Mot himlen med hockey

Så Jesus tog en flight till himlen det här datumet?
Vad är det med det då?
Vi har två elimination-matcher i Stanley Cup – Montreal-Ottawa och Chicago-Minnesota – och en hyperintressant beef monumentale – Pittsburgh–NY Islanders – ikväll.
Det är givetvis tilldragelser av betydligt tyngre dignitet.
Jag hade som sagt planerat att vara i Montreal ikväll – vad än Julia tror! – men det var det fler som hade gjort och jag var sen för ur startblocket för att hinna ordna ackreditering.
Så jag bloggar från den mytomspunna korresoffan, avslappnad och fin, med stora kaffekannan inom räckhåll och tre nyanlända dosor färsk Ljunglöfs Ettan på bordet.
Häng med, nu åker vi på en himmelsfärd vi också!
* * *
– Vi är det bättre laget, morrade PK Subban efter morgonvärmningen i Bell Centre idag.
– Han har helt rätt. De kom ju tvåa och vi sjua, replikerade Paul MacLean lite senare.
Valrossen har verkligen spelat Montreal, och Therrien, som ett barpiano i Vilda västern.
* * *
Idag: Vaknade framåt tio (okej…elva då. Men jag var uppe till fem och jobbade också!) efter att ha drömt om Ullabulla. Han var, egenartat nog, dörrvakt här i huset. Drack kaffe och plöjde Posts och Times rapporter från Garden igår; de verkar ha börjat tro lite på Rangers nu. Tog promenad i ljummet Midtown. Åt bättre lunch på Cibo, med en svärtad catfish som särskilt utropstecken på tallriken. Gick till den fina lilla bokhandeln på Grand Central. Lät plastkort jobba på herrekipering, för när det är Stanley Cup måste man ha nya trasor. Läste senaste Rolling Stone på en Starbucks – och upptäckte, något häpen, kollegan Markus Larssons namn i stort Stones-reportage. Gick tillbaka hem. Och sitter nu här för en Big Night med er.
All and all en rätt så fantastisk liten dag mitt i slutspelet.
* * *
Det är absurt att Penguins-fansen fortfarande ska behöva vara nervösa – eller att de alls behövt vara nervösa i den här serien.
Men ikväll måste världen bästa lag spela som världens bästa lag och ha gaspedalen i golvet från första nedsläpp till spolningen av isen efteråt.
Att komma till den kokande kakburken på parkeringsplatsen på Long Island i 2-3-underläge på lördag…det vore en regelrätt mardröm.
* * *
Nu när jag ska vara här en hel kväll har jag tvingats göra en Julia och städat lite också – dock inte av nervositet utan för att det ser så jävligt ut.
Är det inte lugubert att det kan bli så fruktansvärt stökigt när man aldrig är på plats?
* * *
Vilket jävla egendomligt rättstavningsprogram dom laddat i rookie-datorn.
Nu vill det ändra korresoffan till – ekorrsoffan.
* * *
Fokuset från början?
Ja, jag är extremt nyfiken på vad som händer i Consol, men det är i matchen i Bell Centre vi kan få ett avgörande, så jag börjar där.
Ni, mina vänner, hur gör ni?
* * *
Ekorrsoffen?