En fuktig kväll i Pittsburgh, del 2

Pittsburgh – Ottawa 2-1 (Period 1)
* * *
Det ser ut att kunna bli Sidney Crosbys största slutspelafton sedan han gjorde hat trick mot Washington i den där oförglömliga matchen i Verizon Center 2009.
Han har redan gjort två mål – och är het som en nygräddad fajita på Pink Taco i Las Vegas.
Don’t go anywhere, som dom säger.
* * *
I övrigt känns det som en ganska konstig period.
Först är det ett bara ett lag på isen, det tar fan tre minuter innan gästerna ens hälsar på i Penguins zon, och man börjar förbereda sig på fullkomlig förnedring.
Men sedan dödar Sens två utvisningar – PK-experter som de är – varmed matchen får helt ny karaktär och när sedan Pens föräras ett eget powerplay kvitterar Turris.
Innan signalen hinner det dock vända en gång till – tack vare fajitan från Cole Harbour och nu vet man inte riktigt vad som ska hända
* * *
Jag säger som den arge robot-agenten i Matrix:
– Missster Anderson…
Andra målet Senators-keepern släpper in måste ju få hemmaspelarna att tro att det är Bryzgalov de möter i år igen.
In med Lehner!
* * *
Bäst hos gästerna:
En 40-årig Gud.
Ja, Alfie alltså.
Men det har man sett på honom sedan igår, han har haft en aura av ”nu jävlar” om kring sitt Simply Red-krull.
* * *
Ojvoj, Sid fintar ut Karlsson på parkeringsplatsen där Igloon en gång stod när han seglar igenom Sneszonen och sprätter in 1-0.
Otroligt tjusigt.
* * *
Det är ännu mer läktarsång under ”O Canada” ikväll, vilket indikerar fortsatt invasion från norr – och ännu svårare att få tag i hotellrum i västra Pennsylvania.
Men det hjälper ju så lagom.
* * *
Målet var Sidneys 100:e slutspelspoäng.
Han kunde inte ha firat den milstolpen mer galant.
* * *
Det är lite durkslag även över Vokoun när han släpper in Turris mål, pucken ser ju ut att gå rakt igenom karln.
* * *
Gunilla har inte gjort något direkt bestående intryck ännu.
* * *
Efter ett tag får RC Cola en egenartad eftersmak av högstadiegrogg, kan jag meddela.
* * *
Jag tycker fortfarande Sens är lite för snälla och tama, man kan nästa se på de nyckläckta pingvinerna som hämtats in från västra konferensen – Iginla, Morrow och Murray – att de inte begriper hur motståndet i en slutspelsmatch kan vara så artigt och hövligt.
De ska naturligtvis inte gör som Methot när han slår Dupuis i ansiktet, det är bara korkat, för hur bra man nu än råkar vara i numerära underlägen sitter det alltjämt ett likhetstecken mellan utvisningar och att dricka saltsyra.
Men hårdare tacklingar och grisigare provokationer är att rekommendera.
* * *
– MVP, MVP, MVP, skanderar Consol betydligt mer livat än senast..
Det är svårt att inte instämma.
Och som sagt:
Vi har bara sett början på den här kvällen ännu.