Det stora dramat out west, del 3

Chicago – Detroit 3-1 (Period 2)
* * *
The story of the night:
Blackhawks powerplay, en källa till bedrövelse i hela Illinois sedan slutspelet inleddes, börjar plötsligt – verkligen out of the blue – gå i spinn igen.
De spelar formidabelt i båda överlägena de tilldöms, göra mål bägge gångerna – och får se den påstått frustrerade Toews i protokollet.
Där kan vi ha sett hela den här serien vändas.
* * *
Wings gör ett fantastiskt fint mål, när Cleary under kontring slår en diagonalpassning över hela isen till Zäta och via Brendan Smith får tillbaka pucken och vinklar i den i mål.
Annars har Hawks huvudsakligen dominerat i spel fem-mot-fem också, och äger framförallt puck som rena…ja, Red Wings 2008.
* * *
Toews mål i andra PP:t kan vara Chicagos viktigaste på hela säsongen
Men det är under en minuts konstant tryck i det första man ser att det plötsligt lossnar för den kritiserade uppställningen och när en fullständigt utpumpad Jonte inte får ut pucken – samtidigt som poetens klubba går av – bara vet man att det kommer att ringa.
Och mycket riktigt.
Andrew Shaw styr in ett Duncan Keith-skott.
* * *
Sitter i några ögonblick och tänker att Brendan Smith är Marek Malik och Hamrlik rullad i samma osmakliga cigarr.
Men så är han med uppe och klapp-klappar med Zäta till Clearys mål och då ser man ju att han kan vara Kenta Nilsson också.
Så okej då.
Men måste han spela i egen zon? Kan de inte göra som i handboll och bara använda killen i anfallen…?
* * *
Fint med glass ändå – och såvitt jag kan se lyckas jag för ovanlighetens skull låta bli att kladda ner vita kostymen.
* * *
Eddie Olczyk är en trevlig filur som alltid hejar glatt.
Tänk att så många har så svårt för det.
* * *
Apfelstrudel uppför sig inte direkt som Mensa-medlem ikväll heller.
Först ska han helt pappskalligt hämnas när Bolland redan dragit på sig en utvisning – och får två själv.
Sedan crosscheckar han Kane i ryggen helt i onödan – och Hawks får det PP då Toews kliver in i den här serien med det där skottet i nättaket bakom Howard.
Bra jobbat.
* * *
Ser att Tårtan säger sig ha saknat Clowe och Staal – ”min Lucic och min Charal”.
Nästan lite copy-smart, rentav.
* * *
Men Dave ”Procenten” Bolland är ju inte direkt Einstein han heller.
* * *
Kindl ska passa sig för att bjuda upp Stålberg till dans. Han är det tuffaste som kommit från Göteborg sedan Nationalteatern.
* * *
Numerära underälgen, John J…håll med om att det ändå är något poetiskt med det?
* * *
– Ja, det här gick ju bra, känns det som att jag om sådär trekvart står framför det svenska backparet i Hawks-rummet och säger.
Sedan väntar en roadtrip genom Indiana och Michigan för ny match på måndag.
Eller finns det nån som tror nåt annat?