Elvis, påven och Bäckis

1969 var den sexigaste upplagan av Rolling Stones någonsin här och spelade in klassiska dubbelalbumet ”Get yer Ya-Ya’s Out” .
I mars 1972 utkämpade Ali och Frazer the fight of the century.
I juni 1972 gjorde Elvis sin enda New York-show.
1974 sjöng Frank Sinatra ”Autumn in New York” så tiden stannade.
1978 var Bob Marley här.
1979 kom påven hit.
1992 blev Bill Clinton officiellt nominerad till demokratiska partiets presidentkandidat.
Och idag, 8 maj 2013, spelar New York Rangers och Washington Capitals, Game 4 i sin fjärde playoff-serie på fem år.
Nej, det är GIVETVIS inte en happening av samma kaliber.
Men:
Grejen är att det ändå känns så.
I alla fall för mig.
Trots att den här serien varit so-so är det samma slags förväntningar i luften, samma känsla av att alla spotlights är riktade åt det här hållet, samma lätt overkliga föraning om att vi ska vara med om nånting klassiskt och stort och oförglömligt.
Storvulna ord, sorry – det bara råkar bli så när Stanley Cup-slutspelet varvar upp.
Om ni är med under natten ska jag försöka förmedla åtminstone lite av de förtätade stämningarna…
* * *
Det har varit något rörigt idag, främst för att ett par tvillingar i British Columbia kom med ett oväntat och glädjande besked.
Så jag ber att få förvarna:
Det blir ett kortare intro än vanligt här.
* * *
Den här serien avgörs ikväll, skulle jag vilja påstå.
Vinner Caps är det över – utjämnar Rangers väntar en lång, oviss generalpärs i sju ronder.
Så nu blir det äntligen lite riktigt nerv och spänning här också.
* * *
Det brukar alltid var bedårande vår när Rangers spelar playoff-hockey, men idag regnar det så indiskt monsunartat att jag inte ens lyckas ta mig till herrekiperingen och hämta de salta kostymer jag haft ögonen på sedan slutspelet börjat.
Det är ett omen som kommer få sin förklaring först när pucken släpps, misstänker jag.
* * *
Ingen har kallat någon fet, bug-eyed valross i den här serien, men lite bett börjar det bli i off ice-kommentarerna även i New York.
Efter matchen i förrgår påstod Ryan McDonagh att Ovie såg trött ut.
– När vi gjorde vårt tredje mål stod han ju framåtböjd och bara pustade, hette det.
Den kommentaren har inte landat helt mjukt i Capitals-lägret, to put it försiktigt
Bra.
Mer sånt.
Konflikt och osämja är för playoff vad spenat är för Karl-Alfred.
* * *
Jag är förstås glad att jag hade fel om Sedin-brödernas intresse av att åka hem och spela VM– och borde lära mig att Big Papa Wennerholms magkänsla alltid är ett slags facit – men det oroar mig fortfarande att alltihop på grund av halvdan form slutar med att svensk publik och expertis avfärdar Art Ross- och Hart Trophy-vinnarna som överskattade.
Det vore genuint typiskt.
* * *
Känner mig rentav som en one-legged man in an asskicking contest när jag under förmiddagen fastnar i det bibliska regnet och inte vet var jag ska ta vägen för att inte dränkas.
* * *
Kung Henrik kommer kanske inte vinna i år, det känns som att det är krattat för Bob i Ohio, men ändå:
Det är pretty mäktigt att han nomineras för sin femte Vezina Trophy.
Och by the way:
Kvällar när han fått besked att han ärats på det sättet brukar han göra helt gudomliga matcher.
* * *
Men även om jag nu inte hann till min hemliga klädbutik i Midtown behöver ni givetvis inte vara oroliga.
Är klädd för Stanley Cup ändå.
Har den midnattsblå kavajen, just fixad och insydd av den magiske turkiske skräddaren.
Den kan vara nummer ett nummer ett nu – i alla fall efter den vita, men den avlossas enligt gamla traditioner bara när Red Wings spelar stora matcher.
* * *
Caps-keepern Holtby genomföra sina meditationsliknande pre game-ritualer även på bortaplan och det är lite magiskt att se honom komma ut i hallen strax innan publiken släppts in, gå bort mot kortsidan och ställa sig bakom plexit, precis vid kassen han snart ska vakta, och bara stå och titta i tio minuter.
* * *
I en enda match fick vi njuta av Eken.
Ikväll är han ute och håller på med tjejaffärer.
Under slutspel.
Det har gått på tok med den unge mannen, som mormor skulle sagt.
* * *
Ännu en gång meddelas att Ryane Clowe är såhärnära spela ikväll.
Det vore bra för temperamentet på isen – man jag tror det när jag ser det.
* * *
Efter ännu en afton i ett Nassau Coliseum förvandlat till en sån där urspårad fest i en amerikansk college-film känns det ännu mer angeläget att det blir lite ställ även på de här läktarna.
Det KAN ju vara helt sagolikt här inne. Som när Jagr skulle upp i sin första playoff-match våren 2006. Som under de hårda matcherna mot Buffalo året därpå. Som när hela hallen förenades i det monstruösa ”Can you hear us” visavi Boudreau. Som under konferensfinalerna ifjol.
Så den där riktigt sprakande elektriciteten, den som får varje andetag att kännas som en stöt, borde gå att ladda nu också.
* * *
He he, det går att få även en Wall of Pain att tappa fattningen…
http://www.freep.com/article/20130508/SPORTS05/305080132/1053/sports05?utm_source=feedburner&utm_medium=twitter&utm_campaign=Feed%3A+FreepDetroitRedWings+%28freep.com+%7C+Detroit+Red+Wings%29
* * *
Bylsma byter målis och slänger in Vokoun i nästa match, hör vi från Pittsburgh.
Ja, det är ju inte konstigare än att man går och köper nytt toapapper när sista rullen börjar ta slut.
* * *
Var under en kort kaffepaus mellan samtalen till västra Kanada nere och smygtrampade på isen vid zamboni-entrén och kan upplysa om att ingen behöver sväva i ovisshet om huruvida Knicks spelade borta eller hemma i slutspelsbataljen mot Pacers igår.
Jag har bättre is i kylskåpet hemma i Midtown.
* * *
Brian Boyles säsong började i förrgår, känns det som.
Han var nästan lika mäktig som förra våren – innan Ottawa-Neil tacklade sönder huvudet på honom.
Nu räknar New York, av Post-krönikor idag att döma, att han blir ännu bättre.
Så håll ett öga på den långe i den sextonfaldiga syskonskaran från Boston.
* * *
Det ser i alla fall ut som att Gris-Olle II är laddad ikväll.
* * *
Mike Green stannar längst av alla på isen efter värmningen och skjuter så jag börjar mumla den gamla Brage-ramsan:
Heja grabbar, skjut som satan, genom nätet, ut på gatan.
* * *
Nej, nu rättar vi till slipsen.
Låt oss hoppas att de här två hockeylagen nu skapar samma magi under det välvda taket som Stones, Elvis, Sinatra, Ali, påven, Marley och Bill Clinton gjorde när stod där ute i strålkastarskenet.