Morgonmässa i Verizon, del 3

Washington – NY Rangers 0-0 (Period 2)
* * ^*
Ojvoj – och ojvoj igen.
Om Bäckis avslutat klapp-klapp-showen som han, Ovie och Mojo iscensatte här i slutminuten med att hänga in den, då hade tv-kanalerna haft en klassiker att plugga i alla trailers inför framtida slutspel.
Det var ren Makarov-Larionov-Krutov-klass på den upprullningen.
Ett sådant stycke fulländad skönhet hade å andra sidan inte speglat eftermiddagen särskilt väl.
Trist att behöva säga, men det här är slutspelet hittills tråkigaste match.
Den har inte alls den explosiva på-liv-och-död-känsla som vi sett i exempelvis St. Louis, Montreal och Boston.
Inte det granna och hisnande från Chicago eller Pittsburgh heller.
Detta får hemskt gärna ändras i tredjeperren
* * *
Först nu, på en repris i pausen, jag ser att Lunkan har Ingemar Stenmark tryckt på sin nya mask.
Då kan man nog gissa att Burken och Ingo finns där också.
Coolt.
* * *
Det var väl i och för sig vi trodde att det skulle bli i den här serien.
Grindigt och tajt och jämnt.
Men det är ju nästan snällt också.
* * *
Så Milbury satte tänderna i Nash i NBC-studion, säger ni?
Well, Rangers-stjärnan har begränsad erfarenhet av slutspel och det spelar ingen roll hur begåvad man mer.
Bristen på ytor och hårdheten i närkamperna blir en en svårhanterlig chock för alla som inte varit med och dansat förr.
* * *
Nu har The Great Eight definitivt ruskat av sig den där gäspigheten ha hade med sig från sängvärmen i början av första perioden.
Det ser man redan på den blixtrande dragning han gör i första bytet.
* * *
Dorsett har inte hunnit lära sig vad som väntar om man tar för många vårdslösa utvisningar när man har Kapten Ahab som coach.
* * *
Jo, Prytzen nu är du ute på djupt vatten och trampar igen.
Snart ser jag till att Lundqvist får dina kotaktuppgifter…
* * *
Det är ju bara ostäm för Mojo att han inte får höjd på pucken i läget framför Henke i spel fyra mot fyra.
Han var en enda liten vibration i handleden från sitt andra tunga mål i serien.
* * *
Lyckas precis som under Erik Karlsson-comebacken riva sönder ackrediteringsbrickan och undrar i några minuter hur fan jag kunnat bli så klantig på gamla dar.
Sen ser jag att halva pressläktaren går omkring som fånar med tomma snören runt halsen.
Det verkar som att Capitals köpt ackrediteringsbrickor med samma filosfi som George Costanza köpte kuvert till bröllopsinbjudningarna.
Man gör nog bäst i att inte slicka på dem.
* * *
Vad är det för sport du talar om Henrich Lehmann? Kentucky derby?Ja, emellanåt känns det händer mer där än här.
* * *
Det spelar ingen roll hur många gånger han gjort det, McGuire måste känna obehaget ila i solar plexus när han mitt under match tvingas kliva in i Rangers bås för att intervjua coachen.
Kapten Ahab lär ju verkligen ÄLSKA den distraktionen…
* * *
Karaktären Petter Carnbro erkänner:
Det var han som röjde bloggen inför Puck Daddy.
Lämplig hämnd planeras.
* * *
Jag klagar inte, det finns inte så mycket att säga idag, men det är ett underligt faktum att det alltid blir mer stiltje i kommentatorspåret när matcherna går på Sverige-vänlig tid.
Vad är dealen med det, kometer och Eric J:ar?
* * *
Kort slutrapport är att vänta idag, som ni förstås.
Bilen rullar mot New York så fort det bara går.
* * *
Nu gissar jag att Springsteen snart sätter Friends Arena i brand med en glödande ”Badlands”.
Ovie, Bäckis, Hagge eller vem som helst får väldigt göra detsamma med en hockeymotsvarighet här i Verizon.