Sunday night magic, del 6 – The End

San Jose – Vancouver 5-2 (Slut)
* * *
Ja, nu är det ju morsning korsning och godnatt för Canucks.
De kommer att bli svepta, så sant jag heter Biffen och har både boxarnäsa och dubbelhaka.
Orsak:
De har varit för dåliga.
Punkt och slut.
Matchen i natt kan vara den mest miserabla jag överhuvudtaget sett dem spela – och då bevittnade jag samtliga finaler i Boston för två år sedan…
* * *
Nu börjar fansen hemma i Sverige salivera över tanken på att få se The Sedin Show i VM-matcher på Globen.
Keep your shirts on, säger jag.
Daniel och Henrik är ju faktiskt helt ur slag, hajarna har ätit upp dem och spottat ut den i det ingemansland där nerstängda nyckelspelare dväljes, och jag har mycket svårt att föreställa sig mig att de i det läget vill komma hem och höra människor som aldrig ser dem till vardags tala om hur överskattade de är…
Men det är samma moment 22 som vanligt för NHL-stjärnorna.
Antigen får de skit för att de ”inte ställer upp” – eller så får de skit för att de kommer hem och inte är tillräckligt bra.
* * *
Jag levde i illusionen att Corey Schneider var en stor målis.
Men fanimig – i kväll såg han ut precis som sin kompisen Bobby Lou i de där mardrömsmatcherna i TD Garden.
* * *
Sharks ser däremot vassa ut och borde nog trots allt göra Hawks lite fundersamma inför nästa runda.
* * *
Och vilket helvetes liv det ska bli i media västra Kanada nu. Det är ett råd som inte behöver uttalas, alla i Canucks-organisationen vet att de inte ska öppna några tidningar eller se på tv eller gå ut och handla utan lösskägg de närmaste veckorna.
* * *
Tack för idag, alla som var med. Det blev i sanning en magisk hockeysöndag, detta.
Vi hörs från Garden i morrn.
Det känns inte tillnärmelsevis lika hett som annat vi upplevt nu, men vi kan väl försöka låtsas hoppas att det tänder till på riktigt mellan Rangers och Caps också.