Turkisk peppar och Stanley Cup, del 4 – The End

Ottawa – Pittsburgh 3-7 (Slut)
* * *
Jaha, det var det som skulle hända.
En utskåpning monumentale.
Så kan det gå ner ett fantastiskt lag får spela ut som i den här tredjeperioden.
Ojvoj.
Nu är det är ju praktiskt taget klart att det blir konferensfinal mellan Pittsburgh och Boston.
Det kallar jag kraftmätning.
* * *
Hör att Alfie plockade upp pucken och tog den med sig in i omklädningsrummet efter slutsignalen.
Han vet ju.
Det här kan mycket väl ha varit sista matchen någonsin i Scotiabank Center.
Usch vad ledsamt om det slutar så här.
Igen:
Jag hoppas han med lite distans inser att Sens kan ha något riktigt fint på gång till nästa säsong och att det kan vara vart ytterligare en sommar av vidrig barmarksträning.
* * *
Tydligen hade Malkin under ett av sina sällsynta möten med media igår varnat för att Real Deal Neal ”snart komme göra något stort”.
Det är Geno som är den verklige Saida!
* * *
Det ska ju också påpekas att Sens – inklusive Misssster Anderson – sög ganska duktigt i avslutningsakten.
Gonchars insats när Dupuis fick peta in sitt mål påminda om mina tragiska försök i den här sporten med Kvarnsvedens GoIF:s pojkar C-2 på sjuttiotalet.
Hu!
* * *
Ja, skånske Jan – jag brukar också köra en sån turkisk pepparfrossa. Det där ju det där rivet man är ute efter.
* * *
Ha, Valrossen gör en halv Tårtan under sin presskonferens i Ottawa.
– Det blev 7-3. Vi ses i Pittsburgh. We’re gonna be ready to go, säger han innan nån hinner ställa någon fråga.
Och sen går han.
* * *
Hur fantastiska Penguins nu än är offensivt – i en serie mot Boston måste de spela avsevärt mycket bättre i egen zon än så här.
* * *
Jaha, då hörs vi från Garden i morgon kväll.
Förmodligen för sista gången den här säsongen.
Hur mycket hopp som finns kvar här syntes rätt tydligt på New York Posts baksida – alltid första sportsidan – idag: