There’s nothing like it, folks, del 5 – The End
Washington – NY Rangers 3-1 (Slut)
* * *
Ojvoj, har vi nånsin sett en liknande blågul Stanley Cup-natt?
Kolla detta facit:
•Gustav Nyquist – avgörande sudden-mål för Detroit mot Anaheim.
•Johan Franzén – två mål i samma segermatch.
•Patrik Berglund – livsviktig kvittering mot Blues i början av tredje perioden
•Erik Karlsson – första målet sedan comebacken, plus assist.
•Jakob Silfverberg – första slutspelsmålet i karriären, plus assist.
•Marcus Johansson – ledningsmålet för Washington mot Rangers.
•Carl Hagelin – Rangers tröstmål.
•Mika Zibanejad – två assist.
•Daniel Alfredsson – en assist
•Nicklas Bäckström – en assist.
•Henrik Zetterberg – en assist.
Det får jag till sammanlagt åtta mål, sju assist och således 15 poäng.
På fyra matcher.
Heja Sverige, liksom.
* * *
Red Wings gör det inte lätt för sig direkt.
Att tappa 4-1-ledning under tolv sista minuterna i tredje måste kännas ohyggligt knäckande – men desto starkare är det ju att komma tillbaka och avgöra direkt i början av sudden death.
Det påminner nästan – men bara nästan… – om när Penguins ryckte bucklan ur händerna på dem i den där femte finalen 2008 och de likafullt kom tillbaka och vann i Game 6.
* * *
Tårtan håller en helt civiliserad presskonferens, men ser ut att räkna till fem när någon frågar om han fortsättningsvis vill se mindre trafik framför Holtby för att öppna fler skottlinjer och sen svarar han bara ”öh, jag vet inte vad du pratar om”.
Det är dock en så urbota dum fråga att den fan hade förtjänat ett litet utbrott.
* * *
Hämnd ska som bekant serveras kall – och Blues har haft sin på Kings i frysen hela säsongen, känns det som.
Just att de avgör bägge matcherna på så spektakulärt uppkäftiga sätt – i numerärt underläge i sudden senast, med 51 sekunder kvar i natt – är verkligen att gnugga motståndarnas plyten i dynga.
* * *
Det är mycket möjligt – för att inte säga troligt – att John Moores puck i tredje var inne, men det gick omöjligen att avgöra ur en enda kameravinkel, så bedömningen var helt korrekt.
* * *
Rasande skoj att det är just Gustav Nyquist som avgör i Honda Center.
Jag menar, det var så länge sen någon svensk slog igenom i Detroit…
* * *
Som sig bör bildar media rena skolgårdshögen runt Mojo Johansson efter matchen här i Washington.
Det var ju hans soloräd, plus Chimeras snabba uppföljning, som knäckte Henke och Rangers.
– Jag känner honom inte särskilt väl, men vi har ju mötts många gånger så jag visste vad jag ville göra, säger han med ett avväpnande leende.
* * *
Bulan Berglund har en väldigt fet och fin prilla under läppen när han sitter i båset i Scottrade och blir intervjuad av Brian Engblom efter andra triumfen mot mästarna.
* * *
Lundqvist delar era synpunkter på insatsen när Chimera fick in 3-1.
– Det var ett bad goal, jag måste helt enkelt ta den pucken, suckar han.
* * *
Mojo på bloggens fråga om han instämmer i uppfattningen att The Big Three – Ovie, Green och Bäckis – verkligen blivit äldre och mognare.
– Nja…för mig har de alltid varit gamla, ha ha!
* * *
Har sedan vi senast hördes haft både Erik K och Silfverberg och Bulan Berglund och Gustav Nyquist i luren här på det öde, tysta hotellrummet.
Alla lät glada
Read all about it på sportbladet.se
* * *
Valrossmustachen MacLean får det till att det var Montreal-backen Diaz fel att Eller åkte på den där monstruösa proppen och fick hela ansiktet demolerat.
Diaz slog en för farlig passning, menar han.
Synpunkter på det?
* * *
Klockan är nu kvart i tre och kudden lockar.
Träning väntar imorrn förmiddag. Ja, inte för mig, jag har inte förlorat förståndet alldeles – men väl för lagen.
Sen:
Ny match på lördag vid lunch.
Jag blir alldeles till mig av blotta tanken.
I morrn kväll ska jag försöka ta det lite mer piano med bloggandet, vi kommer att braka rakt in i väggen om det inte kommer en liten andningspaus efter den här tre dagar långa tjurrusningen.
Huruvida den ambitionen verkligen går att leva upp till återstår dock att se…
