Do or die på Garden, del 3

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 2)
* * *
Ja, nu kan man ju – som John J är kvick nog att påpeka i spåret – säga det:
They keep coming and coming.
Framförallt är det Rangers som kommer störtande i våg efter våg och nitar fast pucken nere hos Holtby, men efter att ha uppträtt lite för försiktigt under första halvan av matchen börjar Caps varva upp här på slutet också.
Nu kan det bli riktigt kul sista 20.
* * *
Ser man på, efter att han formligen slagit knut på sig själv för att bevisa att han inte bara är en grundserieattraktion lyckas Nash som en annan Homer styra in sitt första slutspelsmål på skott från Ohio-kompisen Brassard.
Lättnaden lyser om honom som fullmånen lyser i augusti.
* * *
Caps gick anger management-kurs i pausen och har slutat ta dumma utvisningar.
Ja, jag hör att inte säger att domarna missade att Callahan var ful mot Hillen i det där läget i första – men det är ju just då det är extra korkat att blir arg och göra sig skyldig till efterslängar.
* * *
Derrick Brassard famstår alltid tydligare som Sathers bästa trade på flera år.
Visste han verkligen själv vilket perfekt slutspelsmonster han fick i den killen?
Det undrar jag.
* * *
Garden-publiken blir i mitten av perren riktigt otålig och börjar frustrerat skandera:
– Shoot the puck, shoot the puck, shoot the puck!
Ett inte helt obegåvat råd, skule jag säga.
* * *
Per, vad finns det att utveckla – det luktar Fisherman’s halstablett, bokstavligen. Det finns ingen undermening i det.
Men ryskan två säten bort gick för ett tag sedan och då återvände den vanliga doftblandning av svett, is, korv, gammal öl och och sur betong.
Hon har ont i halsen, får man anta.
* * *
Inte en enda celebritet inzoomad i jumbotronen på hela eftermiddagen.
Very o-New York.
Men McEnroe och de andra som brukar sitta här och vika kanske firar mors dag. Det är det i USA idag och mot mamma ska man som bekant vara snäll.
* * *
Apropå Aaron Ward, som ni nämner i kommentatorsspåret:
Jag såg Reacher-filmen häromdagen och vid ett tillfälle när han måte uppge falskt namn uppger ju Tom Cruises Jack Reacher att han heter – Aaron Ward.
En skoj liten detalj, tyckte jag.
* * *
Vi från Europa surfar på deadline idag – en annan effekt av den lugubra starttiden – så övertid vore extremt olämpligt i den här matchen.
* * *
Ovie började gasa sista fem i mittakten och får de bara någon gång ett PP…well, det skulle inte förvåna.
* * *
Tjugo minuter till alltså.
Sen vet vi – kanske… – om det blir en handshake redan idag – eller om vi ska boka resor till Washington.
Do – or die.