Game 7 i DC, del 3

Washington – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Det här har man sett förr.
Capitals mot Lundqvist – och Lundqvist vinner.
Sen lyckas Rangers gör att skräpmål på en strökontring.
Ojvoj.
Men fortsätter det likadant finns det en chans att gästernas ledning står sig.
Det är ju helt förblindande hett nere hos Henke. Dom skjuter, dom smäller på, dom trycker på och dom vräker sig fram.
Förr eller senare brister fördämningarna.
* * *
Hanson brother Asham, av alla, gör målet.
Men ha är definitivt en man för de större ögonblicken. Egentligen begränsad, men tre klasser bättre – och mer påpasslig – när temperaturen stiger.
Det var just såna Calle Johansson pratade om för fyra år sen.
* * *
Smockan hänger i kommentatorsspåret, ha ha.
Lugna och fina nu…
* * *
Samtidigt är det ju inte heller någon tillfällighet att samme Asham är den som tar Rangers första utvisning på fyra perioder.
Inte så smart.
* * *
Fan, Rasmusson…mazarin! Det är ju nästan lika grymt att nämna som påskmust när jag sitter och inte skulle kunna få tag i en mazarin om jag så tömde kontot, rånade en bank och fick Henkes nästa månadslön.
Snart börjar väl nån snacka om vaniljdrömmar också.
* * *
Ett tag ser det ut som att McDonagh är på väg till omklädningsrummet, satt ur stridbart skick.
I så fall hade Rangers kunnat hälsa hem, det är ju han och bara han som håller Ovie i ett kort koppel.
Men Tårtans störste favorit återkommer tillbaka
* * *
Det kanske är arga tanten som varit och dragit ur en sladd någonstans. Hon ser ovanligt glad ut nu i pausen.
* * *
Det är ju inte så lite mäktigt när den ensamma trumslagaren, i mörkret innan jumbotronintrot, slår takten – och HELA hallen svarar med skrällande, vrålande ”Let’s Go Caps”-ramsan.
* * *
Nu har vi faktiskt matchen från Boston på en monitor här.
Jag ser Franson sprätta in 2-1-pucken mitt under nationalsången här – och sprätter rentav till litegrann.
* * *
Han som sitter bredvid mig – utsänd från en kanadensisk tidning – är en sån som tycker om att sitta och live-referera för sig själv.
Men han gör det med sån fnissig glädje, typ ”wow, vilken passning, hi hi”, att det faktiskt bara är trivsamt.
* * *
Visst visar väl Bäckis och Mojo huggtänderna lite oftare ikväll?
Jag tycker det känns så, men har å andra sidan fått ägna stora delar av perioden åt de tekniska problemen, så jag ser inte allt.
Jag hetsar ju upp mig till hjärnblödningsnivåer när det blir så här och kan bara hålla med theobaldtiger:
Nog är det rätt värdelöst att de inte kan ordna ett acceptabelt nät – i synnerhet i en hall som bär namnet Verizon.
Men jag skriver ändå och publicerar i efterhand om problemen fortsätter, så ni vet.