Stanley Cup återvänder till Long Island, del 6 – The End

NY Islanders – Pittsburgh 4-5 (Slut, sudden death)
* * *
Kommer hem och kraschar i soffan som en Wild-femma framför kassen när Hawks börjar trycka på i slutet.
Det är inte bara sömnbrist, det är utmattning efter den sanslösa urladdningen där ute på ön.
Vad som än händer i fortsättningen av årets slutspel ska jag aldrig glömma den här magiska eftermiddagen.
* * *
Ah, Wild.
Dom går ju upp i ledningen och har en seger inom räckhåll,
Men på slutet dom bara i från sig och man bara sitter ju och väntar på att det ska smälla.
Så kan man inte göra mot Hawks.
Nu är jag rätt övertygad om att den här serien inom en mycket snar framtid står 3-0.
* * *
Nä, Crosby filmar inte. Han driver på så hårt mot kassen att de helt enkelt måsta stoppas honom.
Så fixar man en utvisning med schyssta medel.
* * *
Ska bli intressant att se hur länge NBC hänger kvar om övertiden i Xcel blir långvarig.
Risken är mycket stor att någon programchef går in och bryter för tittarsuccén ”The Voice” vid sju – och då får NHL stå där och se ut som en amatörliga igen.
* * *
Dogge är själv lätt förvånad över att det där svepande handledsskottet gick in.
– Jag brukade aldrig göra mål på Nabby ens på träning. Nu blir han inte glad…
Å Andra sidan:
– Jag får fler chanser, och mer tid, när jag lirar här. Killar som Malkin och Sid drar på sig så mycket uppmärksamhet från motståndarna…
* * *
När festen slutar i förlust kan en parkeringsplats där det pågått tailgating se rätt dyster ut, ber jag att få meddela.
* * *
När bloggen lämnar omklädningsrummet sist av alla – det blir lätt så när man står och bladdrar med Dogge – ligger Sid på rygg med benen brett isär i nåt slags stretching-övning.
– Hej du, säger han.
Jo, hej du.
En lätt sällsam scen.
* * *
Kane.
Han kanske inte gör sudden-målet nu, men han spelar fram.