Morgonmässa i Verizon Center, del 2

Washington – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Som utlovat börjar Rangers betydligt bättre än senast och dominerar om inte helt så i alla fall duktigt första tio.
Mål blir det dock inte – och efter ett tag vaknar Capitals och jämnar ut slaget.
Snart ska ni se att det blir lite nerv också.—
* * *
Strålle sätter ändå en i stolpen.
Det betyder att han kan vara på väg på mot fjolårets Playstation-form, jag måste omedelbart hemma och stoppa i NHL 13 och kolla.
* * *
De är några tappra själar nerresta från New York som får in ett uppkäftigt litet ”Let’s go Rangers” på rätt ställe i nationalsången, men de plattas ögonblicket senare till duktigt av hemmafansens dånande vrål på ordet ”red”.
* * *
Det har varit ännu värre, men jag får även idag intrycket att Ovie inte är riktigt ruskat av sig morgontröttheten idag heller.
Först i numerära överläget här på slutet känns han sådär besinningslöst ivrig som han är när den ryska åskan går på allvar.
* * *
Jodå, precis efter värmningen kommer sura tanten med sin Fedorov-tröja och sätter på sig sin stol precis framför min pressläktarplats.
Och jag får en grinig blick idag med.
Är hon Toto-fan eller vad?
* * *
Varje gång Rangers fjärdekedja, md Powe och Hanson Brother Asham och den återuppståndne Boyle, kommer blixtrar det till av energi i spelet.
Vore jag Kapten Ahab – åh, sällsamma tanke – skulle jag nog utnyttja det lite mer.
* * *
Eric Fehr är inte Einstein när han kommer ut och ger igen för att Callahan spelat hårt på Green och Erat .
Men han kanske känner sig Fehrless just idag…
* * *
Rookien har tagit över helt nu.
Det är bara den jag skriver på.
Veteranen har resignerat och ligger tyst i väskan, men som en NHL-coach hade sagt:
– We’ll check him out when we get back home tomorrow
Förmodligen blir det operation hos ett genuis på the Apple-butiken på Grand Central och sedan vet man aldrig. Han har fortfarande skills som rookien inte besitter. En synonnymordbok, ett fett textarkiv, smidigare scroll-verktyg på Safari…
Det är lite som att ha tillgång till en fascinerande Chris Kreider men samtidigt vänta otåligt på att Todd Bertuzzi ska bli redo för spel.
* * *
Ny Dorsett är å andra sidan inte mycket smartare när han helt slarvigt vevar till med klubban i fejset på Olesky.
Det är just den sortens pappskalle-utvisningar Kapten Ahab förbjudit.
* *
Sura tanten har en boyfriend med sig också – en man som inte kan ha det för lätt, föreställer jag mig – och han går klädd i Matt Bradley-jersey.
Det är verkligen lugubert.
* * *
Hej Annica med periskopet och andra U-båtar som vågar titta upp när vi spelar på så här kristliga tider.
Känn er hjärtligt välkomna till sportvärldens gladaste kommentatorsspår.
Nu hoppas vi bara att stammisarna ökar takten lite. Kom igen, mer synpunkter och utbrott, tack!
* * *
Kollegorna från österled har även idag den typ av Eken-inspirerade mat- och godisorgier som får en att undra om pressläktarna gratiskrubb är allt de nånsin får äta.
Det känns verkligen hemtamt.
* * *
Ha ha, precis i början pausen kommer Puck Daddy, som jag inte alls känner, fram och säger ”jaså, du skriver om mitt leende”?
Vem där ute – vem! – är det som skvallrar om sånt?
* * *
Just idag, när jag har en fem timmar lång roadtrip framför mig, blir det givetvis tre övertidsperioder.
Vänta och se.
* * *
Fan, det är ju lite pinsamt att jag sitter och skriver om kollegornas leenden – och att det kommer fram.
Men det var ju i alla fall snällt…
* * *
Jag tycker fortfarande den här serien är lite för snäll.
En elak tackling och några mål nu, det vore bra grejor.