Stanley Cup Show on Broadway, del 2

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 1)
* * *
Jamen, plötsligt det ju nånting här också.
Först är Rangers så dåliga att det gör ont att titta.
Caps biter sig konstant fast nere hos Henke, gör enkelt 1-0 efter fyra minuter och ser ut att vara på väg mot rena rama förnedringen.
Men plötsligt är det som att Brian Boyle bara tröttnar på hela skiten. I ännu ett powerplay slakare än en Lasse Stefaz-låt störtar han på ren vilja – och som från ingenstans – fram och vräker in kvitteringen.
Sen vaknar Blåskjortorna och börjar spela med lite glöd och stake och ilska.
Fortsättningen kan kanske bli lite intressant.
* * *
Bäckis är ju fullständigt makalös vid 1-0-målet.
Först håller han, som en annan Karelin, kvar pucken i zonen fast de hänger på ryggen på honom ute vid sargen.
Sedan glider han in i banan – och styr, mitt i luften, in ett skott med ren holmströmsk precision.
En superstar från Valbo.
* * *
Strålle Strålman smäller in Ovie duktigt i sargen vid ett tillfälle,
Det är, tror jag, det enda positiva som finns att säga om Ranger insats under de inledande tio minuterna.
* * *
Nej, Clowe får vi inte se.
Men väl Marc Staal.
Och jublet när han presenteras under lineup är might öronbedövande.
* * *
I enlighet med gamla slutspelstraditioner häver de ut ballonger på läktarna under nationalsången och rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men visst hade läsare i den här bloggen för några år sen en beef om att det hängde såna ballonger framför kamerorna här?
* * *
Efter andra matchen i Verizon var det nästan så att Braden Holtby klagade över att Rangers inte gjorde det svårare för honom.
– För att vara slutspel har det här varit lätta matcher för mig, sa han och lät snudd på besviken.
Well, be careful what you wish for.
Blåskjortorna skapar fortfarande för lite trafik framför honom, gissar jag att Kapten Ahab tycker, men på slutet börjar de ändå utmana honom litegrann.
* * *
Det krävs barstolar för att se någonting alls på den här delen av pressläktaren, men inte ens de är tillräckligt höga för Eken.
Så han STÅR intill mig.
Jag blir nervös av det, så skyll på The Oak Man om inläggen känns darriga.
* * *
Forrest Gump himself blir inzoomad i jumbotronen i en reklampaus.
Ja, Tom Hanks alltså.
Wow, faktiskt. Nog för att vi är vana vid kändisar under Rangers-matcher, men inte riktigt av den kalibern.
* * *
Du som frågade om jag inte ska täcka fler serier än den här, den mest oelektriska av alla:
1. Jag gör ju det, varje kväll.
2. Så länge Rangers är kvar får jag av ackrediterings- och fackklubbstillhörighetsskäl (ett jävla ord…) snällt fortsätta se deras matcher live.
Men det verkar ju inte bli så långvarigt.
* * *
Michael J Fox är också här.
Men det känns inte fullt lika exklusivt, han är ett känt hockeyfan vi sett tidigare.
* * *
Det blev väldigt, väldigt tyst här inne efter Bäckis mål – och några minuter senare började spontana burop, inte helt omotiverat, hagla ner över isen.
Men nu är det rätt bra ramalama under det välvda taket igen.
* * *
Låter på mig som att haussen kring Leafs återkomst till Stanley Cup blivit för mycket för laget och slagit över i jobbig distraktion.
Korrekt?
* * *
Det är lite roligt när Zuke, kortast i laget, kastar sig i famnen på Boyle, längst i laget.
* * *
Red Wings har sin sista chans ikväll.
Förlust igen och det är över för i år.
* * *
Då kör vi då.
Nu tycker i alla fall jag att det känns mer spännande än det gjort någon gång tidigare i den här serien.