Ny fest i Kallur-land, del 5 – The End/Bild special

NY Islanders –Pittsburgh 6-4 (Slut)
* * *
Sen slutrapport, det här…jo.
Men det blev en del att göra efter Ottawas sudden-visnt och San Joses fullbordade sweep av Vancouver, om man säger så.
Nu är jag så trött att det svider i de gamla blå, men låt mig berätta ett par saker ändå.
* * *
Islanders gör det bra – men Pittsburgh gör det samtidigt dåligt.
De är för bra för att hamna i den här situationen.
Ja, eviga gåtan Flower lägger några riktigt ruttna ägg i den här matchen och måste rimligen ersättas med Vokoun så att det känns lite tryggare och säkrare längst bak – men han har också medspelare som verkar tro att det liksom kommer fixa sig, oavsett om man är riktigt fokuserad eller inte.
– Vi spelar jäkligt dumt. Det är inte de som gör så mycket bra saker, det är vi som bjuder dem på chanser och mål, säger en till synes förbluffad Dogge Murray när han sitter i sitt hörn i omklädningsrummet och saktar rullar av sig strumporna.
Så konstigt.
Om de mötte, låt säga Chicago, skulle de förmodligen göra otroligt mycket bättre matcher.
Men när det i teorin ska gå lättare…detta.
Ojvoj.
* * *
Det spelar ingen roll hur svårt nederlagen svider, hur mycket skit de får och hur mycket hellre de sannolikt skulle sitta längst inne i omklädningsrummens hemligaste environger med handdukar över huvudet.
Bröderna Sedin står alltid raka i stormen och minuterna efter den brutala sweepen mot Sharks utgör inget undantag.
Det har inte ens gått en halvtimme sedan Marleau tryckte in sudden-målet när det tutar till i mobilen och Henrik svarar ”Ring” på sms-frågan om det finns minsta möjlighet att slå en signal en sån här kväll.
Sedan meddelar han visserligen bara att han förstår att frågan om VM måste ställas men att han inte vill ge några besked i media utan ska prata med Mårts själv.
Likafullt:
Den där rakryggade hållningen i de tyngsta stunderna är beundransvärd.
* * *
Eftersom Sid har sin omklädningsrumsplats precis innanför dörren blir det såklart fullständigt kaos när de släpper in media och naturligtvis:
Just som jag, som en av de sista, kommer in för att ta mig bort till Dogge har det kört ihop sig helt och irriterade spelare och materialare som inte kommer ut genom entrén börjar gasta om att vi ska ”get out of the fucking way” och stackars oskyldiga Biffen knuffas rakt ut i skottlinjen av en tjeckisk fotograf.
Varför ska sånt alltid hända just den som är mest angelägen om att inte vara till besvär…
* * *
Nej, jag kan inte tolka Henriks tonläge och får verkligen ingen info off the record – sånt pysslar de inte med.
Men ni vet vad jag tror:
Det blir inget VM för bröderna.
De är ur form och torde ha väldigt begränsat intresse av att komma hem och få höra hur överskattade svensk expertis tycker att de är.
* * *
När jag lite tidigare har Erik Karlsson i luren håller han just på att ratta ut ur spelargaraget på Scotiabank och mitt i en mening avbryter han sig.
– Men vänta…det står en tjej och gråter här.
Sedan vevar han ner rutan och allt man hör är ett hysteriskt om ”oooh….Erik Karlsson! Erik Karlsson! Please can you sign this”.
Och sen är det bara skriiiiin några sekunder.
– Hörde du, frågar han nästan förskrämt.
Ja, ha ha, jag hörde.
Svenska backstjärnor orsakar Justin Beiber-hysteri, hann rubrikmakaren i mig tänka också.
* * *
Och när alla andra schasas undan från Sid är det en, som på hans initiativ, får sätta sig ned på bänken intill och prata lite mer avslappnat och kamratligt.
Varpu.
Så har det varit i flera år.
Världens bäste väljer sina favoriter med omsorg, kan man konstatera.
* * *
Den bladdrande Bieksa-pjäxan avslutade säsongen med en riktigt dum crosschecking och på den utvisning som följde kvitterade Sharks det som fram till dess sett ut som en hyggligt Canucks stabil 3-2-ledning.
Så går det när man fokuserar på fel saker.
* * *
Gör min debut i Islanders omklädningsrum och det ser inte riktigt ut som hemmalagens kabysser brukar se ut.
– Nej, du har sett större va, flinar Ullabulla.
Verkligen.
Men i gengäld är det avlånga rummet de passionerade Long Island-kidsen bor i desto mysigare.
* * *
Daniel Sedins boarding-utvisning innan Marleus sudden-mål blev ännu mer förödande, men excuse me – det var ruskigt hårt dömt i en övertidsperiod i ett Stanley Cup-slutspel och nog verkade det som att domaren blåste först när publiken började gasta?
* * *
Nu ska vi försöka sova några timmar, sedan är det morgonvärmningar på Garden igen.
Det här är livet!
Vi, vi hörs igen när de släpper pucken i samma hall framåt natten.
Tills dess – några bilder från den gångna veckan, på bland annat arga tanter i Verizon, den vackra tunnelbanan man får ge sig ner i för att komma till Capitals lugubra träningsanläggning och korridoren bakom pressläktaren som får Nassau Coliseum att kännas som en Viking Line-färja.