The Stuff Dreams Are Made Of, del 3

Chicago – Detroit 1-0 (Period 2)
* * *
Nä, det räckte inte med ett mål.
All-or-nothing-matchen vi trodde skulle bli ett hockeyfyrverkeri av bibliska dimensioner är fortfarande inte mycket mer intensiv än vilken grundserieburgare som helst.
Alla – ja, ibland till och med Brendan Smith och Apfelstrudel – tar sitt ansvar, undviker risker, försäkrar sig i första hand om att inte begå fatala misstag.
Då blir det så här.
Men nu är det bara en period kvar. 20 effektiva minuter. Och framförallt Red Wings måste ju klicka av sig säkerhetsbältet, växla upp och ta kurvorna i maxhastighet.
Annars:
The music stops, säsongen är över och drömmarna har krossats.
Så det vore väl fan om vi inte fick mer att dra efter andan åt efter den här pausen.
* * *
Men ojvoj, vilken klapp-klapp-show det ändå är när Yellbear (genomskäraren!), Handzus, Hossa och slutligen Sharp fixar det där viktiga 1-0-målet.
Men de får också fin hjälp när Kron Wall of Pain och Big E åker och byter som om de var rädda för att missa bussen till hotellet efteråt.
Hallå.
* * *
Krockar sånär med Ken Holland på väg ut från presstoaletten i pausen.
Han ler belåtet.
Nu borde det kännas lite mer oroligt i solar plexus.
* * *
Skånske Jan, igen – jag är verkligen inget stort fan av Sather och det har framgått rätt tydligt här vid åtskilliga tillfällen.
Men det var rätt att sparka Tårtan, punkt och slut.
Och jag tror också, likt dom du kallar komiker, att Rick Nash kommer att må väldigt mycket bättre med längre koppel.
* * *
Apfelstrudel har alltså synpunkter på tripping-utvisningen?
Det är som att koka spagetti och bli upprörd över att stängerna blir mjuka.
Va? Det var en konstig liknelse, men…ja, den får lov att duga.
* * *
Brendan Shanahan står i ett hörn av pressläktaren och blänger på matchen.
Jag skulle vilja se ett sånt där stelt framträdande han brukar göra på sina avstängningsvideos – fast live.
Är det för mycket begärt?
* * *
Stålberg tittar mot himlarna när Howard nyper hans fina pärla till skott med plocken.
Han känner förmodligen att han drabbats av samma åkomma som exempelvis The Mule och Datsyuk:
Han är snake-bitten.
* * *
Undras om Shanny, i djupet av sitt hjärta, kan låta bli att hålla på Wings?
Han får ju inte ha några sympatier i sin nya, officiella roll men han har de facto lirat med flera av rödvingarna och helt kan gamla vänskaper inte ha svalnat.
* * *
Det småländska inbördeskriget fortsätter.
Idag är det väl ingen av dem som behövt avlossa svordomar lika grova som de Karl-Oskar riktade mot skökan Monica Zetterlund spelade i ”Utvandrarna”, men det är tillräckligt mycket gnabb för att det ska komma upp under fredsförhandlingarna på puben i Landsbro i sommar.
* * *
Jaha, nu i pausen står Shanny och viskar med Kris Draper.
Det kanske går att stänga av Toews, Hossa, Sharp, Keith, Yellbear och Kane nu i pausen – utan att ge några förklaringar…
* * *
Okej, boys.
En sista urladdning i den här serien nu då.
En sista explosion.
Det är så ni bygger drömmarna.
Vi vill ha.