Stanley Cup återvänder till Long Island, del 3

NY Islanders – Pittsburgh 2-4 (Period 2)
* *
Crankshaft!
Likt en annan Bobby Orr kliver alltså Dogge Murray fram och avgör – förmodligen – den här matchen en rökar rätt i krysset bakom kompisen Nabby.
Jag som satt och tänkte att det här börjar kännas som en rätt normal match…
* * *
Nu seglar zeppelinaren förbi så nära att jag skulle kunna sträcka mig ut och ta på den.
Varför gör jag det inte?
* * *
Men det VAR verkligen en mer normal period fram till Douglas McInnis laddade bössan.
Tajtare, mer strukturerad, mindre lössläppt.
Men Isles försöker och vågar och tar för sig i Pens zon, trots trängseln, och det imponerar.
* * *
Jag hoppas att morfar, Lasse Björn, kan se matchen och sitter hemma och skrockar glatt åt vad barnbarnet ställer till med på den legendariska Nassau-isen.
* * *
Hemmaspelarna verkar ha hört talas om att det går att få Malkin ur balans och går hårt honom.
Men hittills har han, smart nog, inte låt sig nobbas.
* * *
Finast är hur glada alla andra pingviner helt tydligt är över att just Dogge får sätta den där pucken.
Han har, snabbt, blivit en älskad lagkamrat här också.
* * *
Det är upplyftande att se namnen Johan Sundström, John Persson och Anders Nilsson bland du strukna i lappen med laguppställningar som delats ut här på rangelläktaren.
Det betyder att de plockats upp från Bridgeport och i alla fall får se den här festen.
* * *
Man kan vara helt övertygad om att även de Sharks-spelare som sitter och kollar jublade när fyran satt.
* * *
Jag har inte hört ett enda ”Rangers sucks” på hela eftermiddagen.
That’s a first – oavsett lag på besök.
* * *
Det är några heroiska Penguins-fans här också, det hörs när gästerna gör mål och öborna för några ögonblick tystnar.
Men i övrigt dränks deras röster i den konstanta väggen av vrål här inne.
* * *
Ullabulla får begränsat med istid.
Det borde Capuano ändra på nu.
* * *
Jaså, Engblom står i Isles bås?
Humor.
Ännu mer spektakulärt är dock att Penguins hittat plats åt Vokoun i sitt bås.
Reservmålvakten brukar ju få sitta på en stol vid spelargången – och som bloggen kunde berätta häromveckan slutar det ibland med skabrösa skandaler.
Kanske är det just på grund av den juicy storyn Pens tränger ihop sig, Vokoun är nog lite ladies man.
* * *
Nätet i Coliseum är tyvärr också från Tomas Jonssons tid, så det är lite fördröjning på saker och ting idag
Sorry för det.
* * *
The Clash och ”Train in Vain” i pausen!
Fina, fina Nassu Coliseum.
* * *
Det är som det är med gamla gubbar, nu måste jag verkligen försöka vrida mig ur det här skruvstädet.
På tisdags smörjar jag in mig i konsistensfett innan jag styr ut på Long Island Expressway.
Slutrapport är inte att hoppas på förrän jag återvänt till Manhattan – men då blir det å andra sidan korresoffablogg från de sena matcherna också.
Okej?