New York håller andan, del 5 – The End

NY Rangers – Boston 1-2 (Slut)
San Jose – LA Kings 2-1 (Slut)
* * *
Det tar ett tag innan någon har hjärta att gå fram och störa Kung Henrik efter den här matchen.
Han sitter på sin plats, i full utrustning, och bara stirrar tomt framför sig.
Undra på det.
Det här var ju egentligen en 0-6-match – som han medelst en av karriärens mest magnifika insatser gav sina lagkamrater chansen att, mot allt förnuft, vinna.
Och så svarar de inte.
Gör inte det de ska i egen zon.
Åstadkommer ingenting framåt.
Hjälper inte till.
Vad less han måste vara. Vad värdelöst det måste kännas. Vad hett han, i djupet av sitt hjärta, måste längta efter ett annat slags lag.
– Det gör ont säger han, till slut.
Vi förstår det.
* * *
Simon, den koleriske dörrvakten som håller på Rangers på det direkt fientliga sätt bara en new yorker kan hålla på ett idrottslag, har egentligen gått av sitt skift när jag kommer hem men dröjer sig kvar för att få lätta sitt hjärta.
Det är, visar det sig inte helt oväntat, fullt av vrede.
Alla utom ”Landqvist” borde säljas, Tortorella och Sullivan sparkas, Glen Sather kastas i Hudson River och ägaren Dolan jagas ur stan.
– I’m so pissed, heter det.
Såpass….
* * *
Vi får förstås inte veta hur illa det är med Strålle, som alltså aldrig återkom efter att ha blivit överkörd av Lucic; information om skador är under ett Stanley Cup-slutspel svårare att komma över än Obamas kärnvapenkoder.
Tårtan tillstår dock att avbräcket kändes i tredje perren.
– It was huge. Han har spelat så bra i det här slutspelet, säger han.
* * *
Jag var helt säker på att Kings skulle kvittera i slutet, de gör ju alltid det, men hajarna står faktiskt emot och plötsligt är slaget om Kalifornien utjämnat.
Fortsättningens känns mycket oviss,
Tycker jag.
Men en målvakt jag känner – vi kan kalla honom Älgen… – är desto säkrare i ett sms som ramlar in under kvällen.
”San Jose vinner cupen”, står det.
Ojvoj.
* * *
Hagge ser inte längre ut som Sweet-gitarrist efter att ha fått den där pucken rakt i truten.
Snarare som Peter Criss i Kiss – med smink.
Det kommer inte att bli roligt att äta frukost nu på morgonen.
Men efter snabb omplåstring, och bedövning, i omklädningsrummet kommer han förstås ut och spelar igen.
Hockeyspelare alltså…det finns verkligen inget liknande.
* * *
Det är en särskild sorts magi att komma ut från från Garden i den sena kvällen, just på den där plazan där man stått och hukat i snöstormar och vidrig kyla så många gånger, och upptäcka att det fortfarande är lika varmt och fuktigt.
Eat your heart out, fula kung Bore.
* * *
Ja, givetvis är det kört för Rangers nu.
Allihop, inklusive Henke, pratar förstås om att det fortfarande finns en chans och att de bara kan ta en match i taget.
Men det måste de ju säga.
Innerst inne vet även de förstås att chansen att Bruins sveper är otroligt mycket större än chansen att de som blott fjärde lag i historien ska kunna vända ett 0-3-underläge.
* * *
Får jag som jag vill kommer morgondagen att spenderas på biografen i Kips Bay.
Sedan klipper vi Game 4 mellan Senators och Penguins i korresoffan.
Hörs vi då?
Jag hoppas det.