Elvis, påven och Bäckis, del 6 – The End

NY Rangers – Washington 4-3 (Slut)
Anaheim – Detroit 3-2 (Slut, sudden)
* * *
Ja, det var väl Ducks tur den här gången.
Särskilt som Wings – precis som burskydd konstaterar – inte kan ha Kron Wall of Pain och Big E inne hela tiden.
De här andra, Kindl & co, känns verkligen inte som pojkar att hålla i handen när sudden death-åskan går.
Nu blir det tufft för rödvingarna, men jag sa ju från början att de skulle vinna i sju, så…
* * *
På Garden hann stekspaden byta hand ytterligare ett par gånger men till slut var det Hagge som höll i den och rappade Caps på rumpan.
Så det är officiellt en serie mellan de gamla rivalerna och den kommer bli lååååång.
* * *
Hör Pierre McGuiere svära i korridoren utanför Capitals omklädningsrum.
– What the fuck, säger han.
Vi brukar undra detsamma, Pierre.
* * *
Kalifornien går, kanske, mot sin ljusaste hockeyvår någonsin.
Sharks är redan klara – och Ducks och Kings är en seger från att gå vidare och kan i så fall komma att mötas i ett första Stanley Cup-derby någonsin.
Då skulle det allt sjunga till i La La Land.
* * *
Är det bara jag, eller känner fler att inga målvakter, mer än möjligen Niemi, övertygat kontinuerligt i det här slutspelet?
* * *
Blues asså.
Jag fattar inte.
De ska inte kunna tappa tre raka, tycker man…
* * *
Imorgon hade jag, faktiskt, tänkt att åka till Montreal på eget bevåg (hemma är VM i fokus ännu slå länge).
Men jag kom för sent i ackrediteringsprocessen.
Så för första gången på en dryg vecka ber jag att få hälsa välkommen tillbaka till en riktig korresoffan-session när de stora matcherna Canadiens-Senators, Penguins-Islanders och Blackhawks-Wild avgörs.