Sista dansen på Long Island

Regnet faller över Long Island.
Man skulle, om man var så, kunna läsa in viss symbolik i det. Islanders underbara lilla slutspelsäventyr kan ju mycket väl vara över ikväll.
Men de passionerade fansen låter sig inte bekommas av några ödesmättade vattendroppar.
Det är samma frejdiga tailgating-fest som vanligt ute på den spatiösa parkeringsplatsen. De spänner bara upp tältdukar och parasoller. Sen fräser det i grillarna igen, och ölen skummar precis och de taktfasta ramsorna ekar över nejden.
Fantastiskt.
Vad som händer har Islanders under de här veckorna inte bara etablerat sig som ett lag som ska tas på allvar.
De har visat att de, i alla när det börjar blåsa medvind, har supportrar som hör till ligans mest engagerade, högljudda och underhållande.
Hela min bild av det här laget, den här organisationen, den här hallen och den här upplevelsen är för alltid förändrad.
* * *
Penguins vill släcka lyset i den här serien nu.
Det har varit intressant – och besvärligare än väntat – att få stifta bekantskap med ungblod on the rise. men nu får det vara nog.
Det gjorde Dogge klart när jag talade med honom efter matchen i fredags.
– Ja, vi vill inte ha någon Game 7. Särskilt inte som det i så fall blir back-to-back-matcher här i slutet. Då kan vad som helst hända, slog han fast.
Nyckeln:
Att alla i laget kommer ihåg att jobba stenhårt i varje byte.
Då ska ingen, inte ens John Tavares New York Islanders, kunna hindra dem.
* * *
– Sorry, vi har bara den här kvar, sa biträdet på Hertz-kontoret och räckte över nycklarna till en svart Mercedes SL.
Vilket hårt slag…
Plötsligt kan jag delta i racet längs Long Island Expressway på allvar. För så är det: När de inte står helt still i trafik långsammare än Roman Hamrlik kör Long Island-borna som veritabla biltjuvar. Bara att byta fil känns ofta våghalsigare än att låta Jakub Kindl vara på isen i ett sudden death.
Men i en Merca är det jag som är Kenny Bräck och lämna de andra töntarna bakom mig i ett moln av rök, ha ha.
* * *
Men Islanders kommer inte rida tyst in i skymningen, that’s for sure.
De vet att hela säsongen ligger i potten kommer att krama varje kvarvarande droppe ur bränsletankarna – och sedan lite till.
– Jag är helt övertygad om att vi kommer att vara redo för den här matchen, sa nytutnämnde Hart Trophy-kandidaten Tavares efter träningen igår och lät ungefär som Tony Soprano när han efter mordförsöket på Christopher konstaterade att det inte skulle dröja länge innan någon tipsade om var Matt Bevilacqua gömde sig.
Ojvoj.
* * *
Ni ska tacka den bedårande Varpu för att den här livebloggen alls går att genomföra.
Det har blivit nåt fel – kanske beroende på att jag aldrig hörde av mig i veckan, dum i huvudet som jag är – och yours truly har ingen plats på den lika trånga som rangliga pressläktaren.
Men vad händer då?
Den finska lakritsdrottningen erbjuder mig sin plats.
– Du behöver den mycket mer än jag med din jädra blogg, säger hon och knuffar ner mig i sätet.
Nu håller jag på Finland i VM.
* * *
Nu har de äntligen lärt sig i Coliseum och pluggar David Volek i jumbotronen – också känd som vardagsrums-tv:n – redan innan värmningen.
Det var han som med sitt sudden-mål i en Game 7 1993 chockade just Penguins, då som ny blytung favorit, och givetvis ska man en sån här påminna om den klassikern så ofta och så mycket det bara går.
* * *
Jo, jag försöker förstås protestera – en genteman tar inte bara ett pressläktarsäte av en lady hur som helst.
Men Varpu vägrar acceptera ett nej.
– Det ordnar sig för mig, ryter hon och går iväg och flyttar på några stolar på en annan sektion.
Hakkaa päälle!
* * *
Tavares nominerades alltså för en Hart, tillsammans med Ovetjkin och Crosby, igår och hela Long Island sjuder av stolthet.
– Let’s face it, säger coach Capuano, om det inte varit för John Tavares hade vi troligen inte befunnit oss i den här situationen. Ni ser vad han gör på isen men han gör så mycket mer. Det här är stort för hela organisationen.
Well, han fick en av bloggens röster, det vill vi bara göra klart.
* * *
Just nu, nuförtiden måste man vara både finsnickare och ha universitetsexamen i kemi för att hälla upp en kaffe i Coliseum.
Det är väl fan också.
* * *
Punktmarkering på Dogge ikväll?
Nabby skulle nog helst se det.
– Ja, myste Crankshaft i fredags, honom är det det svårt att rubba, man jag tror jag kan försäkra att han inte är glad över att ha släppt in två mål från mig. När vi var i San Jose ville han inte att jag skulle göra mål ens på träningarna…
* * *
– Tänk om de kunde flytta till Brooklyn redan nästa säsong…
Varianten på den kommentaren hörs varje gång någon på pressläktaren börjar klättra på sina kollegor för att ta sig till toaletten.
Vi är som cirkusattraktioner här uppe.
* * *
Såg ni hur Tyler Kennedy försökte hålla emot men inte kunde låta bli att le generat i hela ansiktet när reportrarna i P-burgh i fredags kallade honom en Big Moment-spelare.
– Ah, I don’t know about that, mumlade han och slog ner blicken.
Där har vi ytterligare ett skäl till att TK är Biffen-favorit.
Ett annat är luckan i underkäken där det skulle suttit en framtand om han inte vore hockeykrigare.
* * *
Sjätte matchen i en sån här serie alltså…då har irritation och grinighet hunnit slå över i ren avsky.
Så nu kommer det bli åka a
* * *
Ja, Vokoun fortsätter i Pittsburgh-kassen.
Det är ju lika givet som att de spolar isen i periodpauserna.
* * *
Personligen tyckte jag genuint synd om Blues igår.
De hade riktigt jävla ostäm i de fyra sista matcherna.
Samtidigt känns det som att Kings börjat varva upp och närmar sig det nästan psykotiska flytet från förra slutspelet.
Vad säger man då?
Ni vet.
Ojvoj.
* * *
Nabby får också fortsätta, trots att han gjorde ett par Fleury i fredags.
Skit också.
In med Kingkong!
* * *
Ja, jag har redan börjat hamra på introt till första matchen i World Cup 2016.
Vilken underbar nyhet att de sparkar liv i det fantastiska evenemanget igen.
Tänk, ett riktigt hockey-VM….
* * *
Kennedy kommer att göra något viktigt och avgörande i den här matchen också, jag är övertygad.
* * *
Har en lätt tweedig framtoning i ljust beige vårkavaj ikväll.
Tyckte det kändes lämpligast i det ljumma regnet.
Till imorgon ligger den chockrosa slipsen framme….
* * *
Hör att Bruce körde hela ”Born in the USA” på Friends tidigare ikväll,
Där hade Islanders kunnat snappa upp ett stridsrop inför det här slaget:
No Surrender.
* * *
Det är lätt förvånande att en Hegerfors-epigon som jag först nu reflekterar över det festliga i att det finns både en Strait och en Streit i Islanders.
Om någon NHL-spelare nånsin följer NBA-stjärnan Jason Collins i fotspåren och ”kommer ut” hoppas jag det blir någon av dem.
Strait är gay…det skulle vara svårt att säga med ett – häpp! – straight face.
Ett streit också….nej, förlåt, jag ska sluta.
* * *
En timme före första nedsläpp dånar det mellan plåtväggarna:
– Let’s go Islanders, Let’s go Islanders, Let’s go Islanders!
Det kan bli nytt världsrekord i tryck ikväll.
* * *
Drar den om Strait och Streit och straight för Varpu och hon tittar klentroget på mig:
– Vad var det i det där kaffet egentligen?
Ja, vem fan vet när det är lika komplicerat som att griljera en julskinka.
* * *
Av vad jag kan se på värmningen är Ullabula petad.
Ja, det var förstås hans fel att de torskade i Consol.
Men igengäld är dansken – Frans Nielsen – på benen igen.
Vi ser det som en halv kompensation.
* * *
Det är fortfarande lite oklart kring sittplatserna här och då blir jag nervös, så vi tar och sjösätter det här introt redan nu och försöker hantera mecket innan första nedsläpp.
Have fun, det blir åka av här.