Hotellrumsblogg från DC, del 2

Boston – Toronto 2-1 (period 1)
* * *
Efter första tio säger jag rakt ut i mitt öde rum:
– Leafs vinner ju den här serien.
Då har de inte bara ledningen med 1-0 – de uppträder intelligent och kyligt och säkert, medan hemmaspelarna verkar stressade och övertända.
Men sen gör Wade Redden 1-0 och morsning korsning vilken scenförändring. Hemmalaget tar över helt och hinner alltså gå upp i ledning innan pausen också.
Lärdom:
Håll truten, bloggare.
* * *
I Pennsylvania står det 1-0 i detta nu.
Vilken skräll.
* * *
Wade Redden är i högsta grad inblandad i andra målet också.
Fortsätter det så här får vi se den mest remarkabla återuppståndelsen sedan Jesus.
* * *
Carl Söderberg är alltså petad för första gången sedan han kom hit.
Blir lätt så, när the going gets tough vill coacherna ha så många som möjligt med gedigen playoff-rutin på isen.
Men jag, som vill se svenskar överallt, kan ju vara sur ändå.
* * *
Som någon sa:
Jag vet att matchen går i Boston, men skulle ändå vilja vara i Toronto ikväll.
Ja, herregud, det lär vibrera och sjuda i själva livsluften där uppe den första slutspelskvällen sedan 2004.
* * *
Nog är det lätt konstigt att Boston, med världens mest skoningslösa slägga på blålinjen, inte kan få till ett effektivare powerplay?
Så har det visserligen sett ut i flera år – utom i finalen mot Canucks… – men det gör ju bara impotensen ännu mer mystisk.
* * *
Det var inte bara på grund av en intensiv längtan att få susa fram längs en Interstate i gnistrande solsken jag valde bort tåget och rattade ner en Cadillac till huvudstaden, även om den sortens känslor definitivt bidrog
Jag har en plan, förstår ni. Jag tänker köra hem direkt efter matinén i Verizon på lördag, parkera vrålåket i Midtown och sen gå upp och speeda ut till Long Island på söndag morgon.
Ackreditering i Nassau Coliseum är säkrad, nämligen.
Det är nyheter som borde glädja åtminstone John J och Brandh, no?
* * *
Det är när slutspelstemperaturen höjs och han börjar dra upp axlarna av anspänningen Leafs-coachen Carlyle verkligen blir en Carl-Gustaf Lindstedt-kopia.
Jag tycker det är mycket festligt.
* * *
Åh, jag skulle just fråga var Storbjörn och Lillbjörn håller hus.
Då avlossar storvarianten säsongens första inlägg i kommentatorsspåret.
Välkomna, ett slutspel är inget riktigt slutspel utan er.
* * *
Tänker Islanders fortsätta ta utvisningar kan vi lansera nya begreppet ”suicide by pp unit”.
* * *
Jag har mycket bättre bild från Pittsburgh och tror jag koncentrerar mig på den matchen nu – åtminstone tills den är avgjord…