Det stora dramat out west, del 5 – The End

Chicago – Detroit 4-1 (Slut)
* * *
Jaha, mot Detroit då.
Och det var Red Wings plan all along.
– Ja, flinar Zäta, det var därför vi lät bli att vinna ikväll. Vi ville ju att bloggen skulle få komma till The Joe också.
Förstås.
Det är i bläckfiskångorna den börjar spinna på allvar.
* * *
Coolt.
Åker hiss med Chris Chelios efter slutsignalen.
Han ser på något underligt vis yngre ut än när han spelade sin sista säsong med Wings.
* * *
Får bjuda Yellbear – isens svensk ihop med Zäta, okej då John J – på en snus efteråt också.
– Det var ju det som behövdes. Du är vår lucky charm tydligen. Vi borde ta med dig på flighten till Detroit.
Ni hör, love is all around bloggen.
* * *
Fan, det är alltid lika när man kommer från den här hallen.
De där jädra Fratellis ”Chelsea Dagger” maler i hjärnan om och om igen.
Du-du-du-du-du-du-du-du-du-du!
Hur pallar spelarna?
* * *
Det var mycket härligt tjafs på isen i natt också.
Till och med Yellbear, som är så snäll, gafflade
– Ja, men han är så känslig. Det är väl ge och ta som ska gälla där ute, men han blev tjurig när jag hade varit på honom.
Och så höll det på att bli slagsmål mellan Johnny O och The Mule också.
– Fråga honom vad som hände! Det var han som crosscheckade in mig i vår målbur, muttrar han.
Det är upplagt för fest i fortsättningen.
* * *
Nä, nu går jag till baren och fortsätter nynna på ”Chelsea Dagger”.
Tack för i natt, kolla för vidare kommentarer på sportbladet.se och väl mött i Motown.