Stanley Cup-slutspelet 2013 börjar nu, del 2

Chicago – Minnesota 0-1 (Period 1)
St. Louis – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Holy hell, serien mellan Blues och Kings har rena Flyers-Penguins-potentialen.
Det är tidvis så satans intensivt, att och smäller tidvis så fruktansvärt över hela isen, att jag – som åskådare, vid tv:n – känner ungefär som Jagr när han kom till Vancouver på OS efter nåt år i KHL och jämförde sig själv med en nyanländ soldat i Irak.
– Jag är helt chockad, det bara smäller hela tiden, sa han…
Hittills är det Blues som kör hårdast – ett tag är de helt jävla furiösa, ju – men gästerna kan garanterat svara upp mot det här.
* * *
I United Center känns det lite mer…ja, avvaktande är verkligen inte ordet, men matchen har inte exploderat på samma sätt.
Hawks är antagligen lite tagna av förväntningarna och över att Minnesota inte bara tagit ledningen med 1-0 utan spelar så smart och kallt och säkert.
Men får de bara ett mål – hello, Kane? – borde det bli åka av hos President’s Trophy-vinnarna också.
* * *
Alltså, bara att se de där Stanley Cup-loggorna på isen..jag sitter och hoppar lite i de dammiga gamla soffkuddarna.
* * *
Ojvoj, mannen med NHL:s coolaste namn – Cal Clutterbuck – gör alltså första målet i Stanley Cup-slutspelet 2013.
Den fanns det ingen hockey-Saida i hela världen som satte, det törs jag garantera.
Framförallt var det väl ingen som hade föreställt sig att Corey Crawford plötsligt skulle uppträda som…ja, alltid innan årets grundserie.
In med Henrik Karlsson!
* * *
Och förste svensken har vi alltså också i målprotokollet:
Alex Steen.
Coolt.
Det är ju bara fan att han bytt telenummer så att jag inte nå karln efteråt om Blues tar första.
Å andra sidan, ska serien ha den här sprängkraften får man nog ta sig till Missouri och ta live-kommentarer framöver.
* * *
Slutspelslivet kunde ha börjat enklare för Wild.
Att keeper Bäckström skadar sig på värmningen och inte kan spela känns lika förödande som om samma sak skulle hända Rangers.
Till och med MN Johan ger upp, lät det i alla fall som ett ag…
* * *
Eftersom den gamle trubbelmakaren Emery är skadad sitter alltså just Henrik Karlsson som back-up i Blackhawks bås.
Kul för honom, han är typen som aldrig ger upp och förtjänar att få vara med på den här festen.
* * *
De har varit The Madhouse on Madison förr och vet hur det brukar låta under nationalsången, men ställde inför slutspelsvrålet såg Wild-spelarna allt lite skärrade ut.
Jag förstår dem.
Det är som att ha Lemmys förstärkare inne i öronen under en Motörhead-konsert.
* * *
NBC visar ALLA matcher på någon av sina kanaler, så plötsligt måste man favoritmarkera även CNBC.
Då vet man att det är något speciellt på G.
* * *
Steen har överhuvudtaget sett sjukligt het ut under de sekvenser jag växlat över till den matchen.
Där har vi kanske en av de sleeping cells vi talade om häromsisten.
* * *
Rookien är en Macbook Air och jag måste…så här långt övertygar han med snabbhet och lätthet och bekvämlighet i min famn i korresoffan.
Kan bli nåt det här, ändå.
* * *
Jag ser, och uppskattar, periskopen U-båtar som Andreas Blom och Dennis Frohm sticker upp i spåret, tro inget annat!
* * *
Den gamla Pro Book-veteranen surrar dock avundsjukt borta på skrivbordet, så jag känner mig lätt illojal, men vad fan – vill den vara med får den se till att utveckla Erik Karlssonskt läkkött.
* * *
Nå, hur har ni det?
Jag får nästan överslag här, men ojvoj vad roligt det är…