Nu åker vi i Boston också.
Som sagt, det här är en sideshow till the main event.
Men det kan bli en väldigt bra och laddad sideshow…