Elvis, påven och Bäckis, del 2

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Jag tror vi får säga som igår:
Nämen, Pat Bonner…
Holtby gör ju rena Fleury när han försöker vara cool och ska ”frysa” Hagge och på kuppen lämnar kassen så tom att till och med Brad Richards kan panga in en puck.
Ojvoj.
Det var förmodligen inte den visionen han kreerade för sitt inre under den där imitationen före matchen…
* * *
Länge är förstaperren precis så onervig och oelektrisk som vi vant oss vid tidigare under serien, men sen gör den där starka Rangers-kedjan med Boyle och Zuke och Brassard ännu ett riktigt jävla nu-ger-vi-allt-byte och sen tänder det till.
Sista fem är spelet riktigt hett, faktiskt.
* * *
Det är en rätt egenartad dubbelutvisning Ovie och Erat får – och därför något slags poetisk rättvis att hemmalaget inte får någon fjång heller på sitt fem-mot-tre-spel.
* * *
Ja, Clowe gör till sist slutspelsdebut med sitt nya lag.
Men istället sitter Marc Staal på läktaren igen.
Det innebär vad jag kan förstå att det skadade ögat inte pallade för comeback-försöket i måndags.
Illa
* * *
Ovie verkar lite förbannad.
Kanske beror det på den snudd på kronwallska kyss han åker på i början.
Lovar gott gör det i alla fall.
* * *
Nej, det är fortfarande inte riktigt på riktigt här inne.
När det är det rullar ”Let’s go Rangers”-ramsorna runt fullknökade läktarssektioner redan vid värmningen.
Nu ser det ut som vid en vanlig grundseriematch, folk är ute i entréerna och surrar och kommer och sätter sig först när nedsläpp närmar sig.
Kort sagt:
Long Island sopar banan med Manhattan.
* * *
Granvista, gamle vän, kul att se dig igen.
Var har du varit?
* * *
Stämningen är faktiskt lite serielunk även under själva matchen, förbluffande nog.
Det är bara Vezina-mannen längst bak som renderas några riktigt rungande och välförtjänta ramsor.
Däremellan händer det fan att man hör spelarna hojta nere på isen.
Jag fattar inte det här.
* * *
Kör enligt den imaginära naprapatens rekommendationer och står upp på pressläktarens fattigmansbänkrad idag också.
Det är bara så man ser hela isen – utan flint från Jersey mitt i synfältet.
Men faktum är att jag gillar det. Man får en annan, mer vaken känsla – faktiskt. Eller så är det bara den gamla ståplatsnerven från Leksands Isstadion på 70-talet som sprätter till.
* * *
94-hjälten Sergel Zubov har inte visat på Garden många gånger sedan han försvann, men ikväll är han här och blir inzoomad och bejublad.
Även jag nickar lite gillande, för han var precis den typ av back jag alltid älskat.
Sigge Svensson-typen.
* * *
Även Niklas Holmgren och Calle Johansson brukade stå upp när de kommenterade Stanley Cup-finalerna, slår det mig.
Så man kanske borde förstått att det är så det ska göras.
* * *
Det glömde jag berätta senast, slår det mig i en reklampaus.
Yours truly gjorde debut i norska VG med en liten blänkare om Zuccarello och norska förbundets enfaldiga beslut att på grund av ett reklamavtal stänga av honom från landslaget.
Stort.
Det är ju ett känt faktum att man inte kan kalla sig man förrän man publicerat text i VG.
* * *
Erik Nilsson, Elvis uppträdde nästan uteslutande i södern, Vegas och på Hawaii.
Så bortsett från tidiga TV-shower som den superklassiska hos Ed Sullivan blev det bara en riktig konsert i New York.
Och i Europa uppträdde han – aldrig.
* * *
Caps har tappat rätt mycket av ”det” i de två första matcherna, vilket inte minst manifesteras i det faktum att de har två powerplay utan att ens skapa en riktigt smällfet chans.
Nu måste de stegra moppen här, annars står det 2-2 i serien innan aftonen är över.
* * *
Jag förstår att delar av spåret inte alls delar uppfattningen, men jag tycker det är väldigt skoj att Leafs lyckas trilskas lite mer med Bruins.
* * *
Det är uppfriskande att se hur en sån som Oates inte gör nån som helst affär av de konstiga domsluten och således inte heller utsätter sina spelare för onödiga distraktioner.
Titta, Michel Therrien. Så gör man det.
* * *
Ännu har Bäckis en bit kvar till Elvis-nivå ikväll.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill ändra Hagge till Kagge.
Mer felaktigt kan det inte bli…
* * *
Om man skulle sänka sin 150: kopp pressläktarkaffe på en vecka?
Ja, det skulle man.